Mjukt men stadigt under lilla rumpan

Som jag nämnt vid ett flertal tillfällen, t.ex i det här inlägget, är vi mycket ut och gå. Filip gillar naturligtvis att se sig omkring i byn, är vagnen stilla så sitter han och gungar ifall det skulle få fart på vagnen. Dock har jag tyckt att han lätt "hasar ner" och jag har fått dra upp honom regelbundet så han kan sitta bekvämt o vinka åt bilar och morra åt skyltar. Vi hittade en lösning. En dyna under rumpan gjorde susen! Men jag tyckte ju att en dyna i spetsstickat mohairgarn inte var det lämpligaste att ha ute i vagnen, även om den storleksmässigt passade perfekt, mera om den dynan i det här inlägget från 2012. 

Jag har ärvt en massa udda tygbitar av mamma. Den här biten hade fint motiv tyckte jag, men en så konstig bit att det var svårt att veta vad man kunde sy för klokt av detta. Att sy byxor, som jag gjort mycket, gick ju t.ex. inte. Men ni ser, en dylik dyna blev perfekt, jag fick precis till en dyna i samma storlek som modellen när jag klippte på bredaste stället. 

Dynan passar perfekt i vagnen som ni ser! Där har nu Filip det bekvämt när han åker runt byn. Jag sydde en knapp i mitten, mest för att jag ville pröva på det, och för att Filip gillar att peta på knappar (dynan är ju inte alltid i vagnen). Men det blev ju dessutom en perfekt grop i dynan var lilla rumpan sitter stadigt. Knappen täckte jag in i i samma tyg, som ni ser. 

 Andra sidan på dynan då? Den är om möjligt ännu coolare. Jag har ett tag sparat på utslitna jeans och bara väntat på ett lämpligt projekt. Det blev ju perfekt att ha tyg som suttit på pappas rumpa under Filips rumpa. Inte nog med att det är slitstarkt och lämpligt som vagnsdyna, dessutom är där en ficka som inte bara är en rolig detalj, utan var man också kan gömma något kul.

Jag sydde även en (sista) dregellapp åt Filip. Det har ju blivit några såna också - se flera HÄR. Jag använder rätt sällan nu, men ibland har han dagar som han spyttar lite mera, och då är det bra att skydda kläderna så man inte behöver byta allt. Och när vi har en sådan dag så går det åt dregellappar, så det är bra att ha flera....

Mina vana trogen sydde jag med motivet upp och ner. Det har hänt för ofta. Nåja. Det är ju bara en dregellapp. Jag märkte innan jag sydde men klippte inte ut en ny bit. Det får vara. Tacka vet jag dynor, det är bara att snurra på den om det är upp och ner. ;)

Litet åt den lilla

Det har dröjt innan vi haft tillfälle att besöka den minsta lilla söta flickan i bekantskapskretsen. Hon som gjorde att vi fick anledning att fira babyshower i somras, ni vet. Men äntligen blev det nu dags, och trots att barnen växer så otroligt fort, uppenbart då den lilla var bredvid min stora halvåring, så var hon ju så liten så liten ännu, 1 månad gammal. Och söt så klart. 

Naturligtvis hade vi med en liten present. Jag hade broderat en uggle-dregellapp. Jag har sytt i samma modell som Filips senaste dregellappar, denna gång i gult våffeltyg så jag hade rutor som underlag för korsstygn. Mönstret till ugglan hittade jag i en World of Cross Stitching -tidning. (Kul tidning att köpa ibland, finns ju så massvis med mönster i en enda tidning redan.)

Dregellappar behövde/behöver min Filip iaf. Jag tyckte åtminstone att det var kul att ha olika, olika färger och olika motiv som matcha till olika kläder. Fram för allt är det praktiskt - det är lättare att byta en blöt dregellapp än en blöt jumper.... Även Filip har naturligtvis en broderad dregellapp, den ser ni i det här inlägget. 

Nu hoppas jag att vi ses snart igen. Filip gillade nämligen att leka med storebror. Spännande med stora pojkar och kul med nya leksaker - det blev fart på min pojke minsann, bokstavligen. :) (Heh, ja, mamman var nöjd också - njöt av sällskap och goda muffins.)

Hattens dag!

Blombroschen har jag naturligtvis också gjort själv (för läänge sedan) - mera om den i detta inlägg. 

Idag firas hattens dag. Jag vet inte mera om detta än vad jag läst på temadagar.se och här- dvs inte mycket. Men vad mera behöver jag veta, annat än att det tydligen var perfekt timing att jag fick min vice-sheriff -hatt färdig igår; yeehaw-hatt nr 2. (Nummer ett var en beställning, se här - tur att jag kom igång med att virka mera cowboyhattar!) Jag lämnade m.a.o. min egen hatt utan stjärna - det är väl tydligt vem som är sheriff, vem som bestämmer? Se mera av min sheriff i det här inlägget. 

I inlägget med yeehaw-hatt nummer 1 (ja, mönstret som hittas i The Happy Hooker [2006] heter så) ser ni mera bilder med hatten ur olika vinklar. Denna har jag gjort exakt lika, minus stjärnan. Dock är den av någon anledning något mindre, vilket visas i att det gick åt närmare 2 nystan Novita Eco Cotton än 3 nystan som senast. Men det är okej - jag har ett litet huvud. 

Jag tror inte heller jag visat Amerika-dregellappen Filip har på sig tidigare (eller har jag?). Den är gjord i samma tyg som hans amerika-byxor, och samma modell som hans broderade Filip -dregellapp. 

