Vargen vår

Vilken tur att jag kan sy. Jag har ett tag hållit ögonen öppna efter en till hjälmmössa åt Filip, han har haft en som används dagligen när han sover (oftast så svettig efter luren att den hängs på tork), så det kunde vara trevligt att byta ibland. Jag har inte aktivt "sprungit ikring"; men man tycker ändå inte att det vore svårt att hitta en sådan. Men det var det, hans storlek har varit slutsåld t.ex. fast andra storlekar funnits. Men så kom jag ihåg att jag sett ett sådant mönster i den på min blogg ofta nämnda boken Ompele lapselle (1987). Ni kan räkna ut fortsättningen?

Det blev en liten vargmössa. Man kunde nämligen välja mellan "vanlig" och "maskerad" -mössa med öron. Jag tänkte att prövar jag ändå nytt mönster kan jag "go all in" och valde att sy öron också. Eftersom jag hade grått tyg (samma som hans pyjamas som ni sett HÄR), valde jag "vargöron". Maskeradmössan hade ett "mellanlägg" mellan sidorna, och blev således större än den "vanliga", den vanliga blev för liten för Filip. Man kan naturligtvis sy med "mellanlägg" utan öron också, men det blev så här. :)

Filip har redan haft många sköna lurar i sin mössa. Den funkar jätte bra så här redan, med andra ord, men om jag skulle sy en till, så tror jag att jag skulle lämna några centimeter längre kant nedanför - en lätt justering. Jag skulle också överväga någon form av "stadga" i öronen så de inte skulle hänga så (men kanske inte praktiskt då det är en sovmössa?). 

Den här mössan används nu dagligen, men har iaf hittills varit omöjlig att fotografera utan tutt. Mössan används kring sov-dags, och då är det ju tutt som gäller.

När Filip kommer in är det fart på, som ni ser. 

Den här söta vargen tror jag alla tycker om. Men ingen här i trakten har väl missat att en varg nyligen slet ihjäl en familjehund i närheten av ett bostadshus, vi har länge haft problem med varg. HÄR, i mina hemknutar. Ja, det har bokstavligen funnits spår av varg också i våra hemknutar, inte långt från vårt hus. Jag kan inte förneka att det skrämmer mig, och att jag varit tvungen att ställa mig frågan vilka skyddsåtgärder vi måste vidta och fundera om jag alls kan ha pojken att sova ute, och vad jag gör om jag faktiskt ser en varg. Han sover ju dock på terrassen vår, och på vår gård har det aldrig funnits vargspår, så jag har valt att inte ha panik (ännu?) och leva som vanligt men rätt små begränsningar, trots att jag vet från historien hur det tyvärr kan gå. Jag hoppas dock att vi snart får en lösning på problemet - kunde ju vara trevligt när Filip blir större att våga ha honom ute att leka någorlunda fritt, att få njuta av ett liv på landet.

Vargen ylar i nattens skog,

han vill men kan inte sova.

Hungern river hans vargabuk,

och det är kallt i hans stova.

Du varg, du varg, kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,

ylar av hunger och klagan.

Men jag ska ge'n en grisasvans,

sånt passar i vargamagar.

Du varg, du varg, kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i natten skog,

och hittar sig inget byte.

Men jag ska ge'n en tuppakam,

att stoppa ner i sitt knyte.

Du varg, du varg, kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Sov, mitt barn, i bädden hos mor,

låt vargen yla i natten.

Men jag ska ge'n en hönsaskank,

om ingen annan har tatt 'en.

Du varg, du varg, kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Vargsången från Ronja rövardotter (länk)

30 år till?

Tvättmaskinen har gått varm hos oss de senaste dagarna (lillpysen har haft lite tokigt i magen, tack och lov inte så hemsk variant som man läser om men dock), jag trodde jag hängde med - men så plötsligt märkte jag igår att jag inte hade någon ren och torr "reservpyjamas". Man vet ju aldrig vad som händer. Redan att äta gröt i pyjamas, vilket vi gör ibland, kan resultera i behov av tvätt - trots att han äter väldigt duktigt! 

Som tur fanns (Filips) pappas gamla pyjamas i skåpet. Efter 30+ år är den hur fin som helst - förutom några hål vid båda tårna. Det var ju lätt fixat! Jag klippte helt enkelt av fötterna, och sydde dit ny resår. Ett 15-minuters projekt - max! Jag tycker dessutom det är bättre med "fotlös" pyjamas på Filip nu när han är större, och tar sig upp och går lite mest hela tiden. 

Pyjamasen är redo för 30 år till av användning, minst! :p Och Filip kan fortsätta gå "i pappas fotspår" - ni missade väl inte det HÄR inlägget då Filip också använder pappas kläder. 

Reservpyjamas behövdes inte och nu är de andra säkert torra. Det känns bra att den här mamman var redo ännu en gång. :) Men det ska bli kul att se Filip i denna pyjamas snart ändå! Och jo, vi mår för övrigt bättre om någon funderar, och glada har vi varit hela tiden!

