Paus!

Ny mugg, arabia-mugg med myrna-tema, specialutgåva för i år i och med Finland 100 -jubileet. Jag har en myrna-servis, men så här till vardags.... 

Med denna fina bild på ett av mina nya favoritbröd, rågsiktskakor från Lindas bakskola, tänker jag meddela att jag tar en liten paus från bloggen. Eller hur det nu blir. 

Jag blickar framåt och omprioriterar. På hösten börjar jag jobba igen, och till skillnad från vad de flesta tror (såå irriterande - trots mycket prat på sistone om att lärarna hör till de mest stressande yrkena!) så jobbar inte lärare 9-15 och har lediga kvällar, helger och somrar - och jag vet redan nu att jag kommer att få mindre tid. Jag prioriterar naturligtvis tid med familjen, jag vill göra ett gott jobb när det väl är dags, och jag måste fortsätta handarbeta,och baka/laga mat för det mår jag bra av. Det som får falla bort är bloggen. Jag gör hellre ett medvetet val nu, än att det bara "blir" i något skede. 

Jag kommer som sagt att fortsätta pyssla, och ni får gärna fortsätta följa mig - men i andra, för mig mindre tidskrävande, forum. Jag har börjat instagramma, ni hittar mig som hogstromlinda. Där kommer mest "gott och blandat", mest likt bloggen. Mina sticknings- och virkningsprojekt hittar ni på ravelry, var jag går under namnet Filimum, där finns också mycket information om garnval, mönster etc. (#madebyFilimum #bakedbyFilimum osv kan ni också använda på instagram!) På Pinterest visar jag bl.a. mina sömnadsprojekt och broderier, frisyrer etc under namnet lindahogstrom. 

Allt fortsätter med andra ord som förut. Jag pysslar, visar gärna upp vad jag gör och ni får gärna hänga med. Skillnaden är forumet, och i de forumen jag använder förekommer mindre text (varför det är mindre tidskrävande), det "viktigaste" kommer ändå med (vilket mönster jag använt t.ex, i alla fall på pinterest och ravelry försöker jag alltid ha det med, om inte annat så att jag själv ska veta - och så bilderna så klart, som säger mer än 1000 ord som bekant), och i alla forum kan man fråga om det är något man undrar och förstås kommentera. Jag svarar gärna (!) om jag kan.

En sista bild här på bloggen, i alla fall för nu, är en bild på Filips färdiga tröja i användning - och min söta pojke, som det varit mycket tal om, senast i det HÄR blogginlägget. Jag håller vad jag lovar. :)

Ganska jämt 7 år har jag bloggat! Helt otroligt - och tänk vad mycket som har hänt på den tiden.... 

Vårt dagliga bröd, giv oss idag

Jag har provat på ännu ett recept ur Lindas matbröd (2016), och det var ännu en hit! Jag har ju tidigare bloggat om t.ex. rågsiktskakor ur samma kokbok - se HÄR. Jag läser att jag då saknade en kruskavel - det har jag nu (tack julgubben som bor här i huset) och det behövdes till det senaste brödet! Jag har också bakat grötbullar enligt recept ur boken, se här: [i lusse-format] [i fastlagsformat]. (Vi har nog också ätit dem "vanligt"...)

Nu bakade jag hönökakor, receptet finns också på nätet HÄR, men jag kan som sagt verkligen rekommendera den här boken. Jag använde samma grund, men jag 1) gjorde dem mjölkfria genom att byta ut mjölk mot vatten och smör mot "flytande vegetabilisk fettblandning" 2) bytte ut rågsikt mot grahamsmjöl och 3) gjorde 10 små bröd istället för 4 stora. 

"I min familj är de en riktig favorit med rykande åtgång" skriver Linda Andersson. Det kan även denna Linda skriva under på. Det är inte omöjligt att jag bakar flera redan idag. I så fall kanske jag bakar stora den här gången - vi får se. 

PS! Jag har bakat mycket bröd på sistone. På helgen gjorde jag osthorn (som jag bloggat om, inklusive recept HÄR), till hela familjens förtjusning. Rekommenderar även detta recept varmt.  Jag bakade även nattjäst morotslimpa till igår, som jag bloggat om HÄR. Det slängde sonen direkt på golvet, så kan det också gå... Själv förstår jag inte varför, men smaken är som baken. Det är ju fint att pojken var vad han vill. ;)

Tårta på tårta

Det har blivit många tårtor nu, då jag försöker hitta tillfällen att prova på de tårtrecept jag vill ha med i min samling. Mera om de planerna kan ni läsa t.ex. i det HÄR blogginlägget. Nu återstår totalt 8 recept, varav 2 är salta (och lätta och snabba att göra). Av de 6 söta är det endast två som absolut måste med, det vet jag på förhand. De andra tror jag förstås ska med, därför är de på "min lista", men tiden får utvisa...