Så nu ser vi ut som vi ska, när vi tar inspektionsrundan i bärsjalen om mornarna. Filip trivs så att vara ute i sjalen! Och om han vaknar lämpligt, och vädret tillåter - så inspekterar vi Snappertunadagen senare i eftermiddag; i sjal och hatt, naturligtvis. 

Lägg märke till Filips fina boots!
Och min gardinkjol är så skön och bekväm om sommrarna. (Det var då värst! Börjar ju ha hemgjort från topp till tå...)

It's my party and I'll cry if I want to

Den sången skulle passat perfekt senaste lördag, då vi firade Filips dop. Han skrek när han ville (i kyrkan), sov när han ville (hela kalaset) och smilade när han ville (före och efter mest). Men det var hans dag och han bestämde. (Alla dagar är väl i och för sig Filips dagar, som det ska vara antar jag.)

Kalas var det i alla fall, hoppas gästerna var nöjda fast de inte fick se så mycket av Filip. Filip var nöjd då han fick som han ville, och gladde sig åt alla fina presenter.

Och så hade jag bakat förstås:

Jag ville göra en fin men enkel kaka - det är nog med annat att fundera på inför ett dop. Detta tycker jag blev perfekt - en paket-tårta. Jag gjorde helt enkelt två stycken rulltårtsbotten som jag skar i lämpliga bitar, fuktade med rabarbersaft, fyllde med kvarg-gräddblandning och jordgubbssylt, täckte med vit marsipan och så var det bara att fixa till rosetten av blå marsipan. Rätt enkelt, men ändå effektfullt.

Det blå temat fortsatte (jag är ju inte så mycket för det där könsneutralt.... snart säger Filip själv vilken färg han ville ha, den här dagen blev det blått) då jag gjort blå brysselkex inspirerat av Bella på Villa Alén. Som hon skriver är det ju lätt att byta färg. Jag gjorde även blåbärsgrottor (ska det vara blått så ska det), och bytte bara sylt från hallon- till blåbärssylt i klassiska hallongrottor. 

Båda kakorna är lätt att göra mjölk- och äggfria, vilket var bra då Filips kusiner var på besök. (Klart det när morbror med fru blev gudföräldrar.) Kexen är naturligt äggfria, och så använde jag helt enkelt mjölkfritt "smör". Det märks ingen skillnad alls i varken smak eller utseende.

Bullarna var inte blå. Däremot var även de mjölk- och äggfria. Därför blev det inte kanelbullar, då smöret tog slut, utan det blev rabarberbullar istället - jag hade lite rabarbermarmelad kvar jag fått i present från min klass på jobbet. (Jag gjorde också vanliga bullar med socker på, vilket brorsbarnen föredrog....)

Fotat 13:e maj

Jag kan väl knappast skriva ett blogginlägg om Filips dop utan en bild på huvudpersonen? Nu då namnet äntligen är officiellt (konstigt system att det blir officiellt först med dopet - jag har alltid lärt mig att man inte får namnet i dopet utan "bara" tas upp i församlingen....) passar det väl bra att visa denna fina FILIP-dregellapp jag broderat. Denna modell är mycket bättre än den tidigare jag sydde (jag tog modell av en köpt som passade, och ritade/sydde bara av). Jag sydde i våffeltyg så är det lätt att brodera med korsstygn. Nu vet alla att det är en liten Filip vi har; Filip Kurt Valdemar. 

Sheriffen bestämmer

Igår var sheriffen ut på stan och såg sig omkring!

Han såg sig omkring (det var för spännande för att sova!) och undersökte, besökte både mammas (ena) jobb och butiken. Han hade lite blandade känslor om skolan, det var både skratt och gråt - tydligt var i alla fall vilken som var den roligaste läraren i skolan. 

I butiken tyckte Filip mamma dröjde lite väl och blev lite sur till slut. Han sa till på skarpen, om vi säger så. En vänlig dam frågade om hon kunde hjälpa till då vi gick ut, så hon förde vagnen tillbaka då vi lastat ur så vi slapp fortare iväg med Filip. Sheriffen var nöjd att det finns vänliga människor i staden, och kunde därför sedan lugnt ta siesta - snarkade innan vi kom ut från parkeringsplatsen. Tack igen, ifall du skulle råka hitta till bloggen. :)

Pingvinen (som här tittar på Filip och inte in i kameran) har Filips mommo virkat. 

Jag virkade väl cowboyhatten och -bootsen i första hand för att jag tyckte de var roliga och coola - men det visade sig i detta solsken vara även väldigt praktiskt med brett brätte att dra ner över ögonen. Dessa kommer verkligen att användas ofta!

Jag har ju virkat detta set en gång förut [1] [2], men denna gång virkade jag, visserligen i samma garn (novita miami), men i dubbelt garn med virknål 6 mm, för att de skulle bli aningen större och passa lite längre. De borde passa genom hela sommaren om inte också till hösten, även om han växer så det knakar. 

Mönstret till hatten hittar ni här, och till bootsen här. 

Dessa plagg är lätta och och snabba att förverkliga, även om de har fina detaljer som formen på hatten (som ju inte är rund, utan sådan form en cowboyhatt ska ha[!]), klackarna på bootsen och så vidare. Och resultatet är ju bara för coolt! 

Dregellappen, som ju passar perfekt till utstyrseln, har jag också sytt av lite resttyg. Jag borde sy flera och lite större... Jag såg i en dokumentär att babysar dreglar 140 liter de första åren, och jag tror absolut på det fast det låter massor. Som han pratar och bubblar sheriffen!