Bamsekramar till 1-åringen

Äntligen ska ni få en skymt av vårt 1-års kalas. För den invigde har det knappast varit svårt att gissa temat: Bamse! Det är nog inte bara jag som tror att han tycker om Bamse, för som han morrar glatt när Bamse kommer i tv eller vi läser en Bamse-bok. Han har otaliga sådana, som tur är så vi får lite variation. Till födelsedagspresent fick han av oss, förutom Bamses pottbok jag nämnde redan, också Lille Skutt, så att han nu har hela gänget att leka med. (Skalman är faktiskt fyndad på loppis, Bamse hämtade pappan hem från en arbetsresa.) 

Ett ljus i kakan, så klart! Min lilla gubbe är ett helt år! Wow!

Jag har återupptäckt min blomkrage (som jag bloggat om HÄR 2013). Perfekt till den "tråkiga" men fruktansvärt bekväma klänningen just inhandlat från Lidl. Jag har använt den. förutom nu, endast på Jannikes första babyshower och Clarissas (vilket är lite kul) vad jag minns, men jag tror jag måste börja använda den mera!

Bamse förberedde jag som nämnt samtidigt då jag förberedde dekorationer till Jennys uggletårta och Clarissas storktårta. Jag är inte så konstnärlig av mig, så jag skrev helt enkelt ut en Bamse-bild som jag hade som mall. Svårare än så är det inte. För att få till bamses ansiktsfärg blandade jag lite gult och orange sockermassa. Konturer är ritat med smält choklad med hjälp av en tandpetare. Jag har faktiskt en reserv-Bamse (och en reserv-stork med baby) om någon skulle behöva sådana? 1-åringen själv åt bröd och päron som ni ser, men han är glad ändå. Övervägde annars att han hade fått smaka, men han har magen lite i olag så det fick avgöra saken. Men ni ser att han är glad ändå. På bilden är han fullt upptagen med att charma och underhålla gästerna, som den goda värd han är. 

Massor med presenter fick han så klart, gullungen min - och han gillade dem helt tydligt. Han kände hur mjuka och sköna hans kläder va, och sa själv "tack tack". Den biten av uppfostran är under kontroll än så länge ;) Föräldrarna är också tacksamma för alla som förgyllt Filips 1-års dag, ja och hela första året för den delen, inte bara med praktiska och roliga presenter, utan också med tid, sällskap, goda råd, tankar och allt annat! 

Pappas pojke

Nu har jag gjort det igen.

Ni minns att far i huset fick en halv väst till födelsedagen? Om inte, se HÄR. Nio månader senare var västen klar, se HÄR. Planen var förstås att sonen skulle få sin matchande tröja (inte exakt lika, men samma garner, samma färger, samma argyle-mönster) till sin födelsedag... Meeen, vad kunde vara bättre än att han också får sin tröja lite sent? Klart han vill vara som pappa? 

Härmed lovar jag, att eftersom Filip är mindre så ska hans tröja blir max 9 veckor sen, inte 9 månader som pappas - 9 dagar känns inte heller omöjligt. Flerfärgsstickningen är klar, och så gott som hela bakstycket. Det är ju 1-års storlek jag stickar, så klart.

Just idag har vi faktiskt en 1-åring här i huset! Och han är en riktig goding! Vilken tur vi hade som fick en så fin o söt o snäll o glad pojke! Han tränar på att gå och har blivit så pysslig av sig, kan plocka klossar in och ut ur korgen t.ex...

PS! Var inte oroliga! Han fick förstås en annan 1-års present! Den passade till kakans tema, men det kan jag inte visa än - kakan är i ugnen. Vi sprider på firandet.

BONUSBILD!

I brist på foton på födelsedagsbarnet ska jag visa att jag inte skojar: Filip är pappas pojke! Det här är fotat när Filip är ca halvår. Och ja, det andra fotot är för över 30 år sedan. :p

These are indeed the years

Detta är huvudpersonens eget foto

"These are the years" skrev jag i ett inlägg tidigare, och syftade på att det verkar komma barn till höger och vänster nu... Det märks att det är i den här åldern de flesta får barn. I samma inlägg skrev jag att jag hört rykten om flera barn på kommande. Ryktena är bekräftade. Jennys babyshower bloggade jag om tidigare, och igår var det dags för följande väns babyshower. 

Jag fick igen äran att laga tårta! Jag förberedde dekoren samtidigt till Jennys kaka, som ni ju såg HÄR, och Filips 1-års kaka (som ni antagligen ser snart). (Ganska exakt på klockslaget började värkarna ett år innan jag körde hem från showern igår.... Intressant tanke!) Jag tänkte att om förbereder dekoren till alla kakor samtidigt så går det bra att laga tre tårtor på två veckor. Och jodå, uppenbarligen. ....visserligen är den 3:e kvar ännu, men....

Denna tårta blev himmelsblå med en stork och baby. Himlen är ju blå ovanför oss alla, men det var även i övrigt blått tema på gårdagskvällen kan jag berätta... Kakan blev fin tycker jag, och jag tror vi alla var överens om att det egentligen är en trevlig tanke att det är storken som hämtar babyn. Med tanke på hur jag kände mig den här dagen ifjol så... 