Jag hittade förstås tillfälle att baka då lillpysen firade namnsdag i veckan. Det blev en dajmtårta, och jodå, ännu en 10-poängare. Tänk att det finns så mycket gott i världen? Självklart ska ni få receptet. Jag hade lite problem med marängbottnen, men det gick bra till slut (på andra försöket) - det gäller bara att ge det tid att torka ordentligt, mitt torkade i (stängd) ugn över natten.

Dajmtårta

Botten:

3 äggvitor

1½ dl socker

Fyllning:

3 äggulor

1 dl socker

5 dl vispgrädde

2 dubbeldajm, krossad

125^o, ca 1-2 h

Vispa vitorna hårt med socker i vattenbad. Rita av bottnen på en form med löstagbar botten på bakplåtspapper, använd som mall då du breder ut smeten. Rita två cirklar. Bottnen ska bli något mindre än cirklarna så att de sedan ryms in i formen. Låt marängbottnen torka i ugn, lämna eventuellt att torka i avstängd ugn med luckan öppen över natten. Vispa grädden och äggulor med socker skilt. Blanda samman och tillsätt också krossad dajm. Lägg en marängbotten i din kakform. Lägg på hälften av fyllningen, följt av din andra marängbottnen samt sista bottnen. Frys ner. 

Det var fart på huvudpersonen.

En sådan dag

Har ni tröttnat på choklad efter mitt senaste inlägg?

Nej? Bra, inte jag heller. (Är det ens möjligt??) Här kommer lite till.

Igår var en sådan dag som man behövde lite extra energi. Det vackra vädret till trots. Jag förutspådde en kort dagslur för sonen, men med "kort" menade jag två timmar, inte en timme. Med med min vackra sångröst (hah!) och mycket traskas fick jag honom faktiskt att vila lite till, men det gällde att lyda minste vink - inte stanna, och sjunga på kommando. Något trilskas, för aptiten var inte heller som den brukar (vid en del av måltiderna, vi ska inte överdriva), och inte föregående nattsömn heller (jag var upp en gång, ska väl inte klaga där heller - men det är ovanligt!). Nu verkar det bättre idag *håller tummarna enormt massor* (klockan är bara lite över sju så kan inte göra en djupare analys ännu...). Dessutom var det även i övrigt en lite känsligare pojke igår, trots den vanliga glada goda grunden. Tänder? Vaccinet? Något annat. Vem vet.

Som tur är har Filip en superhjälte till pappa (så låter det minsann: "pappa pappa"), en mommo med massor av leksaker och en parkering full av bilar m.m (som tyckte kladdigt päron från golvet var jätte gott när Filip bjöd) och en mamma vars famn hjälper mot det mesta. Den dagen gick också rätt bra!

Min plan var, som synes, att ladda upp med lite choklad och stickning på dagen. Jag hann inte sticka en enda maska, jag har mycket snabbt bläddra i en tidning och jag hann bara smaka på kakan. Men det gjorde väl sitt ändå. ;) Tur att kakan gick snabbt att laga, så jag hann så pass mycket. Det blev kopp-kaka (bokstavligen!) i mikron, enligt DETTA recept. Receptet borde ju komma med i mamma-lådan så att man får sin dagliga dos choklad även dagar som denna! Perfekt och supergott! 

Gällande stickningen har jag alltså lagt upp ett nytt projekt efter det jag repade (då det var så gott som klart!), se HÄR. Jag tänker att helppo pitsihuivi (enkel spetssjal) enligt lankamaailmas mönster som ni hittar HÄR kan passa. Enligt infon ska mitt garn inte riktigt hinna till, bara nästan. Men jag chansar! Oftast står det att det går åt mera garn än det brukar. Och eftersom det är en fyrkantig sjal kan man kanske stretcha enligt behov om det krävs. Eventuellt syr jag det till poncho, med DETTA som inspiration. (plötsligt blev jag väldigt sugen att fara till Lankamaailma i Åbo.....). Jag tänker att spets-mönster gör att jag utnyttjar mitt fina garn till max.

Idag blir en bra dag, sonen mår bra och är glad, jag hinner kanske sticka lite och garnet räcker till sjalen. Filips tröja blir dessutom klar idag. Optimist? Javisst! Låter som att han håller på att vakna. Låter lovande. :) 

källa

Känns som en passande bild hos oss. *fniss*

PS! Hoppas ni som tycker man ska visa "baksidan" av vardagen är nöjda. Jag repar projekt och vi har också problem att sova ibland. Kommer inte alltid fram på bloggen; jag ÄR optimist och fokuserar hellre på sådant som gör mig glad, eller vinklar saker och ting åt sånt håll.

Chokladkaka x2

Vi fick gäster i flera omgångar på helgen. Kul! Inte nog med att det förstås alltid är trevligt med lite sällskap en stund, inte nog med att Filip är bortskämd (som man får vara som liten 1-åring) och har blivit en hejare på att öppna paket och fått många fina presenter, inte nog med att det är roligt återse vänner man inte sett på länge och familjen man inte ser ofta nog, inte nog med att det är spännande att se hur Filip reagerar - först blygt för att sedan bli modigare - dessutom har jag fått tillfälle att baka. Jag skrev ju i DETTA inlägg att jag hade 10 söta recept kvar till min ultimata kokbok - nu återstår sju. (Det har ju blivit mycket sött bakat, men både babyshower-tårtor [med uggla] och [med stork] och bamsekaka blev ju bonus....)

