Paus!

Ny mugg, arabia-mugg med myrna-tema, specialutgåva för i år i och med Finland 100 -jubileet. Jag har en myrna-servis, men så här till vardags.... 

Med denna fina bild på ett av mina nya favoritbröd, rågsiktskakor från Lindas bakskola, tänker jag meddela att jag tar en liten paus från bloggen. Eller hur det nu blir. 

Jag blickar framåt och omprioriterar. På hösten börjar jag jobba igen, och till skillnad från vad de flesta tror (såå irriterande - trots mycket prat på sistone om att lärarna hör till de mest stressande yrkena!) så jobbar inte lärare 9-15 och har lediga kvällar, helger och somrar - och jag vet redan nu att jag kommer att få mindre tid. Jag prioriterar naturligtvis tid med familjen, jag vill göra ett gott jobb när det väl är dags, och jag måste fortsätta handarbeta,och baka/laga mat för det mår jag bra av. Det som får falla bort är bloggen. Jag gör hellre ett medvetet val nu, än att det bara "blir" i något skede. 

Jag kommer som sagt att fortsätta pyssla, och ni får gärna fortsätta följa mig - men i andra, för mig mindre tidskrävande, forum. Jag har börjat instagramma, ni hittar mig som hogstromlinda. Där kommer mest "gott och blandat", mest likt bloggen. Mina sticknings- och virkningsprojekt hittar ni på ravelry, var jag går under namnet Filimum, där finns också mycket information om garnval, mönster etc. (#madebyFilimum #bakedbyFilimum osv kan ni också använda på instagram!) På Pinterest visar jag bl.a. mina sömnadsprojekt och broderier, frisyrer etc under namnet lindahogstrom. 

Allt fortsätter med andra ord som förut. Jag pysslar, visar gärna upp vad jag gör och ni får gärna hänga med. Skillnaden är forumet, och i de forumen jag använder förekommer mindre text (varför det är mindre tidskrävande), det "viktigaste" kommer ändå med (vilket mönster jag använt t.ex, i alla fall på pinterest och ravelry försöker jag alltid ha det med, om inte annat så att jag själv ska veta - och så bilderna så klart, som säger mer än 1000 ord som bekant), och i alla forum kan man fråga om det är något man undrar och förstås kommentera. Jag svarar gärna (!) om jag kan.

En sista bild här på bloggen, i alla fall för nu, är en bild på Filips färdiga tröja i användning - och min söta pojke, som det varit mycket tal om, senast i det HÄR blogginlägget. Jag håller vad jag lovar. :)

Ganska jämt 7 år har jag bloggat! Helt otroligt - och tänk vad mycket som har hänt på den tiden.... 

Finland 100

Då adlibris hade rea på garn - ja rean fortsätter så ni hinner ännu fynda, funderade jag - vad behöver jag garn till trots mitt redan digra lager? Jag kom fram till att jag naturligtvis behöver en Finland 100-tröja, en blå-vit tröja för att fira Finland. (Vi ignorerar det faktum att jag kunde köpt finskt garn - jag är mamma-"ledig" och tvingas vara särskilt ekonomisk - men jag gillar finska garn, absolut!) Jag bläddrade bland mina mönster, och beslutade mig för att köpa detta ullgarn, 4 blå nystan och 4 vita - det ska räcka till en tröja och borde bli rejält över till någon accessoar. Detta för 20 euro, bra pris!

Jag valde det HÄR novita-mönstret; Naisen raidallinen kohoneulejakku. Vad jag gillar med det här mönstret är att det ger vacker struktur och vackert mönster - trots att jag stickar vartannat varv med blått och vartannat med vitt (dvs det är mycket lättare än att använda båda färgerna samma färg). Mönstret bildas av lyfta maskor. Den är dessutom kvinnlig och kommer att passa både till byxor och kjol, till fest och vardag. Den är rätt snabbstickad, då den stickas på grova stickor, 6 mm. Den verkar "korva sig" i nedre kanten, som ni ser, vilket jag är lite orolig för, men jag hoppas det inte märks vid användning efter blockning, för jag är mycket ivrig. 

Mönstret finns faktiskt gratis på nätet HÄR, iaf på finska. (Orkade inte söka efter det svenska nu, men borde finnas på svenska också?)

Tänkte visa lite Finlands-inspiration; projekt jag redan gjort samt andra fina mönster:

Egons Finlands-outfit. Se mera i DETTA blogginlägg. 

Dyna med finsk och brittisk flagga (till styvsyster som då bodde i Storbritannien), se mera i DETTA blogginlägg.

*** *** ***

Och så framtida inspiration:

Det här är ett projekt jag gillar, alla barn födda i Finland under jubileumsåret skall få blå-vita sockor. Jag har alldeles nyligen fått bekräftat att så är det (mera babyn i vänkretsen!). Läs mera om projektet HÄR. 

Mönster till den här Finlands-sockan hittar du på lankamaailmas sida, HÄR.

Mönstret till Suomi 100 -vantarna kan köpas för 6 euro, se mera HÄR

Novita har gjort ett mönster till "Suomi-pipo", vuxenstorlek, som finns gratis tillgängligt HÄR.