Presentöppning, gissning när babyn föds och lite lekar hör babyshower till. Jag hade förberett ytterligare en lek, som inte hanns med. Så nästa babyshower har jag en färdigt! Nu har jag dock inte hört några rykten....

Handsalva och choklad - lite bonus innan fodralet fylls med "nyttigare" grejer.

Clarissa har helt tydligt många händiga vänner, för många presenter var handgjorda, andra var noggrant utvalda - mycket fint som det ska vara. Även jag hade gjort presenten själv, min vana trogen, och hon fick ett blöjfodral. Ett exakt likadant som min kusin fick (som ni kan se i DETTA INLÄGG), även detta alltså sytt i samma gardinstyg. 

Jag tycker själv att blöjfodral är så otroligt praktiskt. HÄR ser ni mitt eget fodral, fyllt med blöjor och reservkläder, som det ska vara. HÄR ser ni sömnadsinstruktionerna jag följde. Än mer praktiskt är fodralet nu när Filip är större, och ibland far på äventyr ensam med far sin. Vi har ingen skild skötväska, utan den som tar Filip tar med blöjfodralet, var det för tillfället finns: byteskläder, reservtutt, blöjor, våtservetter, roskispåsar och tunt underlag. Det viktigaste! Beroende på när/vart man far någonstans kan man också stoppa med i väskan en bok, en leksak och mat. Far man bara en sväng till butiken räcker det med blöjfodralet, som ryms med i min handväska t.ex. ....det brukar inte behövas, men jag vågar iaf inte fara någonstans utan det. Man vet ju aldrig! Scouterna tror att de alltid är beredda, men det borde ju vara mammornas ordspråk - alltid redo. 

Clarissa verkar vara redo för vad som komma skall, så mycket man nu kan förbereda sig. :) Fint inrett baby-rum, många fina presenter, många vänner som hjälper vid behov... Det är bara att hålla tummarna!

Så lätt men ack så rätt!

Snart har vår Filip varit med oss ett år, och jag har hunnit sy allt möjligt om honom! Båda sådant som är praktiskt, och sådant som är roligt. Om jag nämner några (förutom byxor då så klart, de HÄR fick han senast) - ni kan följa länkarna för att se mera:

• Baby-nästet var så praktiskt när han var liten! Det hade vi verkligen nytta av det, han kände sig trygg - men växte ur det ganska snabbt
• Säng-ormen Bodil. Det känns bra att ha något mjukt mellan pojken och spjälorna, och det är ju dessutom lite roligt med en orm. Det var ju verkligen inte svårt att sy, och går bra av vilket resttyg som helst. ....dessutom tycker jag det är enklare att sätta på plats än spjälsängsskydd man ska knyta fast med en massa band och rosetter.
• Den gosiga dinosaurien Dino. Förlåt att jag sagt att Dino är ful. Dino är perfekt och Filip älskar honom! De myser tillsammans varje dag.

Redan så här långt ser vi att det är LÄTT att sy sådant som verkligen uppskattas. Babynästet kan man behöva kika på lite instruktioner för att lyckas (jag behövde) men i övrigt behövs inget mönster. De andra projekten jag nämnde nu räcker det med att se på en bild som inspiration (så var det för mig i alla fall). Också det här projektet jag nu skall berätta om, som helt klart är det bästa jag någonsin sytt, går som en dans hur ovan man än är att sy.

Här kommer det: 

Bilden är en gnutta suddig, men det var fart på förstår ni. Här får ni istället se den äkta första glädjen. Jag tror att om Filip hade haft en uppfattning om himmelriket, så hade han tänkt att det är så här det är.

Filip har fått en mysig rolig mjuk bolster. Lekpark och mysplats på samma gång. (Jag ville inte säga varken madrass eller dyna, ni förstår varför - funkar?)! Han är (för det mesta) en glad pojke, men jag tror jag aldrig sett honom så lycklig förut, som han var då han fick sin bolster! Han var glad redan då vi i Jysk köpte de fyra dynorna á 3 euro styck, och kunde mysa lite med dem då de svämmade över kundvagnen. Han var på gott humör då han åt mellanmål med pappa sin medan jag sydde ihop fyra "gamla" dynvar (ja så snabbt gick det att sy), men sedan... Oj oj oj! Han snurrade, han morrade, han rullade, han skrattade, han myste, han pratade - han lekte på hur länge som helst. Först for han bara bort korta stunder, och så tillbaka igen...

Jag tog alltså fyra dynvar. Jag strök dem, speciellt sömmarna så jag får nya jämna sömmar då jag syr ihop dem. Jag svängde alla dynvar på samma led, placerade dem som jag ville ha dem. Jag sydde först ihop dem två och två (enkel raksöm) (jag sydde långsidorna först, vet inte om det är någon skillnad), och sedan sydde jag ihop bägge delarna (sväng öppningarna "uppåt" så att de även fortsättningsvis går att öppna). Sätt i dynorna och tivolit kan öppna eller sagostunden börja!

