Så lätt men ack så rätt!

Snart har vår Filip varit med oss ett år, och jag har hunnit sy allt möjligt om honom! Båda sådant som är praktiskt, och sådant som är roligt. Om jag nämner några (förutom byxor då så klart, de HÄR fick han senast) - ni kan följa länkarna för att se mera:

• Baby-nästet var så praktiskt när han var liten! Det hade vi verkligen nytta av det, han kände sig trygg - men växte ur det ganska snabbt
• Säng-ormen Bodil. Det känns bra att ha något mjukt mellan pojken och spjälorna, och det är ju dessutom lite roligt med en orm. Det var ju verkligen inte svårt att sy, och går bra av vilket resttyg som helst. ....dessutom tycker jag det är enklare att sätta på plats än spjälsängsskydd man ska knyta fast med en massa band och rosetter.
• Den gosiga dinosaurien Dino. Förlåt att jag sagt att Dino är ful. Dino är perfekt och Filip älskar honom! De myser tillsammans varje dag.

Redan så här långt ser vi att det är LÄTT att sy sådant som verkligen uppskattas. Babynästet kan man behöva kika på lite instruktioner för att lyckas (jag behövde) men i övrigt behövs inget mönster. De andra projekten jag nämnde nu räcker det med att se på en bild som inspiration (så var det för mig i alla fall). Också det här projektet jag nu skall berätta om, som helt klart är det bästa jag någonsin sytt, går som en dans hur ovan man än är att sy.

Här kommer det: 

Bilden är en gnutta suddig, men det var fart på förstår ni. Här får ni istället se den äkta första glädjen. Jag tror att om Filip hade haft en uppfattning om himmelriket, så hade han tänkt att det är så här det är.

Filip har fått en mysig rolig mjuk bolster. Lekpark och mysplats på samma gång. (Jag ville inte säga varken madrass eller dyna, ni förstår varför - funkar?)! Han är (för det mesta) en glad pojke, men jag tror jag aldrig sett honom så lycklig förut, som han var då han fick sin bolster! Han var glad redan då vi i Jysk köpte de fyra dynorna á 3 euro styck, och kunde mysa lite med dem då de svämmade över kundvagnen. Han var på gott humör då han åt mellanmål med pappa sin medan jag sydde ihop fyra "gamla" dynvar (ja så snabbt gick det att sy), men sedan... Oj oj oj! Han snurrade, han morrade, han rullade, han skrattade, han myste, han pratade - han lekte på hur länge som helst. Först for han bara bort korta stunder, och så tillbaka igen...

Jag tog alltså fyra dynvar. Jag strök dem, speciellt sömmarna så jag får nya jämna sömmar då jag syr ihop dem. Jag svängde alla dynvar på samma led, placerade dem som jag ville ha dem. Jag sydde först ihop dem två och två (enkel raksöm) (jag sydde långsidorna först, vet inte om det är någon skillnad), och sedan sydde jag ihop bägge delarna (sväng öppningarna "uppåt" så att de även fortsättningsvis går att öppna). Sätt i dynorna och tivolit kan öppna eller sagostunden börja!

Mjukt men stadigt under lilla rumpan

Som jag nämnt vid ett flertal tillfällen, t.ex i det här inlägget, är vi mycket ut och gå. Filip gillar naturligtvis att se sig omkring i byn, är vagnen stilla så sitter han och gungar ifall det skulle få fart på vagnen. Dock har jag tyckt att han lätt "hasar ner" och jag har fått dra upp honom regelbundet så han kan sitta bekvämt o vinka åt bilar och morra åt skyltar. Vi hittade en lösning. En dyna under rumpan gjorde susen! Men jag tyckte ju att en dyna i spetsstickat mohairgarn inte var det lämpligaste att ha ute i vagnen, även om den storleksmässigt passade perfekt, mera om den dynan i det här inlägget från 2012. 

Jag har ärvt en massa udda tygbitar av mamma. Den här biten hade fint motiv tyckte jag, men en så konstig bit att det var svårt att veta vad man kunde sy för klokt av detta. Att sy byxor, som jag gjort mycket, gick ju t.ex. inte. Men ni ser, en dylik dyna blev perfekt, jag fick precis till en dyna i samma storlek som modellen när jag klippte på bredaste stället. 

Dynan passar perfekt i vagnen som ni ser! Där har nu Filip det bekvämt när han åker runt byn. Jag sydde en knapp i mitten, mest för att jag ville pröva på det, och för att Filip gillar att peta på knappar (dynan är ju inte alltid i vagnen). Men det blev ju dessutom en perfekt grop i dynan var lilla rumpan sitter stadigt. Knappen täckte jag in i i samma tyg, som ni ser. 