Själv föredrar jag den här mössan, lätkäpipo (ishockey-mössa)  från Myssystä sukkiin (i länken står det 2010, min är från 2006) (Från mössor till sockor). Mössan är storlek 50 cm, men det justerar man lätt (?) genom att ändra vilket garn som används och grovleken på stickorna, tänker jag...  Det här är en av mina flitigast använda mönsterböcker för övrigt, jag planerar sortera bland dem också, men den här skall utan tvekan stanna! 

Alla finska sticktidningar med självaktning har gett ut nya blå-vita mönster jubileumsåret till ära - och mera kommer säkerligen! De här mönstren finns i Novita kevät 2017 / Novita våren 2017 (nu för tiden finns ju alla mönster på svenska - heja Novita!). De finns tyvärr inte gratis tillgängliga på nätet, men man får större bilder bl.a. på DEN HÄR länken. (Novita-tidningen är allmänt en av de mest köp-värda tidningarna enligt mig.)

Tree trunks

Sist ut (?) i mitt senaste reflex-set är mina benvärmare! Tillsammans med mitt pannband, min mössa, mina vantar och min halsvärmarkrage är settet nu komplett. Nu syns jag både när jag är ute "i storstan" (var Filip ivrigt morror åt alla bilar och allt folk), dvs detta set, och ett set när jag är ut och gå här i byn (var vi nöjer oss med att morra åt skyltar - allt uppskattas, vi har kul ändå), dvs mitt orange set från 2013. 

Detta är tree trunk legwarmers, mönstret hittar ni gratis på ravelry. Härligt mönster; spännande resultat men ändå en enkel "tv-stickning". Eller en stickning man lätt kan ha samtidigt som man socialiserar, möjligen håller ett öga på sonen. Jag borde sätta gummiband i resårerna för att de ska hållas ännu bättre på plats, annars är jag hur nöjd som helst. Perfekt när det är kallt, dels lätt att dra över benen, leggings eller kjol som jag oftast har, var de både värmer och och är dekorativa. 

Även dessa är stickade i Novita isoveli, och jag stickade in reflextråd endast i övre kanten. Som vanligt har jag handlat i Latvala. (Om någon undrar, nej jag får inte betalt eller dylikt för att göra reklam - den enda gången det har hänt [se här: {1} {2}] har jag tydligt nämnt det. Jag bara tipsar om vad jag tycker är praktiskt, som i detta fall en butik med stort utbud, ofta förmånligt och vänlig och hjälpsam personal - jag besöker den ofta som ni märkt.)

Pappas pojke

Nu har jag gjort det igen.

Ni minns att far i huset fick en halv väst till födelsedagen? Om inte, se HÄR. Nio månader senare var västen klar, se HÄR. Planen var förstås att sonen skulle få sin matchande tröja (inte exakt lika, men samma garner, samma färger, samma argyle-mönster) till sin födelsedag... Meeen, vad kunde vara bättre än att han också får sin tröja lite sent? Klart han vill vara som pappa? 

Härmed lovar jag, att eftersom Filip är mindre så ska hans tröja blir max 9 veckor sen, inte 9 månader som pappas - 9 dagar känns inte heller omöjligt. Flerfärgsstickningen är klar, och så gott som hela bakstycket. Det är ju 1-års storlek jag stickar, så klart.

Just idag har vi faktiskt en 1-åring här i huset! Och han är en riktig goding! Vilken tur vi hade som fick en så fin o söt o snäll o glad pojke! Han tränar på att gå och har blivit så pysslig av sig, kan plocka klossar in och ut ur korgen t.ex...

PS! Var inte oroliga! Han fick förstås en annan 1-års present! Den passade till kakans tema, men det kan jag inte visa än - kakan är i ugnen. Vi sprider på firandet.

BONUSBILD!

I brist på foton på födelsedagsbarnet ska jag visa att jag inte skojar: Filip är pappas pojke! Det här är fotat när Filip är ca halvår. Och ja, det andra fotot är för över 30 år sedan. :p

En till isprinsessa

Glad på morgonen efter en trevlig kväll

Ett enkelt flätmönster piggar alltid upp

Vilket härligt väder det var igår! Då jag vaknade lyste den stora månen ännu vackert trots att det höll på att ljusna! Jag passade på att gå ut och fotografera - och tog då också foton på några av mina senaste alster.

Vanligtvis är det mörkt ännu då jag stiger upp, men igår sov jag lite längre då nattsömnen annars blivit rätt kort. ("Lite längre" är alltså till halv sju -tiden...) Sov jag dåligt för att sonen höll mig vaken? Nej då, han var hemma och sov då vi första gången lämnade honom en kväll med barnvakt. Mammas stora pojke tog duktigt hand om mommo sin utan problem innan han somna sött! Själva hade vi så roligt, så det var väldigt lyckat m.a.o. Det råkade sig dessutom så att jag stötte på en hel hög med kollegor och elever förutom vårt annars mycket trevliga sällskap, så jag kan knappast beskriva kvällen med något annat ord än "perfekt".

