Mor & son

...har fått nya byxor!

När jag köpte min symaskin (våren 2012 tycks det ha varit - se här) var jag ivrig att lära mig sy, köpte tyg till flera projekt, slutförde det mesta, men tyckte också att jag tog mig vatten över huvudet. Jag vågade inte pröva sy mina Yogabyxor då tyget är så tunt och stretchigt. 

Nu hittade jag tyget igen, färdigt utklippt och allt. Stunden var här för mig att få mina byxor, och det var minsann på tiden för de är så otroligt sköna. Tunt och stretchigt tyg har sina fördelar, vackert fall tycker jag det fick också. Det här blir nya favoriter; mycket lämpliga när jag går omkring här hemma med Filip, lite fin vill man känna sig, men kanske ändå med betoning på bekväm.

...varifrån mönstret är minns jag inte längre...

Tyget var alltså till mina byxor, antagligen 2012. Men det blev ju mycket rester. Så jag klippte till vad som förhoppningsvis ska bli en pyamas åt Filip, OCH ett par byxor åt honom. Han är ju så liten  - ännu (men han växer, oj som han växer!) så tyget räcker långt. 

Filips byxor är sydda med samma mönster som hans Amerikabyxor, men utan hängsel-delen, och mer resår istället. Det tog väl ca 10 minuter att sy, eftersom jag fått låna mammas saumuri (för första gången). Det går som en dans att sy dylika kläder med den, nu när jag dessutom hade färdiga mönster och till viss del färdig utklippt. 

Så här fina blev vi! :)

Glad midsommar!

Hoppas ni alla haft en skön midsommar!

Min midsommarafton var väldigt snörvlig och hostig, men idag känns det mera hanterbart och jag ser ljusare på omvärlden. Idag mår jag säkert bättre än många som mådde bättre än mig igår, om vi säger så. (Ja, jag vet ju de facto att det är så.) 

Igår var det i alla fall skönt att vara bortbjuden på midsommarlunch (till svärföräldrarna som i det här fallet bor härligt nära - inget att stressa upp sig för och planera inför) och jag bidrog för en gångs skull inte med något ätbart alls, utan jag bara åt och njöt - för maten smakade trots allt. Faktum är att jag lite funderar om jag borde sno receptet på rostbiffen.... Och kakan ni ser på bilden; den är precis lika god som den ser ut. Och, det finns en stor bit i mitt kylskåp. :)

Det blev inte så mycket fotograferat igår, så tänkte att ni kan få njuta av en äldre midsommarbild från 2010. Denna fina klänning jag stickat åt min guddotter till 1-års dagen (se mera i det här och det här inlägget) hör fortfarande till mina finaste projekt.

....och tänk, nu har jag själv en liten en... Det är faktiskt ganska roligt att se tillbaka på tidigare midsomrar här på bloggen och se hur livet förändras. Ifjol t.ex. hade jag precis fått veta att Filip skulle komma, men det var väldigt, väldigt tidigt. 

Sommargott

En sommardag i veckan (jodå, det fanns en sån), åt jag en riktig sommarlunch; Jordgubbstabbouleh ur senaste numret av Maku (4/2016). Jag anpassade lite efter tycke, smak och vad som fanns i skafferiet, Kanske ett litet midsommartips, så här i sista minuten? Den är så pass lätt så det är snabbt fixat; en annorlunda men fräsch sommarrätt. 

Min version blev så här:

Jordgubbstabbouleh

2 dl bulgur

½ msk olja

½ msk salt

peppar

2 kruka persilja

1 kvist mynta

2 vårlökar

250 g jordgubbar

lime, cest och saft

Koka bulgur enligt beskrivningen på förpackningen. Finhacka lök och örter och skiva jordgubbarna. Blanda allt.

Denna sommardag i fråga fick jag gäster till té. Gästerna hade själva med chokladkaka (ljuvligt god - försvann innan den hann fastna på bild), men något ville jag också bjuda på. Något snabbt och enkelt - det blev apelsindoftande brysselkex. Blev ju påmind när jag bakade till dopet hur lätt det går - och man kan anpassa på så många vis. Nu följde jag ett vanligt recept på brysselkex, och blandade med rivet apelsinskal, saft av en halv apelsin, och lite extra mjöl för att kompensera den extra vätskan. Man kan också rulla kexen i strössel, mandel, smaksätta på andra vis.... Ja, man kan göra vad som helst.