 Andra sidan på dynan då? Den är om möjligt ännu coolare. Jag har ett tag sparat på utslitna jeans och bara väntat på ett lämpligt projekt. Det blev ju perfekt att ha tyg som suttit på pappas rumpa under Filips rumpa. Inte nog med att det är slitstarkt och lämpligt som vagnsdyna, dessutom är där en ficka som inte bara är en rolig detalj, utan var man också kan gömma något kul.

Jag sydde även en (sista) dregellapp åt Filip. Det har ju blivit några såna också - se flera HÄR. Jag använder rätt sällan nu, men ibland har han dagar som han spyttar lite mera, och då är det bra att skydda kläderna så man inte behöver byta allt. Och när vi har en sådan dag så går det åt dregellappar, så det är bra att ha flera....

Mina vana trogen sydde jag med motivet upp och ner. Det har hänt för ofta. Nåja. Det är ju bara en dregellapp. Jag märkte innan jag sydde men klippte inte ut en ny bit. Det får vara. Tacka vet jag dynor, det är bara att snurra på den om det är upp och ner. ;)

Hjärtat på rätta stället

Jag har sytt mycket på sistone. Ni har många inlägg att läsa så småningom. Men först ska ni få höra sagan om den fula dinosaurien.... 

Filip har blivit så mysig på sistone, han myser med mitt knä, ett kramdjur, vad som nu är lite mjukt, men vill inte nödvändigtvis komma i famnen alla gånger. Så jag ville ge honom ett kramdjur/dyna. Visst insåg jag att jag inte kan skapa underverk, men resultatet blev dock fulare än väntat. Men hade jag kommit så långt, symaskinen hade dessutom krånglat massor på vägen, så slutförde jag ändå arbetet, men tänkte att det blev nu bara skräp.

Men se, det tyckte inte Filip. Filip verkar riktigt förtjust i dinosaurien, och förstod genast precis hur jag tänkte att den skulle användas. Inte bara en och två gånger, utan han myste med sin Dino flera gånger redan igår (dvs samma dag den blev färdig). 

Filip vet att det inte är utsidan som räknas, utan att man har ett mjukt inre och hjärtat på rätta stället. Dino har de facto två hjärtformade fläckar ;) . Tack Filip för att du påminde mig om det. 

Dino blev ett bra tillägg i Filips myshörna. Ni har tidigare sett hans lekhörna HÄR, och hans sköthörna HÄR. Hans hörnor tar över vårt hus... ;) Så ska det väl vara?

Filips lekhörna kompletteras av "skumgummipusslet" vi just fyndat på loppis, mjukt underlag eller kul att leka med - riktigt vad man tycker. Den är nära Filips böcker; Filip gillar verkligen att läsa! Ni ser Filips traktordyna, som ni också sett HÄR, och jag vet inte om jag ens visat hans uggle-dyna förut (?), som är sydd av samma härligt mjuka tyg som hans hösthalare, se HÄR. (Jag var bara tvungen att utnyttja det sköna tyget till max!) Dino själv är förresten sydd i samma tyg som byxorna jag sydde åt honom nyligen (se HÄR), som hans kompis Celine har matchande. Om vi analyserar bilden ännu noggrannare så ser vi ju också Filips ljus, som ni sett HÄR, och Filips fruktkorg, som ni sett bl.a. HÄR. Mycket hemgjort.... *nöjd mamma* (Pojken verkar också nöjd.)

Eftersom Filip verkar så nöjd med sin Dino ska jag kanske sprätta upp idag och sy några detaljer lite snyggare... Så håller han ännu bättre att kramas med.... Lappade redan för hand, men jag kan ju göra Dino så snygg som han kan bli i alla fall.... Vad tycker ni?

Vi sk*ter i Mumin :p

Vi har haft turen att ha fått väldigt mycket grejer vi behövde när Filip kom hem till oss. Barnvagn, skötbord, säng, bärsjal, böcker etc. Väldigt tacksamt - och roligt på alla vis. Vill man, så kan man ju lite piffa till...

Vi fick bl.a. denna amningsdyna, som minst sagt kommit till användning! Mycket praktiskt, hela familjen gillar! Till saken hör att vi inte är riktiga mumin-fans (uppskattar att det är en fin inhemsk exportvara, så lite mumin får det vara, men kanske inte så mycket mera om inte Filip börjar tjata). När jag dessutom märkte att det kan vara bra att ha ett reserv-överdrag - hittills verkar Filip skita i(/på ) mumin :p , var saken avgjord. 