Det blev två sorters chokladkaka. På fredagen åt vi chokladkaka med hallon. Ljuvligt god, lite glassig med perfekt dos hallon.

Chokladkaka med hallon

Botten:

10 digestivekex

50 g smält margarin

1 msk kakao

1 msk socker

Fyllning:

3 gelatinblad

120 g riven choklad

3 dl vispgrädde

2 msk mjölk

1 ägg

1 msk konjak

3 dl frysta hallon

Smula sönder kexen och blanda sedan samman med margarin, kakao och socker i en bunke. Bred ut på bottnen av en kakform med löstagbar botten.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten några minuter. Smält chokladen i ångbad. Vispa grädden fluffig. Värm mjölken. Rör ut gelatinbladen i den varma mjölken och häll sedan mjölkblandningen i den varma chokladen. Lägg till ägg och konjak, blanda väl. Blanda chokladblandningen med grädden.

Bred ut hallonen på kakbottnen. Bred chokladfyllningen utanpå. Sätt kakan i frysen och låt stelna några timmar eller över natten. Låt stå framme ungefär en timme innan serveringen.

På söndag blev det chokladkaka igen, förutom fastlagsbullarna ni såg tidigare. Denna gång en fuktig torrkaka, om man kan säga så, men en skvätt konjak, några stänk kaffe och en mängd choklad och kakao. Oerhört gott! Ni ska bli bortskämda med även detta recept - och om ni inte prövar har ni bara er själva att skylla för den fullständig njutning ni missar.

Chokladkaka med mörk choklad och konjak

200 g margarin

2 dl socker

150 g mörk choklad

3 ägg

2 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

½ dl kakao

2 tsk vaniljsocker

1½ tsk bakpulver

Fuktning:

¾ dl vatten

½ dl socker

2 msk konjak

Glasyr:

3 msk hett starkt kaffe

1½ msk margarin

1½ msk kakao

1 tsk vaniljsocker

2¼ florsocker

175^o, ca 55 minuter

Rör margarinet och sockret till skum. Tillsätt äggen, ett i taget under kraftig vispning. Grovhacka chokladen med en stor kniv och tillsätt den i smeten. Blanda samman resten av ingredienserna och tillsätt dem under lätt omrörning. Häll smeten i en smord kakform och grädda. Hetta upp vatten och socker. Rör i konjaken. Fukta kakan med blandningen och låt stå och dra i 1-2 dagar.

Smält fettet i det heta kaffet och rör ner kakaon, vaniljsockret och florsockret. Häll blandningen över tårtan och garnera med nonpareller innan glasyren hinner stelna.

Fastlagstisdag 2017

Glad fastlagstisdag allihopa! Jag är för en gångs skull före i "tidsschemat" så att jag redan nu kan visa mina goda fastlagsbullar! Vi fick nämligen besök på fastlagssöndagen, så jag passade på att baka redan då. Det var inte planerat, så de är fyllda med sylt. Det hade jag hemma. Annars hade jag kanske föredragit mandelmassa.... Men jag har egentligen inte så stor skillnad.

Har ni också ätit fastlagsbullar? (Fyllda med vadå?)

Då jag en gång bakade, passade jag på att pröva baka hjärtbullar. Jag försökte helt enkelt forma min "kanelsnurra" som ett hjärta. Det funkade väl så där, eller vad säger ni? Syns det att det är hjärtan?

Jag bakade också vanliga kanelknutar, för det är nog ändå bäst på nå vis. Det är inte alltid lönt att röra till allt så mycket...

Sonen min är mäkta förvånad över vad hans tokiga mamma nu kokat ihop. Det kan man ju förstå; dels serverade jag honom denna "fastlagsbulle" redan för någon vecka sedan, då jag var verkligt tidig o sett fel i kalendern. Dels är det kanske lite konstigt med banan i en semla? Men bananen får likna grädden, och semlan (grötbullar från Lindas brödbok, samma recept jag använde för att göra "lussebullar" i december) ersätter förstås bullen. Visst blev det bra? Man får väl ha lite fantasi ändå, för jag vill förstås inte ge honom en söt bulle med ännu sötare grädde... Receptet till de goda grötbullarna hittar ni för övrigt HÄR. 

Tokiga mamma tycker nog Filip. Men banan och bröd tackar han inte nej till.... 

Bamsekramar till 1-åringen

Äntligen ska ni få en skymt av vårt 1-års kalas. För den invigde har det knappast varit svårt att gissa temat: Bamse! Det är nog inte bara jag som tror att han tycker om Bamse, för som han morrar glatt när Bamse kommer i tv eller vi läser en Bamse-bok. Han har otaliga sådana, som tur är så vi får lite variation. Till födelsedagspresent fick han av oss, förutom Bamses pottbok jag nämnde redan, också Lille Skutt, så att han nu har hela gänget att leka med. (Skalman är faktiskt fyndad på loppis, Bamse hämtade pappan hem från en arbetsresa.) 