Mjukt men stadigt under lilla rumpan

Som jag nämnt vid ett flertal tillfällen, t.ex i det här inlägget, är vi mycket ut och gå. Filip gillar naturligtvis att se sig omkring i byn, är vagnen stilla så sitter han och gungar ifall det skulle få fart på vagnen. Dock har jag tyckt att han lätt "hasar ner" och jag har fått dra upp honom regelbundet så han kan sitta bekvämt o vinka åt bilar och morra åt skyltar. Vi hittade en lösning. En dyna under rumpan gjorde susen! Men jag tyckte ju att en dyna i spetsstickat mohairgarn inte var det lämpligaste att ha ute i vagnen, även om den storleksmässigt passade perfekt, mera om den dynan i det här inlägget från 2012. 

Jag har ärvt en massa udda tygbitar av mamma. Den här biten hade fint motiv tyckte jag, men en så konstig bit att det var svårt att veta vad man kunde sy för klokt av detta. Att sy byxor, som jag gjort mycket, gick ju t.ex. inte. Men ni ser, en dylik dyna blev perfekt, jag fick precis till en dyna i samma storlek som modellen när jag klippte på bredaste stället. 

Dynan passar perfekt i vagnen som ni ser! Där har nu Filip det bekvämt när han åker runt byn. Jag sydde en knapp i mitten, mest för att jag ville pröva på det, och för att Filip gillar att peta på knappar (dynan är ju inte alltid i vagnen). Men det blev ju dessutom en perfekt grop i dynan var lilla rumpan sitter stadigt. Knappen täckte jag in i i samma tyg, som ni ser. 

 Andra sidan på dynan då? Den är om möjligt ännu coolare. Jag har ett tag sparat på utslitna jeans och bara väntat på ett lämpligt projekt. Det blev ju perfekt att ha tyg som suttit på pappas rumpa under Filips rumpa. Inte nog med att det är slitstarkt och lämpligt som vagnsdyna, dessutom är där en ficka som inte bara är en rolig detalj, utan var man också kan gömma något kul.

Jag sydde även en (sista) dregellapp åt Filip. Det har ju blivit några såna också - se flera HÄR. Jag använder rätt sällan nu, men ibland har han dagar som han spyttar lite mera, och då är det bra att skydda kläderna så man inte behöver byta allt. Och när vi har en sådan dag så går det åt dregellappar, så det är bra att ha flera....

Mina vana trogen sydde jag med motivet upp och ner. Det har hänt för ofta. Nåja. Det är ju bara en dregellapp. Jag märkte innan jag sydde men klippte inte ut en ny bit. Det får vara. Tacka vet jag dynor, det är bara att snurra på den om det är upp och ner. ;)

Lunchtipset

Våra måltidsrutiner har ändrat här i huset. Förut försökte jag alltid hinna äta medan Filip sov (om jag ville äta i lugn och ro), så jag kunde koncentrera mig på hans mat vid matbordet. Men nu har vi sällskap av varandra, och det är så gemytligt så. Dock är det fortfarande bra att laga maten snabbt, om det inte finns bara är värma, så här kommer ett sådant tips:

Ugnspotatis (mikra saltad på full styrka ca 8 minuter i det här fallet, men beror mycket på typ av potatis - låt den inte få för mycket då blir den gummiaktig), servera med en klick smör, grynost, paprika och majs (eller vad som annat behagar/finns i skåpet). Låter det för enkelt? Tja, det är kanske ingen lyxmåltid, men att det mättar och är gott går inte att förneka. Färgglatt och vitaminrikt är det ju också. Jag har ätit det flera dagar och varit mätt och belåten. 

Jag vill också igen tipsa om morotsbiffarna jag bloggade om tidigare (inklusive receptlänk). Jag lät han smaka på mina biffar en dag och han blev stormförtjust (riktigt arg då han såg jag hade biff på min tallrik och han inte fick - jo så klart jag delade med mig då). Följande dag gjorde jag egna åt honom; jag följde receptet men använde bara en gnutta örtsalt, inget peppar, och bytte ut äppeljuicen mot samma mängd mjölk. Morotsbiffar, kokt potatis, och morot (skivad, inte som på bilden), det är grejor det om ni frågar Filip (11 mån). 

Han är duktig på att äta pojken min. Nu äter han mycket själv redan. Igår smakade han på kyckling (i icke mosad form) - vi åt samma mat både han och jag, och det var också jätte gott. Så jag tänkte att det kunde vara dags att introducera skeden....? Han är ju redan artig och säger "tack tack" efter maten så vi kan ju också försöka äta civiliserat. ;) 

Hjärtat på rätta stället

Jag har sytt mycket på sistone. Ni har många inlägg att läsa så småningom. Men först ska ni få höra sagan om den fula dinosaurien.... 

Filip har blivit så mysig på sistone, han myser med mitt knä, ett kramdjur, vad som nu är lite mjukt, men vill inte nödvändigtvis komma i famnen alla gånger. Så jag ville ge honom ett kramdjur/dyna. Visst insåg jag att jag inte kan skapa underverk, men resultatet blev dock fulare än väntat. Men hade jag kommit så långt, symaskinen hade dessutom krånglat massor på vägen, så slutförde jag ändå arbetet, men tänkte att det blev nu bara skräp.