Traktorer däremot gillar vi i den här familjen. :) Mamma hittade detta fina tyg åt mig.

Jag tog modell av det andra fodralet - med sömnsmån naturligtvis, och ja, ni vet - så klippte jag och sydde. Svårare än så är det inte.

Tadaa! Så var omvandlingen ett faktum! Vi har nu en traktor-amningsdyna! Och ett reservöverdrag ifall det skulle hända en olycka igen!

Färgerna passar dessutom bättre in i vårt vardagsrum - och dynan är ju framme jämt och ständigt så det skadar ju inte det heller. 

Tyg ska användas till max naturligtvis, så jag sydde också denna traktor-korvdyna av det tyget som blev över. Tanken var att Filip kanske skulle vilja ha den med i vagnen när han sover, han gillar att ha det trångt. Men där föredrag han en ihoprullad handduk.... Men en vacker dag blir han säkert förtjust i sin traktor-korvdyna. 

En ny invånare på Aspen!

Idag är det skottdagen! Jag gillar skottdagen! :)

På skottdagen för 8 år sedan var jag nykär, och hade just blivit sambo. Jag tänkte tanken att fria, eftersom kvinnor traditionsenligt "får" fria den dagen, men tänkte det var lite väl snabbt. Men jag visste jag hittat rätt i alla fall. :) Fyra år senare, det vill säga den senaste skottdagen gjorde jag slag i saken. Och här är jag nu, gift och mammaledig, njuter av livet med min lilla pys som snart blir två veckor! 

Jupp, jag väntar inte längre, han är här - vår nya familjemedlem. En snäll liten sötnos. 

Vi har förstås förberett lite för vår lilla pojke:

Vi har möblerat om - hobbyrummet har blivit barnrum. Precis som jag läste i en damtidning att kungligheterna gör (mycket tal om barnrum och sådant då både Victoria och Sofia väntar smått), så använder man begagnat. Vi har inte köpt något nytt; hylla, skötbord, säng osv har använts av far i huset för 30 år sen...

Ja, nå - tyg har jag ju t.ex köpt nytt. Nya gardiner var självklart ett måste. Tyckte det här tyget var så fint, passar bra här på landet! Barnvänliga men inte överdrivet barnsliga.

Det blev lämpligt nog tyg över också till en dyna, som ni ser här i hörnet. 

Vimplarna här ovanför, och ballongerna på första bilden, dekorerade min babyshower tidigare. Blöjkakan fick vi redan i julklapp. Nu är det inte så där mycket kvar av den kan jag berätta... 

Förströelse

Julen är sedan länge bortplockad, inklusive min nya juldyna jag sydde ihop - som ni såg här. 

Men dynan tyckte jag skulle ta lite väl mycket plats i lådorna med tomtar, ljusstakar och allt annat - enklare att bara täcka in dynan! ...och jag hade ju restgarn (Novita Usva) kvar efter mössorna och ponchon jag tänkte skulle passa.... Här får ni se resultatet: 

Vårt mysiga vardagsrum - med många dynor i soffgruppen. Som gjort för avkoppling! Jag har gjort alla dynor själv - sytt stickat och virkat.
Se mera om alla mina dynor här. 

Som ni ser, och förstår, passar jag på att ta det lugnt. Det är väl det jag ska göra i denna väntans tid. Bl.a. försöker jag läsa mera än vad jag annars gjort den sista tiden - detta är faktiskt den 3:e boken jag läser i år (=jag har skärpt mig rejält)! I det här fallet låter jag min passion för handarbete ta över också det här området, och läser novellen A Deadly Yarn - ett mordmysterium. (....inte i samma klass som Kate Jacobs Friday Night Knitting Club, som jag var väldigt förtjust i, men ett bra tidsfördriv ändå.) 

När det blir jul igen tar jag bara bort det stickade fodralet genom att knäppa upp knapparna!

Jag använde ett Red Heart mönster (på engelska) som hittas här, anpassade (minskade) dock lite maskmängden för att fodralet skulle passa dynan jag hade i åtanke. Det gick åt 1 1/4 nystan, och ungefär lika mycket har jag faktiskt fortfarande kvar...

Glad 1:a advent

Här har varit en helg full av hemma-pyssel igen!

Lilla jul har firats, och med det har bl.a. julbelysningen kommit fram.

Jag har suttit vid symaskinen även denna helg, och bl.a. sytt denna juldyna! 

Dynan är faktiskt ett projekt som makens farmor en gång påbörjat, men av någon anledning aldrig slutförde, vilket gör den extra stämningsfull och lämplig till julen! Julen är ju en högtid full av traditioner. 