Ett ljus i kakan, så klart! Min lilla gubbe är ett helt år! Wow!

Jag har återupptäckt min blomkrage (som jag bloggat om HÄR 2013). Perfekt till den "tråkiga" men fruktansvärt bekväma klänningen just inhandlat från Lidl. Jag har använt den. förutom nu, endast på Jannikes första babyshower och Clarissas (vilket är lite kul) vad jag minns, men jag tror jag måste börja använda den mera!

Bamse förberedde jag som nämnt samtidigt då jag förberedde dekorationer till Jennys uggletårta och Clarissas storktårta. Jag är inte så konstnärlig av mig, så jag skrev helt enkelt ut en Bamse-bild som jag hade som mall. Svårare än så är det inte. För att få till bamses ansiktsfärg blandade jag lite gult och orange sockermassa. Konturer är ritat med smält choklad med hjälp av en tandpetare. Jag har faktiskt en reserv-Bamse (och en reserv-stork med baby) om någon skulle behöva sådana? 1-åringen själv åt bröd och päron som ni ser, men han är glad ändå. Övervägde annars att han hade fått smaka, men han har magen lite i olag så det fick avgöra saken. Men ni ser att han är glad ändå. På bilden är han fullt upptagen med att charma och underhålla gästerna, som den goda värd han är. 

Massor med presenter fick han så klart, gullungen min - och han gillade dem helt tydligt. Han kände hur mjuka och sköna hans kläder va, och sa själv "tack tack". Den biten av uppfostran är under kontroll än så länge ;) Föräldrarna är också tacksamma för alla som förgyllt Filips 1-års dag, ja och hela första året för den delen, inte bara med praktiska och roliga presenter, utan också med tid, sällskap, goda råd, tankar och allt annat! 

These are indeed the years

Detta är huvudpersonens eget foto

"These are the years" skrev jag i ett inlägg tidigare, och syftade på att det verkar komma barn till höger och vänster nu... Det märks att det är i den här åldern de flesta får barn. I samma inlägg skrev jag att jag hört rykten om flera barn på kommande. Ryktena är bekräftade. Jennys babyshower bloggade jag om tidigare, och igår var det dags för följande väns babyshower. 

Jag fick igen äran att laga tårta! Jag förberedde dekoren samtidigt till Jennys kaka, som ni ju såg HÄR, och Filips 1-års kaka (som ni antagligen ser snart). (Ganska exakt på klockslaget började värkarna ett år innan jag körde hem från showern igår.... Intressant tanke!) Jag tänkte att om förbereder dekoren till alla kakor samtidigt så går det bra att laga tre tårtor på två veckor. Och jodå, uppenbarligen. ....visserligen är den 3:e kvar ännu, men....

Denna tårta blev himmelsblå med en stork och baby. Himlen är ju blå ovanför oss alla, men det var även i övrigt blått tema på gårdagskvällen kan jag berätta... Kakan blev fin tycker jag, och jag tror vi alla var överens om att det egentligen är en trevlig tanke att det är storken som hämtar babyn. Med tanke på hur jag kände mig den här dagen ifjol så... 

Presentöppning, gissning när babyn föds och lite lekar hör babyshower till. Jag hade förberett ytterligare en lek, som inte hanns med. Så nästa babyshower har jag en färdigt! Nu har jag dock inte hört några rykten....

Handsalva och choklad - lite bonus innan fodralet fylls med "nyttigare" grejer.

Clarissa har helt tydligt många händiga vänner, för många presenter var handgjorda, andra var noggrant utvalda - mycket fint som det ska vara. Även jag hade gjort presenten själv, min vana trogen, och hon fick ett blöjfodral. Ett exakt likadant som min kusin fick (som ni kan se i DETTA INLÄGG), även detta alltså sytt i samma gardinstyg. 

Jag tycker själv att blöjfodral är så otroligt praktiskt. HÄR ser ni mitt eget fodral, fyllt med blöjor och reservkläder, som det ska vara. HÄR ser ni sömnadsinstruktionerna jag följde. Än mer praktiskt är fodralet nu när Filip är större, och ibland far på äventyr ensam med far sin. Vi har ingen skild skötväska, utan den som tar Filip tar med blöjfodralet, var det för tillfället finns: byteskläder, reservtutt, blöjor, våtservetter, roskispåsar och tunt underlag. Det viktigaste! Beroende på när/vart man far någonstans kan man också stoppa med i väskan en bok, en leksak och mat. Far man bara en sväng till butiken räcker det med blöjfodralet, som ryms med i min handväska t.ex. ....det brukar inte behövas, men jag vågar iaf inte fara någonstans utan det. Man vet ju aldrig! Scouterna tror att de alltid är beredda, men det borde ju vara mammornas ordspråk - alltid redo. 