Men se, det tyckte inte Filip. Filip verkar riktigt förtjust i dinosaurien, och förstod genast precis hur jag tänkte att den skulle användas. Inte bara en och två gånger, utan han myste med sin Dino flera gånger redan igår (dvs samma dag den blev färdig). 

Filip vet att det inte är utsidan som räknas, utan att man har ett mjukt inre och hjärtat på rätta stället. Dino har de facto två hjärtformade fläckar ;) . Tack Filip för att du påminde mig om det. 

Dino blev ett bra tillägg i Filips myshörna. Ni har tidigare sett hans lekhörna HÄR, och hans sköthörna HÄR. Hans hörnor tar över vårt hus... ;) Så ska det väl vara?

Filips lekhörna kompletteras av "skumgummipusslet" vi just fyndat på loppis, mjukt underlag eller kul att leka med - riktigt vad man tycker. Den är nära Filips böcker; Filip gillar verkligen att läsa! Ni ser Filips traktordyna, som ni också sett HÄR, och jag vet inte om jag ens visat hans uggle-dyna förut (?), som är sydd av samma härligt mjuka tyg som hans hösthalare, se HÄR. (Jag var bara tvungen att utnyttja det sköna tyget till max!) Dino själv är förresten sydd i samma tyg som byxorna jag sydde åt honom nyligen (se HÄR), som hans kompis Celine har matchande. Om vi analyserar bilden ännu noggrannare så ser vi ju också Filips ljus, som ni sett HÄR, och Filips fruktkorg, som ni sett bl.a. HÄR. Mycket hemgjort.... *nöjd mamma* (Pojken verkar också nöjd.)

Eftersom Filip verkar så nöjd med sin Dino ska jag kanske sprätta upp idag och sy några detaljer lite snyggare... Så håller han ännu bättre att kramas med.... Lappade redan för hand, men jag kan ju göra Dino så snygg som han kan bli i alla fall.... Vad tycker ni?

Stickkväll nr 1, 2017

Jag börjar långsamt kliva ur "bebis-bubblan". På tiden kanske, jag skrev ju tidigare att vi inte har någon baby här hemma mera, utan en toddlare. Jag är glad att vi får skynda långsamt, han är ju så god, och växer så fort. Han börjar klara sig mer och mer utan mamma (eller mamma börjar förstå det?). Senaste helg var vi först på 80-års middag - Filip stannade hemma och visade glatt farmor och farfar sin vilka ställen hemma mamma inte låter honom gå till (hehe), och dagen efter var jag på stickkväll, och lämnade gubbarna hemma att rå om varandra. 

Det är nu ganska jämt ett år sedan den här "stickkvällen", så det är ju lämpligt. Klicka på länken om ni inte vet vad jag menar.... ;)

Stickkvällen var hos mamma, och vi var en kvinna kort - oj vad det var trevligt att träffas igen. Alla har vi ju våra skäl till att det ibland är svårt att hitta tillfälle. Det blir mera prat än handarbetas på ett sätt, men det är ju inget fel på det! Alla bitar behövs ;)

Mamma har hittat så fin användning för skålen hon fick till julklapp, se DETTA inlägg.
På dörren hade hon en fin välkomnande "dörrkrans" (vill ni tjuvkika? Gör det HÄR), så det var tydligt handarbetstema denna kväll. 

Prat, handarbete - och jo, något gott att äta! Som ni läste i det HÄR inlägget har jag ju flera kakor/tårtor jag vill pröva på (igen) snarast, så jag hade tur som fick provkaniner. Det blev vitchoklad cheesecake, och jodå - receptet var så gott som jag ville minnas, och får komma med i min kokbok. Håll till godo - här nedan får ni också receptet. Hoppas det inte dröjer länge till nästa träff...

Vitchoklad cheesecake

Botten:

175 g dominokex

50 g smält smör

Fyllning:

5 gelatinblad

200 g vit choklad

½ dl socker

2 ägg

2 dl vispgrädde

200 g naturell färskost

Krossa kexen och tillsätt det smälta fettet. Täck bottnen av en form med löstagbar botten med en bit bakplåtspapper och tryck ut smulblandningen jämt. Ställ i kylen.

Blötlägg gelatinbladen. Vispa ägg och socker till skum och tillsätt färskosten. Smält chokladen. Vispa grädden. Hetta upp 1-2 msk vatten och smält gelatinbladen däri. Tillsätt smält choklad och grädde i äggvispet och slutligen vätskan med gelatinbladen. Häll smeten utan på bottnen i formen, och låt stå i kylskåpet helst till nästa dag. Servera med färska frukter eller bär. (Jag serverade här med granatäpple.)

Vi ses

...ute runt byn, för vi syns, när vi är ute och gå. Det är klart att också gubbarna mina skulle få reflexmössor, min såg ni ju i föregående inlägg. 