Till våra jultraditioner hör det, förutom att plocka fram julbelysning och lite annat julstök (lite julmat ska det ju också vara - och Egon ska bli julfin) till lilla jul, som ni såg på förra bilden, också att tända adventsljus och dricka julté ur den juligt beklädda tekannan som ni ser här (och som ni kan läsa mera om i detta blogginlägg). Vi hade en riktigt mysig advent-morgon med många tända ljus och pepparkakssnittar. 

Pepparkakssnittarna är såå perfekta om man vill ha pepparkakor utan att baka i timmar (vilket man inte nödvändigtvis hinner med det andra julstöket) eller köpa färdiga pepparkakor. Jag bakar dem varje år - även om jag i något skede nog alltid hittills också bakat "riktiga" pepparkakor - mest för syns skull (smaken är nämligen densamma tycker jag....). Jag har bloggat om dessa pepparkakor tidigare här, länk till receptet fick ni också då men ni kan få det igen här. De är verkligt snabb-bakade; jag hann bra baka dem före jobbet en morgon i veckan, så att jag kunde pigga upp min farmor och farfar lite med en snabbvisit och kex på eftermiddagen...

PS! På bilden ovan kan ni också smygtitta på mitt nuvarande stick-projekt (ett av många....). Jag stickar med glittrande  Nako Moonlight från Kauneimmat Joulun Käsityöt 2015 som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg. Kan ni gissa vad det blir då?

Före och efter....

Före och efter - det är inte alltid så stor skillnad vid första anblick.... Men när man ser noggrannare:

...så kan man se större skillnad. Jag har sytt en ny bekväm "tv-dyna". Den gamla dynan, den första dyna jag gjort, en av mina första virkade kreationer, var väldigt praktiskt, men inte så snygg kanske, vid närmare eftertanke... Den har varit väl använd dock, men nu önskades det en "skönare" dyna, men med samma funktion - bra stöd för nacken. Och det är ju inte så ofta, trots allt, det önskas att jag ska sy något, så jag skred till verket. Och det blev för övrigt inte bara en, utan två (!) nya tv-dynor! Vi är trots allt två stycken som ser på tv om kvällen - även om en av oss för det mesta somnar betydligt fortare....

Jag trodde det skulle bli lätt. "Det gör jag på en timme!" Det är inte sant. Men så gjorde jag ju det inte lätt för mig heller, med "dekorationsknapp" och spets dessutom... Men vill man ha det fint får man lida pin och sy i några timmar. ;) (Okej, jag lider inte när jag syr.... Jag tycker om att sy! Ibland bara tänker jag på vad jag borde göra, och inte vad jag vill göra...) Bra med nya utmaningar! Övning ger färdighet.

Dessutom tycker jag det är så kul med ett så pass "hemgjort" sovrum. Gardinerna har jag sytt själv, se detta inlägg. (I det inlägget ser man för övrigt igen lite skillnad från hur det var när vi flyttade in för lite på ett år sen, likt skillnaden i föregående inlägg.) Mattorna, två lika på var sida om sängen, har farmor vävt. Tavlan ovanför sängen har mamma broderat. Borden har jag, maken och svärmor lagt upp (liksom vi målat väggarna själva). Bokhyllan (mitt emot sängen, syns i inlägget med gardinerna) har varit i svärföräldrarnas hem i tiderna. Växterna har också de lång tradition, skott härifrån och därifrån. (Båda blompallarna från loppis - vem vet vad de har för historia.) Jag har läst och hört att "nybyggen" inte har samma historia som äldre byggnader. Visst, inte samma historia förstås, ingen historia är den andra lik - men visst finns det mycket historia, och själ, redan i detta rum, trots att vi bara bott här ett år!

...vad menas egentligen med denna text?
"En borde inte sova [...] en borde vara två"
Kan vi inte sova två?

Ja, och de andra dynorna, på mig och Jocke (som jag också stickat själv) - klart de också har sin historia. [1]  [2]  [3] :)

Den blomstertid

nu har kommit till Fagervik, vart denna blomdyna som jag virkade i våras nu har hittat. Måste säga, att dynan onekligen är som gjord att vara där - den passar ju minst sagt perfekt på den sängen både till färg och form! Den blev även annars väl emottagen. :)

Mönstret kommer från en Allers, nummer okänt med årgången tror jag är 2014. Garnet är blandat restgarn, lite från min tröja (det rosa) (jag har också gjort benvärmare och mössa av restgarnet - köpte uppenbarligen mycket garn, men det är kiva garn: Sandnes Alfa, görs ej längre tyvärr), lite ur mammas samlingar (det vita och vinröda).... Det går åt mycket garn, blomblanden blir större och större - så det är egentligen inget restgarnsprojekt (om man inte har extrema samlingar - iofs har jag sett "värre" än här i knutarna...).