Clarissa verkar vara redo för vad som komma skall, så mycket man nu kan förbereda sig. :) Fint inrett baby-rum, många fina presenter, många vänner som hjälper vid behov... Det är bara att hålla tummarna!

Vändagsfirande del 2, 2017

Mönster till drinkunderlagen (som är så fina att de får stå bredvid - vi har ju ändå vaxduk nu för tiden) har jag berättat om HÄR. Mina muggvärmare såg ni för första gången HÄR, redan 2012 tydligen. Korgen har jag förstås också gjort själv (daa-a), läs om den HÄR (också 2012). Korgen tycks ha tappat formen lite på sina 5 år. Okej, jag hade nog fått den slätare omedelbart om jag satt tid på det, men jag hade två hungriga gubbar förstår ni. Och med tvätt går det åtminstone att få den som ny igen. Så det så.

Det är inte första gången det inte räcker med ett blogginlägg för att berätta om vändagsfirandet. Så lyckligt lottad är jag förstår ni, med både snälla vänner och fin familj. Förra inlägget läser ni HÄR, om ni missade det.

Trots det firades vändagen som vanligt i all enkelhet. Men jag bakade, än en gång, hjärtformade semlor, morotssemlor blev det denna gång - min mans favorit (nämndes t.o.m. på vårt bröllop [1] [2] [3]!). Hjärtformade semlor har ni sett t.ex. i DETTA inlägg förut, då jag tydligen firade alla hjärtans -sjätte-dagen. Hehe. Få se hur många dagar det blir i år. 

Ni ser också den fina godisfyllda glaskorgen jag fick av en vän på bilden. Wow, det hade jag verkligen inte väntat mig. Vilken glad överraskning! Tur att jag råkat använda "smörfritt smör" (dvs flytande vegetabilisk fettblandning) så att jag kunde tacka med några semlor. Jag stämde också träff med en vän jag sällan träffar igår, så vi har roligheter att se fram emot också.

På tal om goda vänner, så kan jag nu så här ett år efter min babyshower berätta att mina goda vänner har utfört största delen av uppgifterna de tilldelades då. De flesta har inte kommit med på bloggen, men några har smygit sig med - de kan ni se HÄR. Här ser ni den sista av uppgifterna (januari-månads uppgift) som var att "hämta en påse chips". En påse chips alltså. Ni ser hur väl utförd uppgiften blev - hon gjorde ju t.o.m. oktobers uppgift (hämta en platta choklad) samtidigt som sin egen. Vad bra för den var annars ogjord. :p Det känns som att cirkeln är sluten nu, i och med att jag var på en ny babyshower förra veckan. (Det var iofs den andra sen min egen, HÄR ser ni den första.)

Tack mina fina vänner för att ni finns. Ni behöver iofs inte hämta godis åt mig för att jag ska veta det... Men tack för det också, jag klagar inte. :p

PS! Bästa vändags-presenten var nog att Filip för första gången gick till mig igår! Oj oj oj, mammas stora pojken! Tre dagar inför 1-årsdagen.... 

Baby shower -dags!

Min kompis foto som jag helt fräckt snott från FB. ;)

"Nu skulle det vara dags att ordna babyshower för Jenny och bebis nr 2" plingade det till i inboxen för ett tag sedan. Det skulle det. Igår var det så dags. Vi smög oss in då huvudpersonen var utlurad på promenad (helt lurad var hon inte, men lite passligt överraskad ändå) och ställde fnissandes igång.

Även detta foto är snott. ;)

Jag fick till en kaka även denna gång. Med lite planering och genom att sprida ut de olika skedena av bakning och dekor på flera dagar, inspiration från internet och hjälp från maken får man till en snygg tårta även med en busig "jätte-snart" 1-åring i huset - i alla fall med en snäll sådan. Denna gång blev det uggla, tutt och skallra som prydde tårtan. Ni ser på färgerna vad det väntas "för sort", eller hur?

Detta var nu min 4:e baby shower tårta. Jag har gjort två blå och två rosa, till två mammor - båda har nämligen väntat två barn. Här ser ni min blå magkaka, min rosa fotkaka och min rosa nalle-kaka med baby-byksträck. Klickar ni på länkarna ser nu ju dessutom de handgjorda gåvorna, fast första gåvorna hade jag i skilt inlägg, de ser ni här: [1] och [2].

Denna gång valde jag att sy istället för att sticka, och gjorde så till både baby och storasyster! Syskon-matchade byxor är väl aldrig fel, och roligt för storasyster hoppas jag. Samma mönster jag brukar ha, ur Ompele lapselle (1987). Minsta storleken var 70, men jag sydde utan sömnsmån (så jag hoppas det blev typ 62-68), och med rejäla resårer som man kan vika upp vid benen och ner vid midjan - då går det med lite tur att använda från ca 56. Man får väl se vad det kommer för en guldklimp. :) Förr eller senare passar de, men jag hoppas så klart på lång användningstid. Storasyster fick storlek 100, hoppas även det passar.

Jennys eget foto. Det var också Jenny själv som vann Filips tuttflaska, som han endast prövat en gång. Hon gissade nämligen EXAKT rätt antal godis. Visst brukar hon vinna, men med sådan stil! Helt otroligt! 