Lat som jag är så brukar vi vara ut och gå varje dag. Paradoxalt nog verkar det ibland som att folk tycker jag är "hurtig" som är ut och gå "så mycket". Själv tycker jag väl att jag är lika bekväm av mig som de flesta mammor (och lika snål med tid). Men att vara ut och gå funkar så bra. Lite frisk luft och miljöombyte, 30-40 minuter promenad brukar det bli, det gör att lillbusen orkar leka ännu en stund så att han är ordentligt trött och tar en rejäl lur på dagen (oftast, inte igår men hoppas hoppas han tar en idag). Även jag varvar om lite då vi är ute, och jag får höra Filip morra åt bilar, skyltar och snögubbar - som han gör då han är glad. Tar Filip sedan en ordentlig lur så hinner mamma hans blogga, jobba, städa, sticka eller vad jag nu vill (eller måste) göra. Far vi inte ut och gå blir luren sämre och vi måste hitta på mera underhållning medan han är vaken dessutom. Är vi sen hurtiga på riktigt tar vi en extra promenad på kvällen med far i huset, så att alla får använda sina reflexmössor. ;) 

Filips mössa heter Eemil, och ni hittar mönstret HÄR (på finska). Också den stickade jag i Red Hearts Reflective, det gick åt ca 1,5 nystan. Garnkostnaden för en så här fin pipo blev m.a.o. ca 8 euro. 

Den stickas uppifrån och ner, har dekorativa flätor som värmer ända ner på öronen. Minsta storleken var två år, det verkar stämma in på Filip så jag tror mössan bli mera använd först nästa vinter. Nu vill den falla ner på ögonen, även om jag tycker modellen verkar mycket praktiskt. Dessutom måste jag sticka någon form av halsskydd till - den mössan vi använder mest nu (köpemössa) går ner över halsen också. Mera reflexer behöver han sen då han springer omkring själv ändå, nu ser ni på bilden ovan att vi har rätt bra reflex på vagnen redan i alla fall.

Även maken fick en flätad mössa. Jag utgick från DETTA novita-mönster, men jag stickade resåren i flätor istället. Var sjätte varv stickade jag fläta om 2 rm. Lätt, men ändå lite extra (varannan resår varannan gång). Jag använde det garnet som blev över från Filips mössa, dvs Red Heart Reflective, och liksom min mössa blandade jag sedan med Novita Isoveli, som har nästan exakt samma stickfasthet. Jag tror den här blir mera använd än den förra reflexmössan jag stickade åt maken. Den blev lite för stor, och så var det kanske inte riktigt hans färg. 

Börja om från början

Nytt år. Ny start. Bildligt oftast. Men här har vi tagit det ganska bokstavligt. 

För det första tycker jag min lilleman som genom ett trollslag blev stor vid nyåret. Han bestämde sig att han inte är en baby i år mera, går omkring fram och tillbaka här inne, äter bröd och dricker själv utan hjälp. Han vinkar och blinkar och klappar, bygger med klossar och jag vet inte vad. Jag gillar engelskans "toddler" - det är ju precis vad han är nu, men slår jag upp det till svenska får jag "gående bebis" som resultat. Sant förstås, men låter ju så otroligt fånigt. Härmed tänker jag börja beskriva vår Filip som "toddlare", första nya ordet i svenska år 2017 om jag får bestämma. :)

Nu tänkte jag igen glömma att det här är en handarbets - och matblogg. ;) En annan bokstavlig nystart år 2017 är nämligen början till capen ni ser ovan, som jag rivit upp. Den blev för liten. Så kan det gå ibland, och jag ville visa det med. I annat fall hade jag kanske bara försökt se mig om efter någon mindre användare av capen än jag, men 1) barn kanske inte använder cape så ofta (för barnstorlek blev det), och 2) eftersom jag använder ett mer "exklusivt garn" än jag brukar vill jag att det blir just rätt. Det är nämligen garnet (aurinkokehrä) jag köpte på Mikaelimarknaden i höstas, HÄR ser ni när vi handlar garnet. 

Jag får väl kika efter ett bättre mönster som gör garnet rättvisa och blir ett plagg som verkligen kommer till användning. Jag ser framför mig att det ska bli något praktiskt plagg som jag använder när jag jobbar igen. Men dit är ju långt. Hoppas jag. Alltså, det är ca ett halvår, men hoppas det känns långt. :) Men ni märker, jag har det i bakhuvudet att snart börjar jag jobba igen. Men det ska ju gå bra, som jag skrev i inledningen har vi ingen baby här i huset mera; vi har en toddlare. 

Tänd ett ljus

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,

det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.

Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.

Tänd ett ljus för jordens barn.

Det är en så vacker sång, och så passande just idag. Läs hela texten HÄR. (Ja, texter är viktigare än musik för mig, men visst är det en vacker melodi också...)

Som så många andra vaknade jag upp till hemska nyheter. Många andra hann höra om terrordådet i Berlin redan igår. Dessutom ambassadör skjuten i Turkiet, Trump är nu defintivt USAs nästa president, vi har livlig diskussion om vår regering här i Finland, flera mässlingsfall i Raseborg - ovaccinerade barn skall hållas hemma... Elände på elände. Var är julfriden?