Hem kära hem

...var jag trivs så bra, frisk som sjuk - och jag kan med glädje berätta att även hälsan går mot det bättre! Jag orkar igen! Tänk, snart har vi bott ett helt åt i vårt fina Aspen och det blir bara vackrare, mysigare och trivsammare! Det har blivit så väl loppis- som ikeafynd på sistone, men det jag ska visa nu är några (nya) handarbetade alster som förgyller vårt vardagsrum.

Jag har gjort många dynor till vår soff-hörna, men det senaste tillskottet är Where the heart is from Simply Knitting nro 89 (2012). Jag har länge velat kombinera ett garn var färgerna flyter fram i olika nyanser, i detta fall olika röda och rosa nyanser, med ett svart garn som kontrast. Detta blev det perfekta mönstret till detta! ....dessutom blev jag lite avundsjuk på mammas, egentligen styvfars, stora mysiga älg-dyna (som ses i detta inlägg), denna är precis lika tjock och skön!

Jag har också virkat en matta till vår vedkorg; detta är Biscuit - the vedmatta! ....Biscuit är nämligen namnet på drops-mönstret jag använt, jag började dock med hälften så många maskor som mönstret angav, och stickade dessutom några varv färre, för att få lämplig storlek. Denna är ju som gjord till vår vedkorg!

Alla använda garn till dessa två projekt har det gemensamt att de är inhandlade från lankamaailma i Åbo (jag längtar till nästa besök!). Till vedmattan använde jag esteri-ontelokude - som jag ska handla mera av vid tillfälle för jag har ytterligare minst ett (kanske två) projekt i åtanke till vilka detta garn vore ypperligt. Till hjärt-dynan använde jag CEWEC marino soft (det färgranna) och Marks & Cattens Karolina - av dessa garn blev det 1+ nystan över styck, så vi ska se vad jag hittar på av det.....

Kurering

Denna värmedyna var minsann värd ansträngningen!
Jag tror jag tillverkade den på mindre än en halvtimme, och den är så skön!
Min nacke har verkligen uppskattat den!

Möjligen blev den aningen stor och tung, men så håller den kanske värmen längre.
Dessutom blev jag av med kornen som snart hade blivit gamla. :)

(Och så blir man ju glad av de pigga blommorna i tyget.)

Ibland känns livet ack så orättvist, trots att jag vet att jag inte har något att klaga på egentligen.

Hypertyreosen nämnde jag i förra inlägget. Inte kul. Högre värden än senast, och det märks. Tillfrisknandet, eller ska vi säga känslan av jag som jag brukar vara med ork, iver och humör, har dröjt. När jag blir "frisk" vet jag inte, men bara jag orkar och vill igen så är jag nöjd.

Flunssasäsong, drabbar alla obönhörligen, jag vet, hur jag fick smittan då jag bara varit hemma och vilat vet jag däremot ej, men att jag hostat nätterna i ända (och dagarna, varje minut känns det som), det vet både jag och maken. Minns inte senast jag hostat så här mycket.

Att jag dessutom fick nackspärr samtidigt, tycker jag var droppen. *V*A*R*F*Ö*R* ??? Det är minsann inte lätt att närma sig 30 (eller vad vi nu ska skylla på när allt kommer på en gång). Varje gång jag hostar känner jag av det i nacken (och resten av kroppen!), och jag kan knappt svänga på huvudet?

Jag kan konstatera följande:

1) Jag må ha varit sjukledig, vilket en god lärare bör göra på loven, men jag utnyttjade ju sportlovet också till att ligga och må dåligt, och resterande sjukledighet har jag försökt få in så många krämpor som möjligt i alla fall. (Men nu tycker jag minsann det får räcka!)

2) Det är alltid bra att kunna sy, och ha skåpen fulla med tyger. Jag har någon gång ägt en värmedyna, men den har tappat bort sig någonstans för länge sedan, men efter att ha kollat de första två resultaten efter en snabb googling, sydde jag min egen, och fyllde med vad jag hade i skåpen dvs ris, korn och havre.

3) Det är skönt med vänner och bekanta som bryr sig. Bl.a tipsade Sjuksköterskan (= min kompis) om värmedyna igår, apotekaren (dvs svärmor) finns nära till hands med hostmedicin så att jag inte behöver köra bort från landet, och mamma överraskar med bullar så jag blir på gott humör (och gömmer choklad...)