 Pannbandet heter Ice Princess och mönstret är av Drops. Jag hade ännu kvar av Red Heart Reflective (som jag också stickat vantar och mössa av åt mig, samt mössor åt så väl sonen som maken), och ville utnyttja det även till ett pannband. Jag är för övrigt inte den enda isprinsessan här i trakten. Jag tyckte väl att mönstret såg bekant ut, och jodå, jag har stickat ett sådant i present förut, det ser ni HÄR. 

bonusbilds-dags: 

Så klart man är på gott humör då man vaknar och ser utsikten vi har här hemma!
Mindre glad är jag idag då jag hört att man sett vargspår också riktigt vid våra husknutar. Det finns fördelar och nackdelar med alla platser, förstås.... Hoppas vi inte ser något annat än spår. 

Första barnfria dejten sedan Filip blev det bowling och parmiddag. Fråga inte hur det gick i bowlingen, det är oviktigt. ;) Däremot kan jag berätta att jag har på mig min orange bolero som jag stickade förra vintern, delvis för att kunna variera min klädsel med min växande mage. I inlägget då jag först visade upp boleron, som ni ser HÄR fick jag fundera hur jag skulle posera då jag ännu inte avslöjat på bloggen att Filip var på kommande.

Sådan dotter, sådan mor

Det här äpplet föll ju inte långt från trädet, som bekant, minns ni t.ex. det här inlägget från 2014 om sjalarna? Nu har det hänt igen. Mammas vantar är misstänkt lika mina, som ni såg HÄR, eller hur? Det var hon som apade den här gången, kan jag berätta. Det är helt enkelt så att Red Heart Reflective (hittas t.ex. i Latvala här i trakten) passar väldigt bra till Piirakkalapaset, som ni hittar mönster till HÄR. (Kan också säga att när vi var och simma i veckan, vilket jag berättat om HÄR, så råkade vi båda ta med oss vit-svart randiga jumprar att dra på oss efteråt... Dylika jumprar är förstås inte sällsynta, men i alla fall - möjligheterna är ju oändliga kan man tycka...) 

Det är förstås mommo som skuffar vagnen den här gången...

Nytt liv

Jag är ett stort fan av benvärmare! Jag har oftast leggings eller kjol, vilket kan vara lite svalt när det är kallt ute, men det är lätt att dra ett par benvärmare utanpå. Snyggt också tycker jag. Snabbare går det än att byta byxor / dra andra byxor utanpå, när jag dessutom ska klä på min lilla herre när vi ska ut. Ja, och huvudpoängen är ju att de är varma. Dessa, vid namn ballerina stickade jag 2014, ni kan läsa mera om mönster etc i det HÄR inlägget. 

Men de blev smutsiga när jag använde de för någon vecka sedan. Jag stötte benet mot bilen när jag krånglade vid bagageluckan. Ni vet, barnvagn vikas o ska in och ut från bilen nu för tiden. Krångligt. (Nja inte så värst. Jag har fyndat en bra barnvagn åt mig nog, för 5 euro [!], men innan man vänjer sig, och ni vet ibland...) Jag slängde dem i tvätten på 40 grader. Det har jag gjort förut med många stickade plagg, men inte de här tydligen....

De krympte till ungefär halva längden, bredden var väl på ett ungefär den samma tyckte jag. Jag mindes ett tips jag läst någon gång. Om man blöter förkrympta stickade plagg i lite vatten blandat med balsam, blir det därefter lättare att dra dem tillbaka till originalform. Efter det ska man skölja ur balsamvattnet så klart. Jag prövade. 

Det fungerade, benvärmarna liknande sig själva igen efter balsambehandlingen. Men de var dock aningen mindre. Kunde jag dragit ut dem mera? Kanske... 

Stickkvällar har många fördelar. På senaste träffen, som ni kan se i det HÄR inlägget, berättade en i gänget, kollegan, att en annan kollega sökt benvärmare i butikerna till sin flicka men inte hittat. Det finns alltså ett behov av benvärmare! 

Jag måste ändå tipsa, om även du som läser söker benvärmare, sticka dessa - det är stickade på 7:ans stickor så det går på nolltid även om du är nybörjare, verkligen. Det är endast en enkel fläta på dem, en trevlig utmaning för en nybörjare (som lätt klaras av!), och en fin detalj för alla. Mönstret hittar ni HÄR (av drops). Mina är stickade i Sandnes Garn Alfa, det gick åt nästan 4 nystan (+ lite kontrastfärg av vad som helst...).

Ni förstod hur historien skulle sluta - klart tjejen skulle få mina benvärmare! Rena och med balsam-behandling. ;) En aning tovade och extra varma kanske.... Jag blev på så väldigt gott humör då jag fick de här fina fotona på den här söta flickan, och fick dessutom lov att dela med mig av dem. Mina benvärmare har fått ett nytt liv och ett nytt hem. De kommer till ännu bättre användning hos henne, det ser man ju direkt! Hon har ett fint namn dessutom, jag har alltid tyckt om namnet Linnéa. :) Så hette min mommo också i mellannamn (och min svärmor). Det var meant to be. 

Vi ses

...ute runt byn, för vi syns, när vi är ute och gå. Det är klart att också gubbarna mina skulle få reflexmössor, min såg ni ju i föregående inlägg. 

