Ett hem utan katt är bara ett hus

Jag lovade ju [1] [2] att ni skulle få se mera av den söta katten Ellen - och här kommer det nu - bilder på den sötaste katt man kan tänka sig!

Av reaktionen att döma, så är nog denna kattmössa något av det bästa jag någonsin stickat! Ord är inte nödvändiga här, när man kan se glädjen i Ellens ögon! :) Och när mamma-Linda kom på den fina idén att ha halsduken som svans - oj, oj, oj - glädjen visste inga gränser! (Mammor är bra på det viset - och katter behöv ju de facto inte halsduk inomhus, även om det kan vara praktiskt utomhus [när det ändå inte alltid finns en byxlinning att sticka in svansen i], så det var ju ypperligt på alla vis).

Och när Ellen är glad, dessutom av något jag stickat, ja då är faster(-Linda) skitnöjd för att uttrycka sig milt! :)

För att göra upplevelsen av den Coola Katten Ellen komplett (bilden till höger) - föreställ er att hon sjunger ManBoy för full hals i sin mikrofon (det ser ni ju?). En av höjdpunkterna på besöket, kan jag säga.

Om "Ett hem utan katt bara är ett hus" - då har de det nog rätt så mysigt hemma i Karlstad! De har flera katter än en, och vilka katter sen... :)

Jag är ju inte mindre stolt då jag själv komponerat mönstret, så här - var så goda! Scrolla fram i dokumentet även om ni inte stickar - för där finns mera bilder! (Det var ju inte svårt att fotografera då 1) Ellen använde mössan flitigt redan under vårt korta Sverige-besök, och 2) Hon ju är en van fotomodell.)

Halsduken är för övrigt stickad enligt ett mönster ur samma bok som mamma-Lindas mössa, dvs Myssystä Sukkiin (Från mössor till sockor) (2006), det här mönstret hette Perinnehuivi (traditionell halsduk).

*** Bonusbild ***

Katter kan man inte ha i koppel - de har en egen vilja. Det vet vi alla.

Fastrar där emot - de kan man bra ha i koppel! De lyder så gärna sina gudbarn... ;)