När jag igår med anledning av senaste julkulan sökte lite på järbo garns sidor hittade jag mönster till detta fina julljus, lämpligt också för de allra minsta. Mönstret hittar ni alltså HÄR. Ett fantastiskt mönster, super lätt, otroligt snabbt, dekorativt och förhoppningsvis en rolig leksak så här i juletider. Det kan till och med stå av sig själv! Medan Filip sover nu på morgonen har jag hunnit leta bland mina restgarner, virka ljuset medan jag sett på nyhetsmorgon - och få se om jag hinner blogga klart också. (Jag påstod att julkulorna är "snabba" projekt i senaste inlägget - det här är snabbt på riktigt!)¨

Som jag skrev i ett annat inlägg nyligen har jag hopp för världen i och med att vi har så många fina barn. Vi måste hålla hoppet uppe! Det gör jag med mitt ljus! Och snart vaknar väl min lilla solstråle. Hoppas han ska tycka om sitt ljus! Man kan inte lösa alla problem med garn, jag vet... Men allt börjar med attityden, den vill jag visa i mitt senaste projekt!

På 4:e advent var jag med svärmor till Raseborgs ruiner var julefrid utlystes och Finlands lucia kom på besök. Det var verkligt stämningsfullt. Nu hoppas jag stämningen ska sprida sig utanför borgen... 

"These are the years"

...sa Charlotte till Carrie i ett avsnitt av Sex and the City som kom i repris här om veckan, syftandes på att det var nu det var dags att skaffa familj. Och sannerligen, these are the years. Jag är ju hemma med min lilla plutt, och jag har hört en massa rykten om andra sötnosar som är på väg till världen. 

Ett sådant rykte var att min lilla gubbe ska få en småkusin. Jag har inte kontakt med släkten som jag ibland önskar, men tack för facebook säger jag bara. ;) En present var naturligtvis på sin plats, så jag sökte bland mina gamla gardiner. Jodå, jag har gjort det igen. Se HÄR vad jag också gjort av mina gamla gardiner. 

Jag är så nöjd över hur jag fick till ränderna! Mönstret är superbra, och med hjälp av det är det lätt att få till ett proffsigt resultat! Vill ni se hur fodralet ser ut fyllt, kika på det här inlägget med mitt eget fodral. 

Den här gången skapade jag ett blöjfodral av tyget. Jag använde samma superbra mönster som till vårt eget blöjfodral (mönster HÄR, mitt blöjfodral HÄR). Jag tycker det är så himla praktiskt, är det laddat med blöjor, våtservetter och ett ombyte, så vet jag att det viktigaste är med. Dessutom har jag en necessär med reservtuttar, amningsgummi och sånt smått. Den necessären och blöjfodralet slinker snabbt ner i vilken väska som helst och vi är redo för äventyr! ...nu för tiden är det ju också bra att ha med mat (inte färdigmat på burk - Filip vägrar, mammas hopkok är ju så mycket godare [av doften att döma, och smakprov när jag kollar värmen, kan jag inte säga annat än att jag förstår honom...]), leksaker och så... men i alla fall. 

Det har ju varit mycket tal i bloggosfären om fasaden många har på sociala medier, att allting verkar perfekt (läs t.ex. här). Jag säger som Bella, jag väljer vad jag visar upp på bloggen. Och *fniss*, ingen tror väl att jag lever lyxliv? Alla vet väl att mammalivet är fattigt och fyllt av bajsblöjor? Min mammaledighet tar slut nästa vecka, jag blir vårdledig - och ännu fattigare. Mitt senaste stolta ögonblick var när jag igen (hurra!) fick tömma pottan istället för att byta blöja, och mitt senaste gapskratt var när jag hade dragkamp om mina smutsiga byxor fyllda av barnmatsfläckar med pojken som kiknade av skratt. (Ni andra mammor vet hur stolt man blir av lite bajs i en potta, och hur roliga det mest vardagliga ting kan bli när man ser på världen med bokstavligen *nya* ögon!) Jag trodde innan jag blev mamma-"ledig" att jag skulle ha tid att läsa mera böcker och sånt när jag "bara är hemma". Hah säger jag. Men vad bra jag har det! Jag önskar inget annat. Lyxen är ju att jag har möjlighet att vara hemma lite till med pojken, och inte behöver föra en sån liten filur till dagis för någon annan att ta hand om. Lyx är att han får vara hemma och vara en mamis nu när det antagligen är tänder på gång igen - eller möjligen något annat han tycker är jobbigt - för det är tyvärr ingen självklarhet.

PS! Jag sökte och sökte, men hittade inget foto på gardinerna i användning. Tyvärr. :(  Ändå gillade jag gardinera massor. Konstigt. Ni får tro på mitt ord. Ni får två andra throwback-bilder istället, båda från 2005.

Här börjar jag virka, jag tror det blir sjalen som ni ser färdig HÄR.

Mamma och jag stickar.

...jo, det finns annat än handarbete också i mitt liv. Men det är ju den fasaden jag visar här på bloggen. :p

Stadig på jorden

Sonen min börjar ta sig fram här i världen. Och uppåt! Han jobbar på och står stadigare på sina små söta - och kalla - fötter hela tiden. Jag sätter gärna tjocka strumpor på hans frusna fötter, men få tjocka strumpor har halkskydd. Och lilla Filip behöver ju ännu lite hjälp på traven för att stå så stadigt som möjligt...