Lat som jag är så brukar vi vara ut och gå varje dag. Paradoxalt nog verkar det ibland som att folk tycker jag är "hurtig" som är ut och gå "så mycket". Själv tycker jag väl att jag är lika bekväm av mig som de flesta mammor (och lika snål med tid). Men att vara ut och gå funkar så bra. Lite frisk luft och miljöombyte, 30-40 minuter promenad brukar det bli, det gör att lillbusen orkar leka ännu en stund så att han är ordentligt trött och tar en rejäl lur på dagen (oftast, inte igår men hoppas hoppas han tar en idag). Även jag varvar om lite då vi är ute, och jag får höra Filip morra åt bilar, skyltar och snögubbar - som han gör då han är glad. Tar Filip sedan en ordentlig lur så hinner mamma hans blogga, jobba, städa, sticka eller vad jag nu vill (eller måste) göra. Far vi inte ut och gå blir luren sämre och vi måste hitta på mera underhållning medan han är vaken dessutom. Är vi sen hurtiga på riktigt tar vi en extra promenad på kvällen med far i huset, så att alla får använda sina reflexmössor. ;) 

Filips mössa heter Eemil, och ni hittar mönstret HÄR (på finska). Också den stickade jag i Red Hearts Reflective, det gick åt ca 1,5 nystan. Garnkostnaden för en så här fin pipo blev m.a.o. ca 8 euro. 

Den stickas uppifrån och ner, har dekorativa flätor som värmer ända ner på öronen. Minsta storleken var två år, det verkar stämma in på Filip så jag tror mössan bli mera använd först nästa vinter. Nu vill den falla ner på ögonen, även om jag tycker modellen verkar mycket praktiskt. Dessutom måste jag sticka någon form av halsskydd till - den mössan vi använder mest nu (köpemössa) går ner över halsen också. Mera reflexer behöver han sen då han springer omkring själv ändå, nu ser ni på bilden ovan att vi har rätt bra reflex på vagnen redan i alla fall.

Även maken fick en flätad mössa. Jag utgick från DETTA novita-mönster, men jag stickade resåren i flätor istället. Var sjätte varv stickade jag fläta om 2 rm. Lätt, men ändå lite extra (varannan resår varannan gång). Jag använde det garnet som blev över från Filips mössa, dvs Red Heart Reflective, och liksom min mössa blandade jag sedan med Novita Isoveli, som har nästan exakt samma stickfasthet. Jag tror den här blir mera använd än den förra reflexmössan jag stickade åt maken. Den blev lite för stor, och så var det kanske inte riktigt hans färg. 

Maffigt & synligt

Årets första mössa är klar, och det blev inte vilken mössa som helst! Det blev en smaragdgrön, lysande (bokstavligen) huvudbonad, med mycket utrymme för vilken frisyr som helst där under. Det var mitt krav. 1) Jag ville utnyttja reflexgarnet jag fyndat för 5,50 euro nystanet, och 2) jag ville att mössan går på snyggt oberoende vilken frisyr jag har under, och 3) förstås så ville jag ju att mössan skulle vara fin så klart. 

Mönstret Pehmeä päähine (= mjuk huvudbonad) hittade jag i Neulemestari (stickmästare) (2015) - en bok med många inspirerande mönster i. (Boken finns iaf även på engelska, eftersom jag hittat hänvisning på ravelry.) Jag stickade med Red Heart Reflective, fyndat i Lojo för 5,50 euro nystanet, men jag hittade mera till samma pris även i Latvala (Karis). För att dryga ut garnet, trots att det var förmånligt, stickade jag även in novita isoveli, som har nästan exakt samma stickfasthet. Totalt gick det åt nästan 200 meter garn. Mössan är verkligen maffig. Det syns inte så bra på bilderna, men det är dubbelt så många maskor på de grå områdena, vilket ger en mycket intressant struktur. 

Jag både är och inte är nöjd med mössan. Det var en annorlunda stickning, vackert mönster, mössan är bekväm och färgen är lysande, bokstavligt och bildligt. Den uppfyller alla krav, men.... Blev den ändå lite tantig? Och är det i så fall så att sådant som är praktiskt helt enkelt är tantigt? 

Det här var tänkt att bli en "finare" reflexmössa. Jag har gjort ett annat reflex-set tidigare, se HÄR, som jag brukar ha på när jag är ut och gå. Se fotona i inlägget, så ser ni hur väl man syns i mörkret! 

Här ser ni det vackra flätmönstret och strukturen i mössan.

Det här fotot tog jag med blixt. Förhoppningsvis lyser mössan upp lika av bilarnas lampor, så att jag syns väl. Tillsammans med övriga reflexer ska jag väl synas då!

I ett vadderat kuvert

Det här kuvertet förberedde jag i början av december, blogginlägget likaså för jag var så ivrig att det skulle komma fram. Till slut blev också mottagaren varse om att kuvertet skulle komma och blev även hon ivrig. Den enda som inte var ivrig var posten. Kuvertet skickades den 1:a december, kom tillbaka till mig den 27:e, och så skickade jag det på nytt... Även om adressaten råkade flytta (vilket jag inte först visste) så var ju den nya adressen ingalunda hemlig, så lite besviken är man ju.... Men slutet gott, allting gott. Jag har läst mina tankar då, gjort lite ändringar så det passar mina tankar nu. :)

Jag har alltid skickat många brev - när jag var yngre hade jag väl 40 + brevvänner. Jag brukar säga att det var så jag lärde mig engelska, vilket väl ledde mig till mitt yrkesval som lärare. Brevskrivandet är det tyvärr lite si och så med nu - många vänner har jag kvar, breven är rätt sällsynta men visst dimper det ner något både till och från mig fortfarande. Men ett sånt här kuvert har jag aldrig skickat förut...