Det var en super-trevlig kväll! Mycket gott att äta (också saltigt gott förutom kakan) och mycket hade vi att prata om - både om barn och annat. Och när jag väl kom hem sov pojken, och maken gjorde uppdateringar på min dator. Hur perfekt är inte det?

Lunchtipset

Våra måltidsrutiner har ändrat här i huset. Förut försökte jag alltid hinna äta medan Filip sov (om jag ville äta i lugn och ro), så jag kunde koncentrera mig på hans mat vid matbordet. Men nu har vi sällskap av varandra, och det är så gemytligt så. Dock är det fortfarande bra att laga maten snabbt, om det inte finns bara är värma, så här kommer ett sådant tips:

Ugnspotatis (mikra saltad på full styrka ca 8 minuter i det här fallet, men beror mycket på typ av potatis - låt den inte få för mycket då blir den gummiaktig), servera med en klick smör, grynost, paprika och majs (eller vad som annat behagar/finns i skåpet). Låter det för enkelt? Tja, det är kanske ingen lyxmåltid, men att det mättar och är gott går inte att förneka. Färgglatt och vitaminrikt är det ju också. Jag har ätit det flera dagar och varit mätt och belåten. 

Jag vill också igen tipsa om morotsbiffarna jag bloggade om tidigare (inklusive receptlänk). Jag lät han smaka på mina biffar en dag och han blev stormförtjust (riktigt arg då han såg jag hade biff på min tallrik och han inte fick - jo så klart jag delade med mig då). Följande dag gjorde jag egna åt honom; jag följde receptet men använde bara en gnutta örtsalt, inget peppar, och bytte ut äppeljuicen mot samma mängd mjölk. Morotsbiffar, kokt potatis, och morot (skivad, inte som på bilden), det är grejor det om ni frågar Filip (11 mån). 

Han är duktig på att äta pojken min. Nu äter han mycket själv redan. Igår smakade han på kyckling (i icke mosad form) - vi åt samma mat både han och jag, och det var också jätte gott. Så jag tänkte att det kunde vara dags att introducera skeden....? Han är ju redan artig och säger "tack tack" efter maten så vi kan ju också försöka äta civiliserat. ;) 

Stickkväll nr 1, 2017

Jag börjar långsamt kliva ur "bebis-bubblan". På tiden kanske, jag skrev ju tidigare att vi inte har någon baby här hemma mera, utan en toddlare. Jag är glad att vi får skynda långsamt, han är ju så god, och växer så fort. Han börjar klara sig mer och mer utan mamma (eller mamma börjar förstå det?). Senaste helg var vi först på 80-års middag - Filip stannade hemma och visade glatt farmor och farfar sin vilka ställen hemma mamma inte låter honom gå till (hehe), och dagen efter var jag på stickkväll, och lämnade gubbarna hemma att rå om varandra. 

Det är nu ganska jämt ett år sedan den här "stickkvällen", så det är ju lämpligt. Klicka på länken om ni inte vet vad jag menar.... ;)

Stickkvällen var hos mamma, och vi var en kvinna kort - oj vad det var trevligt att träffas igen. Alla har vi ju våra skäl till att det ibland är svårt att hitta tillfälle. Det blir mera prat än handarbetas på ett sätt, men det är ju inget fel på det! Alla bitar behövs ;)

Mamma har hittat så fin användning för skålen hon fick till julklapp, se DETTA inlägg.
På dörren hade hon en fin välkomnande "dörrkrans" (vill ni tjuvkika? Gör det HÄR), så det var tydligt handarbetstema denna kväll. 

Prat, handarbete - och jo, något gott att äta! Som ni läste i det HÄR inlägget har jag ju flera kakor/tårtor jag vill pröva på (igen) snarast, så jag hade tur som fick provkaniner. Det blev vitchoklad cheesecake, och jodå - receptet var så gott som jag ville minnas, och får komma med i min kokbok. Håll till godo - här nedan får ni också receptet. Hoppas det inte dröjer länge till nästa träff...

Vitchoklad cheesecake

Botten:

175 g dominokex

50 g smält smör

Fyllning:

5 gelatinblad

200 g vit choklad

½ dl socker

2 ägg

2 dl vispgrädde

200 g naturell färskost

Krossa kexen och tillsätt det smälta fettet. Täck bottnen av en form med löstagbar botten med en bit bakplåtspapper och tryck ut smulblandningen jämt. Ställ i kylen.

Blötlägg gelatinbladen. Vispa ägg och socker till skum och tillsätt färskosten. Smält chokladen. Vispa grädden. Hetta upp 1-2 msk vatten och smält gelatinbladen däri. Tillsätt smält choklad och grädde i äggvispet och slutligen vätskan med gelatinbladen. Häll smeten utan på bottnen i formen, och låt stå i kylskåpet helst till nästa dag. Servera med färska frukter eller bär. (Jag serverade här med granatäpple.)