4) Ibland behöver man beklaga sig, men jag hoppas vara pigg, kry och glad på jobbet imorgon! Allt detta är ju övergående (eller åtminstone lättbehandlat), men glad blir man ju inte (av detta, men av så mycket annat).

När katten är borta

Sköna nya dynor i soffan, en konjak och lite choklad, en ny stickning på gång (som inte syns så bra på bilden, men det ska bli en sjal), vackra blommor... På något sätt tog jag mig igenom även denna helg! ;)

...tar råttan fram symaskinen. Jag har varit gräsänka på helgen och har passat på att göra sånt som det brukar bli mindre av där emellan, bl.a. alltså sytt!

Jag började med att sy dessa kuddar, tyget överblivet från fodret till min senaste väska - något jag faktiskt räknade med från början för tyget passar så bra här, både i färg och mönster. Tyget är nämligen vagt mönstrat av blad, vilket passar utmärkt här på Aspen.

Fina blommor har jag också, som ni ser... :) Dem hade jag på dörren då jag kom hem från jobbet på fredag! Hade nämligen hittat en telefon i diket då jag var ut och gå i hemknutarna på torsdag.

Ett garn vid namn "Linda" (av märket Katia)!
Det skall bli en sådan här bolero av detta garn!

På lördag var vi lite ut på vift med mor. Bl.a. var vi till Knapptigrarna i Degerby, något som vi länge planerat! Den butiken var verkligen värd ett besök - de har ett väldigt stort utbud av bl.a. tyger och knappar - och så lite garn också!

Jag köpte tyg till 3 stycken projekt, varav ett redan är klart (som sagt, jag passade på att sy denna helg) men jag visar det lite senare... Dessutom köpte jag lite garn, som jag absolut inte kunde motså, och det var inte för att det råkade vara nedsatt...

Förrätt: Bruschetta, recept enligt Lindas favoritrecept s 38.
(Jag hade även gjort batongen själv, naturligtvis.)

Varmrätt: Pepparbiff med konjakssås, recept enligt Flera Favoriter s 114, serverat med ostpotatis, tomatblomma och det sista av gurkorna från vår vackra korg.

Dessert: Chokladcheesecake, recept enligt Flera Favoriter s 190, med extra hallon.

På söndag satte jag genast igång med att förbereda en 3-rätters välkomstmiddag för maken som varit borta sedan torsdagen! Det var riktigt kul att planera en hel meny för en gångs skull, och dessutom blev den mycket väl emottagen! :) Jag tog t.o.m. fram vår fin-servis och fina bestick - och öppnade naturligtvis en flaska vin...

Gardiner och dynor!

Vad kul att äntligen få inreda på allvar! Köksgardinerna såg ni ju i föregående inlägg, följande på tur var vardagsrummet! Gardinerna där var något enklare, då jag köpt en färdig spetskappa, och bara behövde fålla sidorna! Men ibland är ju livet lätt! Supernöjd blev jag iaf!

På bilden ser ni dessutom den senaste dynan jag gjort; jag virkade blomrutor ur Edie Eckmans "Villiä virkkausta" ( ruta nr 114 - ni får ursäkta jag inte länkar så mycket medan jag bloggar från min platta), och virkade en kant runt ur "virkkaa ja viimestele", också det Edie Eckman. Även den tycker jag blev skitsnygg och sätter en liten guldkant på tillvaron. 

***tillägg 9.6.2013 från dator med internet***

Ville visa en bättre bild på dynan :)

En dyna i rött till hon som är trött

... att Mossi är tröttare än någon annan tror jag knappast, men någon gång ibland kan det väl vara skönt att vila huvudet mot en kudde ändå, kan jag tro? Denna röda dyna blev i alla fall hennes julklapp av mig i år!

Dynan är virkad på fri hand, dvs utan mönster, i Novita Kelo, så långt nystanet räckte, och sedan fick min nyfunna vän symaskinen ta vid. (Nu när årets slut närmar sig är det ju lätt hänt att man ser tillbaka på det gångna året, och jag kan inte annat än konstatera att det var en bra sak att jag lärde mig sy på maskin! Jag har ju haft nytta av det många gånger!)

Gör om, gör bättre!