Jag skickade post till en person jag aldrig träffat. Ja det har jag gjort förut förstås, men inte så här. Dessutom har vi träffats en gång men jag minns det inte, inte tydligt i alla fall. Hon är väl någon form av pyssling om man vill reda ut släktskapet. Jag gillar kontakten vi skapat, trots avståndet (också fysiskt - vi bor t.o.m. i olika länder), och jag har hört så mycket gott om henne. Jag har bilden av en stark energisk godhjärtad person. 

När budet nådde mig att att hon förlorat sin mamma ville jag visa att jag tänker på henne, fast jag kände mig ganska hjälplös. Än mer hjälplös har hon antagligen känt sig... Jag gjorde vad jag brukar göra, tog fram ett garnnystan... försökte forma till något som visar vad jag tänker....

Det blev ett garnhjärta. Ett likadant som jag virkade till min nygifta kusin (se inlägg HÄR), ett likadant som vi hade på vårt bröllop (se inlägg HÄR). Denna gång gjorde jag hjärtat helt enligt mönstret (som du hittar HÄR) dvs en variant man kan hänga upp som dekor. Ett hjärta fungerar väl i alla lägen? Tanken syns tydligt, hoppas jag.

Dessutom stickade jag en dekorationsboll, tänkt till dottern. Jag tänkte först att det var en julgransboll, då det föreställer en skidåkare (hiihtäjä = skidåkare på finska), men mönstret kommer ut Arne & Carlos Pääsiäiskoristeet (påskdekorationer) (2013), så - man får tänka hur man vill. Julen varar ju än till påska i alla fall, och med tanke när kuvertet kom fram var det ju bra att tiden för användning inte är så begränsad. 

Här kommer orsaken till att kuvertet var vadderat: Det var helt enkelt mera praktiskt att försöka få iväg det hela som brev (= platt kuvert) än paket om det varit tjockare. Inte bara för att det är billigare, men så väl mottagare som avsändare slipper gå till posten. Brevlådan är ju bara 500 meter från oss, ett trevligt promenadmål (eller nåjo, den är bredvid roskis-stationen, men ni fattar...).  Så vadden kom, tillplattad, på sidan om bollen, redo att fyllas och så får man sy igen det lilla hålet och fästa. Man får ju inte vara dum. ;) (Hade det blivit besvärligare som paket månntro, med tanke på hur besvärligt det ändå blev...)

Dessutom bifogade jag några av mina berömda chocolate chip cookies, som jag skrev i brevet; "för att jag kan". Jag har skickat dem på posten förut, hela. Känns lite lagom galet att skicka kex på posten, väl inpackade naturligtvis.  Receptet har jag ju bifogat på bloggen förut (se HÄR) - ni vill inte missa detta recept alltså, såå gott om jag får säga det själv. I den slutliga versionen, efter att kuvertet kom hem och svänga, satte jag också med några chokladgodis och ett påskkort, man visste ju aldrig.... 

Man gör vad man kan. I vissa situationer är det svårt att hjälpa, speciellt om man är långt borta. Men jag kan ju inte tro annat än att det här paketet piggade upp lite i vardagen som ibland kan kännas extra tung. Och visst känns det skönt för en själv också att man gjort något i alla fall, ansträngt sig lite. Det piggade ju upp min vardag också.  Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju. Hon fick minsann vänta....

Kusinerna har fått - julklappar i blått

Ja, och brorsan med fru med dessutom. Rim fick de med, så jag tänkte den här bloggrubriken var passande. De fick alla varsitt kuvert med rim på, och tydliga instruktioner att inte öppna innan julafton. Ja, de bor ju i Sverige så det var så det gick till. Klappar i blått passade ju dessutom bra inför Finlands jubileumsår. ;)

Det var faktiskt bror med fru som fick resultatet av den blåvita virkningen jag hade på gång på självständighetsdagen. Jag tyckte jag riktigt fick till svägerskans färger... Rimmet löd så här:

En fläck på bordet är illa

Kanske ni dessa bättre gilla

Ni gissade rätt: drinkunderlag - i form av muggar! Jag tog idén från det här mönstret på ravelry, men jag anpassade det något, tyckte en mera avlång form blev finare. Mina egna anteckningar om förändringar kan ni läsa HÄR på ravelry. 

Sonen i huset fick detta rim:

Kall om knoppen?

Då är detta toppen!

Jupp, det var förstås en mössa! Den är stickad enligt DET HÄR drops-mönstret. En mössa kommer ju att komma till pass, ni har väl hört att det ska bli ruskigt kallt, här i Finland i alla fall. Så pass kallt att sonen i det här huset inte kommer att kunna sova ute om det stämmer. Huu..... Få se hur det går.....

Och guddottern min? På hennes kuvert stod det så här:

För att du inte ska skaka tänder

Här är något för dina händer

De här vantarna tycker jag blev särskilt fina. De innehåller ju också mera färger än blått och vitt, i novita nalle. Tack vare mönsterstickningen borde ju vantarna vara extra varma förutom vackra. Mönstret till de förtjusande vantarna vid namn kainuun lapaset hittar ni HÄR (på finska, men det finns bild så språket är ingen skillnad).