I ett vadderat kuvert

Det här kuvertet förberedde jag i början av december, blogginlägget likaså för jag var så ivrig att det skulle komma fram. Till slut blev också mottagaren varse om att kuvertet skulle komma och blev även hon ivrig. Den enda som inte var ivrig var posten. Kuvertet skickades den 1:a december, kom tillbaka till mig den 27:e, och så skickade jag det på nytt... Även om adressaten råkade flytta (vilket jag inte först visste) så var ju den nya adressen ingalunda hemlig, så lite besviken är man ju.... Men slutet gott, allting gott. Jag har läst mina tankar då, gjort lite ändringar så det passar mina tankar nu. :)

Jag har alltid skickat många brev - när jag var yngre hade jag väl 40 + brevvänner. Jag brukar säga att det var så jag lärde mig engelska, vilket väl ledde mig till mitt yrkesval som lärare. Brevskrivandet är det tyvärr lite si och så med nu - många vänner har jag kvar, breven är rätt sällsynta men visst dimper det ner något både till och från mig fortfarande. Men ett sånt här kuvert har jag aldrig skickat förut...

Jag skickade post till en person jag aldrig träffat. Ja det har jag gjort förut förstås, men inte så här. Dessutom har vi träffats en gång men jag minns det inte, inte tydligt i alla fall. Hon är väl någon form av pyssling om man vill reda ut släktskapet. Jag gillar kontakten vi skapat, trots avståndet (också fysiskt - vi bor t.o.m. i olika länder), och jag har hört så mycket gott om henne. Jag har bilden av en stark energisk godhjärtad person. 

När budet nådde mig att att hon förlorat sin mamma ville jag visa att jag tänker på henne, fast jag kände mig ganska hjälplös. Än mer hjälplös har hon antagligen känt sig... Jag gjorde vad jag brukar göra, tog fram ett garnnystan... försökte forma till något som visar vad jag tänker....

Det blev ett garnhjärta. Ett likadant som jag virkade till min nygifta kusin (se inlägg HÄR), ett likadant som vi hade på vårt bröllop (se inlägg HÄR). Denna gång gjorde jag hjärtat helt enligt mönstret (som du hittar HÄR) dvs en variant man kan hänga upp som dekor. Ett hjärta fungerar väl i alla lägen? Tanken syns tydligt, hoppas jag.

Dessutom stickade jag en dekorationsboll, tänkt till dottern. Jag tänkte först att det var en julgransboll, då det föreställer en skidåkare (hiihtäjä = skidåkare på finska), men mönstret kommer ut Arne & Carlos Pääsiäiskoristeet (påskdekorationer) (2013), så - man får tänka hur man vill. Julen varar ju än till påska i alla fall, och med tanke när kuvertet kom fram var det ju bra att tiden för användning inte är så begränsad. 

Här kommer orsaken till att kuvertet var vadderat: Det var helt enkelt mera praktiskt att försöka få iväg det hela som brev (= platt kuvert) än paket om det varit tjockare. Inte bara för att det är billigare, men så väl mottagare som avsändare slipper gå till posten. Brevlådan är ju bara 500 meter från oss, ett trevligt promenadmål (eller nåjo, den är bredvid roskis-stationen, men ni fattar...).  Så vadden kom, tillplattad, på sidan om bollen, redo att fyllas och så får man sy igen det lilla hålet och fästa. Man får ju inte vara dum. ;) (Hade det blivit besvärligare som paket månntro, med tanke på hur besvärligt det ändå blev...)

Dessutom bifogade jag några av mina berömda chocolate chip cookies, som jag skrev i brevet; "för att jag kan". Jag har skickat dem på posten förut, hela. Känns lite lagom galet att skicka kex på posten, väl inpackade naturligtvis.  Receptet har jag ju bifogat på bloggen förut (se HÄR) - ni vill inte missa detta recept alltså, såå gott om jag får säga det själv. I den slutliga versionen, efter att kuvertet kom hem och svänga, satte jag också med några chokladgodis och ett påskkort, man visste ju aldrig.... 

Man gör vad man kan. I vissa situationer är det svårt att hjälpa, speciellt om man är långt borta. Men jag kan ju inte tro annat än att det här paketet piggade upp lite i vardagen som ibland kan kännas extra tung. Och visst känns det skönt för en själv också att man gjort något i alla fall, ansträngt sig lite. Det piggade ju upp min vardag också.  Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju. Hon fick minsann vänta....

Årets julklapp

....är pannlappen!

Här är svärmors pannlapp, på plats i sitt nya kök.

Vi fick 6 stycken (!) pannlappar - och jag gav också bort exakt samma mängd hemsydda pannlappar! Hoppas de som fick våra blev lika glad som jag blev för de vi fick. :) Jag tänker det är en dekorativ och användbar present som gör nytta varje dag. Vill jag "piffa upp" lite i köket men inte storstädar och byter gardiner, så byter jag pannlappar och kökshanddukar. De ger ju också lite färg på tillvaron - bokstavligen.

