Så lätt men ack så rätt!

Snart har vår Filip varit med oss ett år, och jag har hunnit sy allt möjligt om honom! Båda sådant som är praktiskt, och sådant som är roligt. Om jag nämner några (förutom byxor då så klart, de HÄR fick han senast) - ni kan följa länkarna för att se mera:

• Baby-nästet var så praktiskt när han var liten! Det hade vi verkligen nytta av det, han kände sig trygg - men växte ur det ganska snabbt
• Säng-ormen Bodil. Det känns bra att ha något mjukt mellan pojken och spjälorna, och det är ju dessutom lite roligt med en orm. Det var ju verkligen inte svårt att sy, och går bra av vilket resttyg som helst. ....dessutom tycker jag det är enklare att sätta på plats än spjälsängsskydd man ska knyta fast med en massa band och rosetter.
• Den gosiga dinosaurien Dino. Förlåt att jag sagt att Dino är ful. Dino är perfekt och Filip älskar honom! De myser tillsammans varje dag.

Redan så här långt ser vi att det är LÄTT att sy sådant som verkligen uppskattas. Babynästet kan man behöva kika på lite instruktioner för att lyckas (jag behövde) men i övrigt behövs inget mönster. De andra projekten jag nämnde nu räcker det med att se på en bild som inspiration (så var det för mig i alla fall). Också det här projektet jag nu skall berätta om, som helt klart är det bästa jag någonsin sytt, går som en dans hur ovan man än är att sy.

Här kommer det: 

Bilden är en gnutta suddig, men det var fart på förstår ni. Här får ni istället se den äkta första glädjen. Jag tror att om Filip hade haft en uppfattning om himmelriket, så hade han tänkt att det är så här det är.

Filip har fått en mysig rolig mjuk bolster. Lekpark och mysplats på samma gång. (Jag ville inte säga varken madrass eller dyna, ni förstår varför - funkar?)! Han är (för det mesta) en glad pojke, men jag tror jag aldrig sett honom så lycklig förut, som han var då han fick sin bolster! Han var glad redan då vi i Jysk köpte de fyra dynorna á 3 euro styck, och kunde mysa lite med dem då de svämmade över kundvagnen. Han var på gott humör då han åt mellanmål med pappa sin medan jag sydde ihop fyra "gamla" dynvar (ja så snabbt gick det att sy), men sedan... Oj oj oj! Han snurrade, han morrade, han rullade, han skrattade, han myste, han pratade - han lekte på hur länge som helst. Först for han bara bort korta stunder, och så tillbaka igen...

Jag tog alltså fyra dynvar. Jag strök dem, speciellt sömmarna så jag får nya jämna sömmar då jag syr ihop dem. Jag svängde alla dynvar på samma led, placerade dem som jag ville ha dem. Jag sydde först ihop dem två och två (enkel raksöm) (jag sydde långsidorna först, vet inte om det är någon skillnad), och sedan sydde jag ihop bägge delarna (sväng öppningarna "uppåt" så att de även fortsättningsvis går att öppna). Sätt i dynorna och tivolit kan öppna eller sagostunden börja!