Det är kul att sticka, att se hur man kan skapa något vackert - förhoppningsvis praktiskt, av bara en tråd! Ibland kan man dock stöta på trubbel på vägen, eller så blir det annars inte riktigt som man tänkte....
Ett sådant exempel är min Tote Couture -väska; redan mitt första intryck av den var att den var "slapp" och lätt "tappar formen" som jag genast skrev. Dessutom är handtaget (som var en present av Simply Knitting) väldigt opraktiskt, bara glider runt. (Allt gratis är inte bra.) Den var helt enkelt inte kul att använda! Mycket irriterande!
Däremot gillade jag dynan jag stickat enligt samma fönster. Så jag tänkte ÄSCH, klippte bort handtaget, sydde om - och nu har jag två dynor! :) 

Ett annat exempel på "gör om, gör bättre". Så här såg bakstycket ut på min blivande tröja, då jag inte noterat att kolla att alla nystan var av samma färgning. Brukar inte vara så stor skillnad, men ibland är det! Hur mycket stör det? Är det värt att ripa upp ett helt nystan? (Varför reagerade jag inte innan jag stickat ett helt nystan!?!?) Jag ripa! Jag vet ju...
På bilden ovan ser ni att jag nu redan är på vänster framstycke - efter att noggrannt kollat lapparna på alla nystan. :)
Åtminstone så lär man sig väl!

Blomstöd

Dags att ta itu med arbetet med hårdhandskarna,
här sitter jag och läser uppsatser skrivna över sommaren.

Håret har jag här i en fiskbensfläta som börjar redan uppe på huvudet,
även om det inte syns så bra på bilden
- enligt Lilith Moons instruktioner i den här videon.

...och med det menar jag att min nytillverkade dyna med blommotiv får stöda min rygg i soffan! (Vilket dock är väldigt svårt att få smart fotograferat [dynan bakom min rygg, så att man ser dynan], så ni får nöja er med denna bild.)

Dynan är stickad enligt samma mönster som min tote couture -väska, i restgarn efter min magiska bolero + mössa & vantar. Egenhändigt sytt på min fina symaskin, naturligtvis (jag har ännu inte riktigt vant mig vid att jag kan sy själv). Jag tänkte genast när jag såg mönstret att det skulle passa minst lika bra som dyna, om inte bättre?

Ett lyckat projekt vill jag påstå. Tycker dynan passar perfekt där i vår soffa, till både färg och form! :)

Den andra dynan har mamma gjort.
Ett perfekt exempel på mormorsrutan oändliga variationer, som jag pratat om.

National Pleasure

Det har varit mängder av patriotiska mönster i Simply Knitting de senaste numren pga "The Diamond Jubliee" då Drottning Elizabeth II firar 60 år på tronen. Speciellt som lärare i engelska kan man ju inte låta bli att inspireras, och utav det stora urvalet fosterländska mönster valde jag National Pleasure ur Simply Knitting nr 95 (bilaga "Cool Knittania") - vilket är ett mönster på en dyna med Union Jack -motiv.

Dynan blev en födelsedagspresent åt min syster, som ska påbörja studier i Storbritannien i höst! För att framhäva även min egen nationella stolthet - och ifall hon får hemlängtan ibland, stickade jag den finska flaggan på andra sidan! Tanken är att hon kan svänga dynan beroende på humör! :) För att den lätt ska rymmas med i (den antagligen begränsade) packningen, sydde jag den (själv - tjoho!) som ett dynfodral, istället för en färdigt fylld dyna! 

Grattis Hanna! Och lycka till med studierna!

Linda och Jocke på utställning 2

Jag vill bara kort uppmärksamma det celebra besök som Linda- och Jockedynorna fått ta del av på utställningen i Svartå-bibliotek; vilket man kan läsa om i den här artikeln. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är biblioteket i Svartå aktivt trots sin storlek, och har därför nu fått besök från Litauen, Vietnam, Chile, Italien, Colombia, Botsawana och Rumänien... Syftet var naturligtvis att studera bibliotekssystemet, men det hindrar ju inte att också se på utställningen! Vad gästerna tyckte om dynorna framkommer inte, men åtminstone uppskattade de biblioteken i sig (och systemet) - så det är ju bra. :)

Linda och Jocke på utställning!

...dynorna alltså! ;) Modellerna befinner sig i Vasa respektive Åbo, och kunde tyvärr inte infinna sig på handarbetsutställningen som tog plats i Svartå filialbibliotek (i Karis).

För att först förklara varför mina dynor befinner sig på handarbetsutställning just i Svartå [1][2], kan jag berätta att jag är hemma från Svartå, som är en del av Karis (som nu är en del av Raseborg); men vi flyttade in till "storstan" (Karis: 9000 invånare) redan när jag var 4 år gammal. Jag har dock fortfarande starka band till Svartå; jag är född där, både min mamma och min pappa kommer därifrån (och min styvpappa också, dessutom).