Det vore ju tråkigt att bara ha prickar under alla fötter.... Så det blev lite initialer, tassar, stjärnor, hjärtan och ränder där bland med... Kul! 

Inga problem! Mammor kan allt, försöker jag intala Filip - och mig själv. Men det här kan jag hjälpa till med i alla fall. Jag har inhandlat sock stop, finns på de flesta ställen var det säljs garn, själv har jag handlat (via mitt bekväma ombud mamma) från Pirjon Lanka. Sen applicerade jag på så många sockor jag hittade, för risken finns att medlet i flaskan torkar och inte går att använda mera än en gång (fast jag satte in i lufttät påse och hoppas det går flera gånger...). 8 euro - även om det bara gick använda en gång var det värt slantarna tycker jag. 

De flesta sockorna är köpe-sockor, men ni kan också spana in ett par stickade sockor av Filips mommo, pyamasen jag sytt åt Filip - och så passade jag på att göra mina fruntimmer-sockor och arbets-tofflor också halksäkra. Varför inte?

Bugs bunny

Gissade ni vad jag virkade förutom en pumpa av det orange garnet jag plockade fram? Var det någon som gissade morot så gissade ni rätt! Här gillar vi ju morötter - det har jag nämnt förut - uppenbarligen i alla former också virkade. Här ser ni ett inlägg om morot inklusive morotsrecept. 

Det orange garnet, som jag tror är teetee neon från mina reflexvantar, passade så bra ihop med det gröna garnet som jag tror är novita flip flop, använt till att sticka en mössa till farfar, och en groda till brorsonen (den blev bra, kika på den!), att jag bara måste göra något till av det, men det räckte inte till en pumpa till. 

Jag har lånat Filips bok som rekvisita - Bamse: Min första bok om saker (2016)

Jag lät mig inspireras av drops-mönstret Bugs Bunny då jag virkade min morot, men i ärlighetens namn läste jag det inte till slut. En morot är ju hur lätt som helst, men jag gillade inspirationen! Blasten virkade jag helt annorlunda; jag virkade en lång tråd med fasta maskor, virkade några fasta maskor (3-4) tillbaka i "tråden", och gjorde två likadana avstickare så att det blev som en treudd (i olika längder) innan jag virkade tillbaka till roten. Tre stycken treuddar blev det.

En morot är ju aldrig fel! :)

Diskret stickning

Tidigare i veckan visade jag hur fantastisk hobby jag har, då jag fick ordning och reda på Filips skötbord tack vare mina virkade korgar - ni fick se före och efter -bilder och jag räknar med att jag har bevisat att jag har rätt. Nu ska jag igen bevisa hur bra hobby jag har, igen ska jag bevisa det med hjälp av före och efter -bilder. 

Även den här gången förskönar mitt kära garn omgivningen, men på ett än mer diskret sätt. Låt mig visa... Vi börjar med före-bilden:

En jäkla röra, visst. Eller en lekpark - helt hur man vill se det. Filip busar på runt hela huset, varför vi skruvat upp tv:n på väggen - att få den i huvudet hade inte varit kul (milt uttryckt), och han har ju börjat dra upp sig. Men ser ni vad fult det är med sladdarna? Och tyvärr tycker även Filip att sladdar är en lekparksattraktion dessutom, vi är inte riktigt överens där....

Knitting to the rescue! 

Jag stickade helt enkelt in sladdarna i lite vitt restgarn jag hittade. För inte ens Egon lyckades gömma sladdarna helt på egen hand. Jag stickade 8 maskor rätstickning till lämplig längd för den tjockare sladdbunten (till höger), och var det kanske 5 maskor rätstickning till lämplig längd på den andra sladden. Sedan sydde jag ihop till en "tub" på längden på plats. Rätt snabbt. Rätt snyggt. Rätt enkelt. Rätt diskret. Jag är rätt nöjd. 

Jag är så nöjd med Filips lekhörna, som jag skrev om i det här blogginlägget. 

Ordning och reda igen. Tills Filip vaknar nästa gång förstås, men det är ju så det ska vara. Barnen är friska så länge de leker heter det ju, och vad kul det är att se när han leker och lär sig nya saker hela tiden. Det går snabbt att städa när var sak har sin plats i alla fall, för när Filip sover tycker jag om att det ser ut så här...

Nu har vi rätt mycket barnsäkrat, här t.ex. är så gott som hela väggen säker för honom (vi har tagit bort porslin från tv-bordet, "gömt" digilådorna, skruvat upp tv;n och gömt spisluckorna [inte farligt men ack så smutsigt - och de var tydligen jätte kul att dra ut....]). Många faror återstår förstås, ordet "stopp" hörs flitigt, men skönt med stora säkra områden, dvs ibland långa lugna stunder. Få se vad han hittar på idag. :)  Igår t.ex när jag var på wc, hörde jag hur han närmade sig, och när jag öppnade dörren "wwwuuuaaaaaaaa", gjorde han sig redo för attack - han brukar ju inte få vara där heller (aldrig får man leka med wc-borsten, dumma mamma!).