...sedan läste jag gamla sömnadsmagasin -tidningar som min gäst fyndat för 10 cent styck på biblioteket. Fantastiskt och jätte omtänksamt. Nu ser det ju ut som jag skulle få en mysig stund - och det fick jag också men inte när jag tänkte. Filip såg till att jag motionerade lite först. Duktig pojke. :p Sen njöt jag av tidningarna...  Mycket trevligt fanns det i tidningarna dessutom, nu måste jag bara fynda lite tyg också.....

Vi sk*ter i Mumin :p

Vi har haft turen att ha fått väldigt mycket grejer vi behövde när Filip kom hem till oss. Barnvagn, skötbord, säng, bärsjal, böcker etc. Väldigt tacksamt - och roligt på alla vis. Vill man, så kan man ju lite piffa till...

Vi fick bl.a. denna amningsdyna, som minst sagt kommit till användning! Mycket praktiskt, hela familjen gillar! Till saken hör att vi inte är riktiga mumin-fans (uppskattar att det är en fin inhemsk exportvara, så lite mumin får det vara, men kanske inte så mycket mera om inte Filip börjar tjata). När jag dessutom märkte att det kan vara bra att ha ett reserv-överdrag - hittills verkar Filip skita i(/på ) mumin :p , var saken avgjord. 

Traktorer däremot gillar vi i den här familjen. :) Mamma hittade detta fina tyg åt mig.

Jag tog modell av det andra fodralet - med sömnsmån naturligtvis, och ja, ni vet - så klippte jag och sydde. Svårare än så är det inte.

Tadaa! Så var omvandlingen ett faktum! Vi har nu en traktor-amningsdyna! Och ett reservöverdrag ifall det skulle hända en olycka igen!

Färgerna passar dessutom bättre in i vårt vardagsrum - och dynan är ju framme jämt och ständigt så det skadar ju inte det heller. 

Tyg ska användas till max naturligtvis, så jag sydde också denna traktor-korvdyna av det tyget som blev över. Tanken var att Filip kanske skulle vilja ha den med i vagnen när han sover, han gillar att ha det trångt. Men där föredrag han en ihoprullad handduk.... Men en vacker dag blir han säkert förtjust i sin traktor-korvdyna. 

Glutenfritt & gott

Ibland kommer det lite extra utmaningar i köket, t.ex. då man ska bjuda på något till någon med specialdiet. Mjölk- och äggfritt lagar jag alltid emellanåt då brorsbarnen är på besök (som t.ex. till dopet), men de bor ju i Sverige - så det är iofs (tyvärr) inte så ofta. 

Och ibland finns det behov för glutenfritt. Jag har bakat mina franska chokladmaränger massor av gånger - och de funkar ju alltid. Men det är ju kul att pröva på något nytt.

(Vill ni prova på chokladmaränger är ett av inläggen HÄR, inklusive recept. Ni kan också kika här och där, eller se dem i grisform.)

Vi har bjudit på Budapestkaka någon gång, då köpt, men ni känner ju mig? Jag *kan själv*. Och jo, det kunde jag visst!

Jag är supernöjd med min Budapestrulle! Jag använde det här receptet, men fyllde med mandarinklyftor på burk istället, som var skurna i mindre bitar. (2 dl grädde istället för 3 hade också räckt bra!)

Vi serverade rullen med jordgubbar från Rullarsböle och kex över från dopet - och festen var ett faktum.

Diamantbakelser

Jag kan stolt berätta att mina farföräldrar i veckan har firat sin diamantbröllopsdag! Det är nog få förunnat, jag kan ju inte annat än att vara stolt - och glad för att de fått fira dagen med relativt god hälsa och definitivt med gott humör. Även mina morföräldrar fick (för många år sedan) fira sin diamantbröllopsdag! Vilken tur att också Filip får lära känna så fina personer. 

Jag och Filip for och hälsa på för att gratulera. Vi hade bakelser med oss, och då vi var där fick vi dessutom smaka på en gräddkaka som min farbror bakat. 