Allting centraliseras ju mer och mer, och det finns inte mycket kvar i Svartå, som är väldigt litet... Men biblioteket är igång och är aktivt! De brukar bl.a. ha olika slags utställningar där, det byter en gång i månaden ungefär, och den här gången är det alltså handarbete som är temat!

Invigningen på denna utställning var idag! Där fanns olika program, bl.a. kom de från Pirjon Lanka och berättade hur man stickar häl. Ja, jag var ju som sagt inte där själv, så jag tänker inte säga nåt mera om det. Jag tänker däremot kommentera bilden nedan!

Mina verk var ju inte de enda som ställdes ut. Bl.a. ställdes också några av min mammas olika verk ut! Tröjorna i bakgrunden är det mamma som har stickat. Mamma har stickat otroligt många, otroligt fina tröjor... Skon ovanför dynorna i skåpet ser ju också lite intressant ut...

Jag ombads skriva en presentation till mina dynor; och ifall inte alla mot förmodan far till utställningen, skall jag klistra in den texten nedan:

Stickandet har gått i arv från min mommo till min mamma, och från min mamma till mig. Alla har vi stickat mycket; men själv var jag lite motsträvig i början... När min mamma skulle lära mig stickning, tyckte jag det var väldigt krångligt. När vi skulle sticka tofflor i lågstadiet valde jag att sticka till min morfar, eftersom jag då bara behövde sticka en toffla – han hade nämligen bara ett ben. Jag tyckte egentligen inte nå extra mycket om handarbete...

Men tids nog har det kommit. Varför vet jag inte – det har väl fallit sig naturligt trots allt, kanske det finns i generna... I högstadiet började jag av någon anledning sticka allt mera, först mycket babykläder (det gick ju så mycket fortare när det var mindre – snabbare resultat), och tids nog har jag börjat sticka större plagg med mer komplicerade mönster. Det är egentligen inte före de senaste åren jag har börjat sticka hela tröjor, börjat sticka bilder och flätor. Jag är nu 25 år gammal.

Handarbete är inte min enda hobby. Jag tycker också t.ex. om att fotografera. Så jag började fundera hur jag kan kombinera ett fotografi med stickningen... Det var inte så svårt; med hjälp av ett ritprogram på datorn hade jag fixat ett mönster, sen var det bara att följa det. Först valde jag att sticka en dyna med min sambos motiv; jag tänkte att det kunde komma väl till pass eftersom jag för tillfället studerar uppe i Vasa och bor utan min pojkvän. Den blev färdig i februari 2010. Sen kom jag fram till, att det borde vara en del av ett set – min pojkvän borde ju sakna mig lika mycket som jag saknar han – så då fick han den andra dynan till födelsedagen i april.

Jocke-dynan har fått sällskap

Som tidigare nämnt har jag haft tillfälle att sticka en hel del, och jag har dessutom passat på att försöka överraska med mina verk eftersom jag stickar i min ensamhet (förutom stick-kvällar och föreläsningar :p). Den här gången var det dock överraskaren som blev överraskad och överraskningen blev inte lika överraskande om vi säger så, eller överraskningen kom snarare lite tidigare än väntat... Den skulle ju komma först på födelsedagen! :p

Hur man än uttrycker det, så har Jocke-dynan fått sällskap! Jag har tidigare stickat en Jocke-dyna till mig själv, som experiment; och eftersom jag tycker resultatet blev rätt så lyckat så bestämde jag mig för att Jocke själv också behöver lite sällskap i form av en dyna, nu när jag är i Vasa. Sagt och gjort - här är Linda-dynan! (Jag behöv inte säga det, va? Det syns?)

Först tyckte jag att Jocke-dynan var mer lik modellen, men, när jag nu i efterhand kikar på resultatet, så är jag ganska nöjd med Linda-dynan också... Vad sägs?

Jocke fick alltså dynan till födelsedagspresent, men tyvärr fick han inte hålla den särskilt länge, eftersom den, tillsammans med Jocke-dynan, ska på en handarbetsutställning i Svartå nu i april - men det är ju bara till låns. Tyvärr hinner jag inte se vad annat som ställs ut, eftersom jag skall tillbaka till Vasa, men jag får säkert höra...

Ja, och slutligen, jag skall inte ta riktigt hela äran åt mig. Jag har visserligen gjort mönster och stickat dynorna själv, men det är mamma som har sytt ihop dynorna (symaskin är inte riktigt min grej...), så - tack mamma! ...lite plastikkirurgi var det visst på ögat också... ;)