Årets julklapp ska annars vara virtual reality -glasögon (se HÄR), ifjol var det robotdammsugare. Men om jag frågar så här: klarar ni er utan dylika glasögon och robotdammsugare? Skulle ni vilja vara utan pannlappar?

Känner ni igen tyget? Jodå, det blev över från våra julstrumpor, se blogginlägget HÄR (sydda med samma kombination av tyger, faktiskt.). Här ska inte slösas med tyg inte. Och när det inte räckte till flera "hela" pannlappar klippte jag ut hjärtan som jag applicerade. Det vita tyget (som också finns på baksidan på alla pannlappar) är gammalt uttjänt lakanstyg (men jag använder då inte de delar av lakanet som är för slitna, så klart). Sedan fick jag öva mig att sy kantband. Det märks vilka jag sydde först innan jag han få in tekniken, om vi säger så, hehe.... 

Här ser ni våra nya pannlappar - som jag naturligtvis var ivrig att hänga upp genast. Några i julmotiv, och så några som min farmor stickat. Maken och jag fick två på man av de hemstickade, bra så för vi lagar ju faktiskt båda mat. :) Tjocka fina pannlappar, fast stickade ofta kan vara i tunnaste laget - men de här funkar fint!

När tyget börjar bli i för små bitar för att göra annan nytta, kan de dekorera syltburkar. 

Vi stökar mycket i köket så pannlappar behövs - vi gjorde det också då vi förberedde julklappar. En annan julklapp, förutom pannlappar, var nämligen aroniasylt. Aroniabär ska vara en riktig hälsobomb - ett superbär,  så vi hoppas vi gett god hälsa i julklapp! ;) HÄR kan ni läsa 5 anledningar att äta aroniabär enligt expressen, och HÄR kan ni läsa lite mera växten i skogsskafferiet. "Aroniabäret har tagit plats som ett bärens Rolls Royce och med dessa många välgörande och stärkande egenskaper förtjänar det sin plats i strålkastarljuset." Inte helt fel i influensa-tider. Usch vad folk varit sjuka den här julen! Ja, ÄR sjuka. Receptet på min aroniasylt hittar ni i DET HÄR blogginlägget. 

En GOD jul

Julen var GOD som vanligt. Maten fanns i överflöd - detta år i "knytkalas-stil". Vi firade jul hemma med både makens och (hälften av) mina föräldrar. Varför skulle man stressa desto mera med julen, man skall ju njuta. Klart alla bidrar med något. 

Må hända är det sent att blogga om julens läckerheter. Börjar ni tröttna på julmat? Men jag gör det i alla fall, om inte annat så för dokumentationens skull. ....jag borde seriöst lyfta fram de här blogginläggen inför julen senare, istället för endast efteråt...?

Lådor fanns av alla de slag, jag hade gjort batatlåda, recept hittar ni HÄR. Jag hade också gjort maltlimpa (vilket jag bloggat om HÄR) och ost (min farmors recept HÄR). Nytt för i år var Mannerströms jullax, gjord enligt DETTA recept. Dessutom fanns det köttbullar, stek, rosoll, sill, skinka, stek m.m. på bordet. 

Desserten orkade ingen äta. Nej jag skämtar inte - ja det kan ni förstå förstås när ni såg vårt julbord. Eller tids nog åt vi den förstås, pepparkakstiramisun - och den var god, men då hade gästerna redan gått. 

Tiramisu med pepparkaka och äpple

225 g pepparkakor

Fuktning:

2 msk kaffe

1 msk cognac

Fyllning:

350 g äppelmos

2 dl vispgrädde

200 g tiramisu-kvarg

1 msk cognac eller citronsaft

1 msk socker

Placera hälften av pepparkakorna aningen omlott t.ex. på botten av en rund pajform (24 cm i diameter). Fukta pepparkakorna med kaffeblandningen.

Bred ut hälften av äppelmoset på pepparkakorna. Vispa grädden och blanda kvarg, cognac och socker däri. Bred ut hälften av fyllningen i pajformen. Placera resten av pepparkakorna ovanpå och fukta dem. Tillsätt äppelmoset och fyllningen.

Låt tiramisun stå i kylskåp ungefär en timme före servering. Dekorera med: krossad vitchoklad, kakaopulver och/eller lingon.

Dagen efter kom andra hälften av mina föräldrapar, och styvbror. Bjudningen var något enklare, glögg, hembakta pepparkakor - och dammsugare! 

Dammsugare

100 g smör

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

1-2 msk kakao

Ca 3 dl kekssmulor (t.ex. pepparkaks)

Punsch

Marsipan och choklad för dekoration

Vispa smör, florsocker, kakao och vaniljsocker. Tillägg kexsmulor och rör till en smet. Låt stelna i kylen. Rulla fingertjocka längder och klä över med tunt kavlad marsipan. Doppa ändarna i smält choklad och låt stelna.

Julen var väldigt lyckad. Förhoppningsvis en inledning på nya traditioner. Snälla hade vi varit allihopa - och snällast av alla var förstås Filip. Ingen är väl förvånad över det...