Jag bakade rabarber-jordgubbstarteletter. Jag missade lite att receptet var för 24 stycken tarteletter - jag äger endast 6 stycken tartelettformar. Så jag lagade 6 stycken eleganta (?) tarteletter och förde till farmor och farfar, jag lagade några mindre vackra - men väldigt goda - i muffinsformar så att vi själva kunde smaka - och det fick min mamma också då jag förutseende nog hade dem med och råkade träffa på henne i byn. Sen tog mitt tålamod slut och resten blev en liten paj, som väntar i frysen på att jag ska få gäster. Så kan man ju nämligen också göra.

Jordgubbs-rabarber tarteletter

(24 st)

6 dl vetemjöl

1 dl socker

250 g margarin

2 msk kallt vatten

Fyllning:

ca ½ l färska jordgubbar

2½ dl rabarber

1 dl kvarg

1 dl vispgrädde

100 g färskost

2 ägg

¾ dl socker

2 tsk vaniljsocker

200^o, ca 10 + 20-25 minuter på nedersta falsen

Hacka snabbt samman alla ingredienserna till degen. Tryck ut degen jämt i tartelettformar och låt vila i kylen en stund innan de förgräddas. Rensa och skiva jordgubbarna. Skölj och skär rabarbern i små bitar.

Vispa grädden. Vispa ägg och socker i en annan burk, rör ner färskost och kvarg tillsammans med vaniljsocker till en slät konsistens. Rör ner rabarber och häll i formarna och rada i skivade jordgubbar. Grädda tills fyllningen stelnat.

It's my party and I'll cry if I want to

Den sången skulle passat perfekt senaste lördag, då vi firade Filips dop. Han skrek när han ville (i kyrkan), sov när han ville (hela kalaset) och smilade när han ville (före och efter mest). Men det var hans dag och han bestämde. (Alla dagar är väl i och för sig Filips dagar, som det ska vara antar jag.)

Kalas var det i alla fall, hoppas gästerna var nöjda fast de inte fick se så mycket av Filip. Filip var nöjd då han fick som han ville, och gladde sig åt alla fina presenter.

Och så hade jag bakat förstås:

Jag ville göra en fin men enkel kaka - det är nog med annat att fundera på inför ett dop. Detta tycker jag blev perfekt - en paket-tårta. Jag gjorde helt enkelt två stycken rulltårtsbotten som jag skar i lämpliga bitar, fuktade med rabarbersaft, fyllde med kvarg-gräddblandning och jordgubbssylt, täckte med vit marsipan och så var det bara att fixa till rosetten av blå marsipan. Rätt enkelt, men ändå effektfullt.

Det blå temat fortsatte (jag är ju inte så mycket för det där könsneutralt.... snart säger Filip själv vilken färg han ville ha, den här dagen blev det blått) då jag gjort blå brysselkex inspirerat av Bella på Villa Alén. Som hon skriver är det ju lätt att byta färg. Jag gjorde även blåbärsgrottor (ska det vara blått så ska det), och bytte bara sylt från hallon- till blåbärssylt i klassiska hallongrottor. 

Båda kakorna är lätt att göra mjölk- och äggfria, vilket var bra då Filips kusiner var på besök. (Klart det när morbror med fru blev gudföräldrar.) Kexen är naturligt äggfria, och så använde jag helt enkelt mjölkfritt "smör". Det märks ingen skillnad alls i varken smak eller utseende.

Bullarna var inte blå. Däremot var även de mjölk- och äggfria. Därför blev det inte kanelbullar, då smöret tog slut, utan det blev rabarberbullar istället - jag hade lite rabarbermarmelad kvar jag fått i present från min klass på jobbet. (Jag gjorde också vanliga bullar med socker på, vilket brorsbarnen föredrog....)

Fotat 13:e maj

Jag kan väl knappast skriva ett blogginlägg om Filips dop utan en bild på huvudpersonen? Nu då namnet äntligen är officiellt (konstigt system att det blir officiellt först med dopet - jag har alltid lärt mig att man inte får namnet i dopet utan "bara" tas upp i församlingen....) passar det väl bra att visa denna fina FILIP-dregellapp jag broderat. Denna modell är mycket bättre än den tidigare jag sydde (jag tog modell av en köpt som passade, och ritade/sydde bara av). Jag sydde i våffeltyg så är det lätt att brodera med korsstygn. Nu vet alla att det är en liten Filip vi har; Filip Kurt Valdemar.