Välkommen 2017!

Här dricker jag té till stickningen, som jag brukar om kvällarna. Vi fick en te-adventskalender till julklapp, som tack vare vår "utmärkta" post här *grymt* kom väldigt sent (läs HÄR - råkar vara flera bekanta som intervjuas i den artikeln dessutom). Jag drack första koppen den 22:a december. Nu räknar jag dagarna efter jul, så jag kommer att dricka påse nr 13 på trettondagen, t.ex. Just den här kvällen är det extra lyxigt, vi fick också en mug-topper till julklapp. Kul idé!!! 

Detta blir året då mina pojkar får matchande tröjor - som om de inte liknar varandra nog redan nu! Han må vara en liten mamis ibland, min lilla Filip (det får han så gärna vara, det gäller att passa på!), men man ser ju på honom att det är pappas pojke. 

Far i huset fick ju sin väst redan tidigare, endast 9 månader efter sin födelsedag. Sonen ska få sin tröja senast till 1-års dagen - vilket ju är jätte snart (februari)! Så det gäller att sätta igång att sticka. Samma garn, samma färger, också nu i argyle-mönster, men inte riktigt lika ändå - ni ser. 

Kul!

Gott nytt år allihopa!

Jag kan ju inte säga annat än att 2016 varit det bästa året hittills - jag har ju fått min lilla pys, och han är det bästa som finns! Vilken tur jag haft. Man måste ju säga att det varit ett annorlunda år. Dessutom har jag fått vara frisk i år, känna mig frisk hela året och få "friskpapper" nu på slutet dessutom.

Sällan har jag varit så arg när jag läst nyheter som i år, igår inget undantag. Det tas så många dumma beslut i det här landet just nu, och tyvärr är det inte bättre om man kikar utanför landets gränser. Annars hade jag varit orolig för framtiden, men jag ska tänka positivt...

Nu ska vi koncentrera oss på sånt som är kul(or). *fniss* Ni har sett båda andra julklappar och några (jul)kulor redan tidigare, men här får ni se flera:

Här ser ni Rudolf-kulan (mönster från Novita Vinter 2016) som blev en julklapp OCH lite prydnader vi har fått i present. Att få en "julgransprydnad" var en uppgift från baby-showern min (ni har sett några andra uppgifter HÄR, HÄR ser ni babyshowern - tänk så jag såg ut för ungefär ett år sedan.....). Mer passande prydnad för oss är svårt att tänka sig ju - "baby's first Christmas". :) Och vilken fin liten dekorationsmössa vi fick. Julgubben (som kan lysa upp i olika färger) är en lillajulsklapp det också. 

En kula med hjärta som blev hjärtligt uppskattad. 

Ni ser, vi har varit snälla i år... Jag må ha stickat många kulor i år, men se så många paket vi har fått. Alla ryms inte ens i bild! Denna kula med snirkligt mönster var dock en julklapp vi gav bort. 

En kula behöll vi faktiskt i huset, men det var en present ändå. Jag behövde ju lite "stocking-fillers" till julsockorna jag sytt, och maken verkade särskilt förtjust i denna kula med dansande figurer. Bra att hålla en hemma, då jag fått paketet med garn och mönster till julkula (som ni såg i det här inlägget) i present att också hålla hemma och minnas vad snälla folk är med oss, fast vi försöka vara snälla med andra också och ge vidare... 

Mönstret till denna kula med skog och stuga kommer ur boken Pääsiäiskoristeet (påskpynt) av Arne & Carlos. Ett tydligt tecken på att "julen varar fram till påska" som man sjunger. ;) Och nu är det inte långt kvar, det är ju strax 2017! Men där emellan kommer nyår. 

God jul

Julen står för dörren. Här pysslas in i det sista; igår bakade jag pepparkakor och gjorde julmat åt Filip (dvs puréer på vad vi andra äter som jullådor), idag blir det maltlimpa (som jag bloggat om förut HÄR) och bondost (det receptet hittar ni på min blogg HÄR). Jag har redan tidigare lagat min "berömda" batatlåda som är ett av mina bidrag till julaftonens knytkalas-middag. Jag vågar säga "berömda" för mitt inlägg med recept till batatlåda (som ni hittar HÄR) är det tredje mest besökta inlägget på min blogg någonsin, men 1605 klick hittills. Igår, idag och alla andra dagar smusslas det dessutom med lite hemligheter så här inför julen; mycket som ska bli klart - och det tror jag också att det blir. Det gäller att sprida ut det så att det inte känns stressigt. Jag har lyckats rätt bra. 

Min lilla tomte är redo i sin juliga tröja, som ni ser! Ni såg ju början redan i DET HÄR inlägget. Jag funderade då att brodera vita detaljer, t.ex. snöflingor (nu när jag är van att brodera på stickat efter makens väst...), men tänkte att användningen då blir mera begränsad och han får gärna använda tröjan så länge storleken passar även om julfirandet tar slut. 

Tröjan är stickad enligt samma mönster som min lilla gentleman bar i DET HÄR inlägget från april, dvs Vintage Car Coat. Titta så han har växt!! Mönstret har publicerats på många ställen som ni kan se HÄR på ravelry (HÄR ser ni många varianter av tröjan, 198 st hittills - två av de 4 stickade 2016 har jag stickat). Den här gången stickade jag alltså i Drops Paris, det gick åt 5½ nystan till storlek 80. 

....och med det vill jag önska alla mina bloggläsare en riktigt 

GOD JUL!

Bättre sent än aldrig

Ett klassiskt mönster som inte går ur tiden - förhoppningsvis trivs maken i den här länge!

Ni minns västen som jag skulle sticka klart till makens födelsedag? Ja, planerna var ambitiösa, jag skulle dessutom sticka en matchande till lillpysen. Makens är klar, lagom till jul! Det är ju faktiskt endast 9 månader mellan hans födelsedag och jul i alla fall... 

Det må ha tagit tid, men jag är nöjd. I början stickade jag i hemlighet, men efter hans födelsedag har jag inte smugit mera. Jag har berättat förut att spetsstickning är betydligt enklare än flerfärgsstickning för mig, här är motiven (de bruna romberna) dessutom så långt ifrån varandra att även om det bara är två färger, så har jag varit tvungen att ha sju (!) trådar i användning på en gång på framstycket. Sedan broderades det orange in efteråt. Det är stickat med 2,5 mm stickor, i karla-storlek, så jo minsann det är klart det tar tid. Men tror maken är lika nöjd som jag så det har definitivt varit värt det. 

Som tur har jag satsat på kvalitetsgarn till ett sådant här projekt, det blev dale garn baby ull. Det ska vara mjukt och skönt (lillpysen ska ju få sin matchande tröja han också), och det ska vara tåligt att tvätta (lillpysen ska också använda, och maken kan förhoppningsvis använda sin flera år än pysen så den kan också behöva tvättas, även om han inte klottar lika mycket).

Mönstret hittade jag i en bok jag lånade på biblioteket, Men's Knits av Erica Knight (2008). På ravlery syns för tillfället 87 andra varianter av samma mönster, kika HÄR får ni se. Alla är olika, det är det som är så kul med stickning. 

Efter snart 10 år tillsammans (hurra) har det blivit en del stickat också åt maken, så klart. Men bara två så här stora projekt. Han har fått en tröja också, som ni kan se i ett av de allra första inläggen på min blogg HÄR.  

Han är jätte stilig i sin väst (som han alltid är förstås) - den passar faktiskt verkligt perfekt, men han vill helst inte synas på bloggen - och det är ju okej. ....det kan ni andra som får handarbeten av mig också komma ihåg, jag sätter jätte gärna upp foton här på bloggen, men det är absolut inget krav. Det ska ju vara kul att få en present, inte följas av en påtvingad fotosession som sedan publiceras för allmänheten. (Man kan också ge mig ett foto som jag sätter i min privata album var jag samlar mina handarbeten, och säga åt mig att inte sätta upp det på bloggen.)

Då var det dags att sätta igång med Filips tröja snart då. :) Vad kul, det ska gå betydligt fortare, dels är det ett något enklare mönster (det är inte exakt lika, men kommer att matcha - ni får se), och betydligt mindre... Trots att han växer, pojken! Och det är ju faktiskt mindre än två månader till hans 1-års dag! Stora pojken!! Då skulle det ju vara lämpligt med en tröja...

jul-kul(a)

Ännu en visit, ännu en trevlig dag, ännu flera vänner och ännu en julkula.

(Ni läste ju mina tankar efter förra visiten i DET HÄR blogginlägget.)

I år har jag fastnat för julkulorna. Det är ett så lämpligt projekt så här i juletider, ett litet projekt (bokstavligen) som inte tar för mycket tid, samtidigt är det inget hastverk, i alla fall inte för mig, tack vare flerfärgsstickningen. En blandning av koncentration och avkoppling. En fin gåva att ha med (hoppas jag mottagarna tycker). 

För någon jul sedan fick jag det här stick-kit:et med Arne & Carlos kul-mönster från Järbo garn, som väntat på rätt tillfälle att komma i användning. Det är nu! De små mini-nystanen á 10 gram är förvånansvärt dryga, jag tycks få 2-3 kulor av två nystan - och jag har fyra små nystan som ni ser. Så har ni lite restgarn är det bara att plocka fram, ni också När jag googlade nyss hittade jag t.ex. DE HÄR mönstren, också från Järbo garn. 

Tack

Vi var på en liten visit i veckan, så jag passade på att göra en liten gå-bort-present så här i juletider, en julkula! Stickade julkulor känns på ett sätt ”sååå 2011” (när Arne& Carlos var pop med sina), men jag följer ju inte alltid trenderna. Jag stickade iofs en julkula även då, se den HÄR, men inte mer än så. (Blir det mer än så nu, det återstår att se förstås...)

Den här kulan är faktiskt trots det enligt ett års-färskt mönster, ur Novita vinter 2016. Det var något som inte stämde i toppen tycker jag.... Men vi ignorerar det, det funkar bra ändå. Eller hur? Vill ni också sticka julkula men saknar mönster? Googla bara "sticka julkula" och sök på bilder - ni hittar garanterat!

Vilken trevlig visit det var. När jag körde hem tänkte jag på vilket lyxliv jag lever. Här är några av de viktigaste anledningarna - fast jag kunde nämna så mycket mer...

1.     Vilken fin familj jag har! Oberoende om man ser på min egen kärnfamilj (som ju är så himla fin.), familjen jag växte upp med (som jag själv valde när jag hoppade från ett moln, visste jag att berätta när jag var liten), min utökade familj osv

2.     Vilka fina vänner jag har. Jag lever ju lite i min egen värld ofta, bokstavligen, och lever lite ”eremit-liv” ibland - vilket jag trivs med, men vilken tur att jag har sådana vänner att det är okej att ibland träffas mera sällan. Jag har också vänner som hjälper mig med det ena och det andra när det behövs, och så får jag hjälpa ibland. Ni såg ju det HÄR inlägget om när jag hade en kompis på besök nyligen t.ex.

3.     Inte nog med att jag har världens finaste son, helt klart, men mina vänner har så snälla hjälpsamma barn. Inte bara under det här besöket, men också när jag träffar andra vänner så finns det alltid någon hjälpreda som vill hjälpa sköta ”babyn” t.ex. Jätte roligt! Och så sött... Vi går nog en bra framtid till mötes trots allt med så många fina barn! (Ja, jag jobbar ju i skola så visst har jag länge varit medveten om vilken fin resurs vi har för framtiden! Och glad är jag om jag kan bidra lite som lärare.)

4.     Jag får göra vad jag tycker om. Jag har ett jobb jag trivs med, som dessutom är flexibelt så att jag för tillfället har möjlighet att jobba bara en gnutta och mest vara hemma och ”leka”, men ändå har en liten extra inkomst. Den dagen det är dags ska jag nog trivas att gå på jobb igen. Nu är jag tacksam att jag kan vara hemma.

5.     Jag är frisk. Ni läste ju förra blogginlägget om att mina sköldkörtelvärden äntligen är som de ska igen. Jag ropar inte hej ännu, det känns inte som jag är över ån, men jag känner mig, som jag skrev, väldigt hoppfull. Jag är också tacksam att även om mina värden var urususla (!) igen för bara ett litet tag sedan, så kan jag säga att jag varit stort sett symptomfri under hela mammatiden, både när Filip varit inne i, och utanför, magen. Hur snäll pojke jag än må ha, har jag ju ändå behövt min energi. Och jag har ju mått tidvis mycket dåligt pga sköldkörteln...

Jag kan göra ett litet tillägg här, som känns aktuellt. Jag är nämligen också tacksam att jag fått vård på svenska! Det är tyvärr inte självklart när man tillhör en språklig minoritet som jag, läs mera t.ex HÄR, Jag överväger också att skriva till presidenten, se HÄR. Jag är inte särskilt politisk engagerad, men det här oroar mig. Om jag säger så, att angående min sjukdom (hyper- och hypotyreos) har jag inte varit ett lätt fall, och trots att jag undervisar i hälsokunskap och alltså har viss kunskap om hälsovården iaf, och fått informationen på svenska, har det ändå inte varit lätt att hänga med och förstå. Som det är när man är sjuk!

Jag kan också nämna, att vid förlossningen var jag glad att alla ens försökte prata svenska. Jo, då var det vissa som försökte på sin skolsvenska (andra hade tack och lov svenska som modersmål!), och jag försökte förstå på min skolfinska, jag hade maken med som kan finska bättre än jag och kanske var något klarare i huvudet än mig (kanske?), men... Det händer så lätt missförstånd då! Jag i det läget gjorde mest som jag var tillsagd, när jag väl förstått, jag hade tillit och inte så mycket "egna idéer", men situationen behövde inte vara så. Jag vet inte hur mycket man annars förstår av informationen som ges i ett sånt läge, men man förstår definitivt mindre på ett annat språk än sitt eget. Och om finlandssvenskars rättigheter försämras, kommer vårdpersonalen ens att försöka prata svenska i fortsättningen? Kommer deras kunskaper att försämras ytterligare? Efter förlossningen, på avdelningen, var det inte alla som ens försökte prata svenska, och jag fick känslan att jag ibland fick vänta längre för att jag var tvungen att vänta på en skötare som var villig att prata svenska (och då gjorde det vänligt nog). (Jag är för övrigt fortfarande sur att jag missade att få skumppa/konjak efter förlossningen. Det är säkert för att jag hamnade på operation, förstås, men dagen efter fick jag ingen frukost alls heller, före jag begärde. De hade inte tänkt på att man skulle hämta frukost själv MEN att det var lite svårt då jag inte fick lämna sängen pga den extra stora blodförlusten. Hör inte hit, men jag måste bara få klaga någonstans... Jag hade väntat på skumppa/konjak och så fick jag inte ens juice före jag tjatade!)

Jag vet inte om jag förklarar rätt, men vi måste ha rätt att få vård på vårt modersmål! Det är vad jag vill säga! Den här punkten blev mer än lovligt lång, men jag låter det stå.

 Det här skulle ju vara ett positivt inlägg. För att säkerställa den känslan låter jag världens finaste lilla tomtenisse skymta fram... Då kan man inte bli annat än glad.  :)