Mammas uppgift

Jag nämnde ju tidigare att gästerna på min babyshower fick uppgifter, en per månad per gäst. Precis som efter bröllopet blir vi alltså bortskämda nu nästan var månad. Jag tänkte nu visa en av dem, nämligen mammas uppgift: att bjuda på té med tilltugg i september.

(Den här gången var vi ju rejält bortskämda - jag kom hem med ett brickbord och fina solrosor som ni sett här, förutom mätt mage.)

Hon hade dukat upp mycket gott, mamma min. Bl.a. bjöd hon på polkabetor enligt ett recept inspirerat av Bellas blogg, men hon böt ut getosten mot färskost. Riktigt gott! Rödbetor tycker jag inte om, jag har nyligen smakat igen, men det här föll i smaken. Jag fick också pizzasnurror med svampfyllning. 

Dessert blev det också, en äppelkaka enligt ett hbl-recept från 2010 (de har faktiskt en hel del recept på nätet också - se här!). Mycket god, jag bad om receptet, som finns här nedan. Det enda söta jag ätit på nästan två veckor kan jag tillägga, enligt överenskommelse från det här inlägget. Jag var 6 dagar utan sött enligt "order", och nu har det blivit några dagar till efter äppelkakan. Så här har ni ytterligare ett äppel-recept förutom de jag tipsade om nyligen. 

Varför jag ändrat min diet undrar någon? Inte för att det är en radikal förändring, men ändå på ett vis betydande. Jag kan berätta att det, påverkats av att jag igen har usla sköldkörtelvärden (hypotyreos). Riktigt riktigt usla värden. Igen, sa jag det? Men, jag mår bra. Och andra symptom kan jag hantera bara jag inte är så där äckligt trött som jag brukar vara. Och det är jag inte, trots att pysen väcker mig om nätterna. 

Här har ni receptet:

Äppelkaka

3 dl vetemjöl

1½ tsk bakpulver

1½ dl socker

1 tsk ingefära

1 tsk kanel

75 g smör

1½ dl mjölk

3-4 äpplen

Smörklickar

1-2 msk florsocker

200^o, ca 30 minuter

Blanda mjöl, bakpulver, kryddor och socker. Rör i mjukt smör. Det blir en smulig massa. Tillsätt slutligen mjölken. Blanda snabbt ihop till en deg som hälls i en smord form med löstagbar botten. Skär äpplena i klyftor (skalet kan lämnas kvar). Stick ner klyftorna halvvägs i smeten och klicka lite smör över. Grädda kakan. Pudra kakan med florsocker då den svalnat. Servera med glass eller vaniljsås.

Julståhej

Julen (och jullovet!) närmar sig med stormsteg och julpysslet har accelererat! De senaste dagarna har det varit kex- och bullabak, julgodistillverkning, julklapps- och doppresentstillverkning, dop, julmarknad - och som vanligt lite jobb (och julpyssel i arbetets tecken) - och jag har säkert glömt något ännu...

Min tomte-tévärmare har fått komma fram så klart - julté inhandlades senaste helg i Helsingfors. Den tévärmaren är nog ett av mina mer lyckade projekt, en riktig stämnings- och värmespridare (även bokstavligt!).

Muggvärmaren, som är splitterny, värmer mer hjärta än kropp. Jag hade för avsikt att virka med en av mina engelska-grupper, då de begärt julpyssel, allt kan man ju göra på engelska, och handarbete är det pyssel jag kan bäst... Hjärtat är enligt ett dropsmönster som ju dessutom finns på engelska (och på video!), då jag "övade" hemma virkade jag hjärtat på 10 minuter i lite restgarn, så jag hade höga förhoppningar. Visst fanns det elever som var ivriga att virka! ...men det blev ändå inte riktigt som tänkt, och inga hjärtan kom till.... Bland annat för att jag inte kan virka vänsterhänt trots att jag är vänsterhänt! (Jag syr och broderar vänsterhänt, och lägger upp maskor vänsterhänt då jag stickar, men stickar och virkar högerhänt.) Ska så öva på det underjullovet, och göra ett nytt försök nästa år! Trevligt var det ändå förstås, tanken var ju god. Och hjärtat jag gjorde som exempel blev ju fint. Jag gjorde band på sidorna att knyta om muggen, istället för hänga i granen eller motsvarande.

Så har jag bakat lussebullar, så klart! Jag kallar dem för lussebullar iaf, trots att jag varken använt saffran eller russin - för jag tycker helt enkelt inte om det. Bullarna har fin färg även utan saffran, och "prickarna" i bullarna kan man göra med choklad. (Choklad löser alla problem, hur många gånger ska jag behöva säga det?) Det enda jag gjort på "klassiskt" vis antar jag, är formen på dem.

Dessutom har jag gjort julgodis. Tre sorter har jag hunnit med hittills. Vitchokladfudge (pirkka-recept) och pepparkakstryffel (enligt Flera Favoriter) som jag gjort förut, och apelsinchoklad, som jag var inspirerad att göra av en tidig julklapp, nämligen ett chokladforms-set. För den smälte jag helt enkelt ner ett paket choklad och rörde in 1 tsk ingefära och rivet skal av en apelsin innan jag hällde det i formarna. Hur enkelt som helst.

Jag har fortfarande inte bakat pepparkakor, annat än mina pepparkakssnittar jag visade tidigare, men jag har nog tagit fram pepparkaksformarna nu, då jag bakade kanelhjärtan enligt Ernsts recept. Gudomliga kanelhjärtan har han visst döpt dem till, och jag är benägen att hålla med. Det var gudomligt, möjligen också tantgammaldags som de också beskrivs i originalreceptet.

Allt detta placerade jag på mitt nya fat inhandlat på Ekenäs julmarknad i fredags. I efterhand möjligen ett mindre lyckat köp; en av "tassarna" under fatet har redan lossnat (bara att limma tillbaka iofs), och det fanns några små fläckar på som inte gick bort lätt i en enkel diskning iaf.... Men annars ser det fint ut. Överst, i koppen, finns iaf ett lyckat köp, mandlar som kanderats av 9:orna i mikelskolan. Jag köpte även ljus som eleverna där har gjort.

Mycket julståhej. Tack och lov mår jag igen äntligen bättre och klarar av multi-tasking igen...  Det behövs i juletider! Hoppas jag får må bättre nästa år, men allt tyder på det, säger mitt nuvarande positiva jag. Ni som följt med min blogg vet att det är hypertyreosen jag syftar på, vilket nu verkar sluta på hypotyreos iaf. Det är inte ännu riktigt under kontroll, men jag verkar må bättre med underfunktion av sköldkörtel, även då mina blodvärden är något utanför det normala fortfarande, än jag gjorde då jag hade överfunktion, ens när värdena var inom det normala med nära gränsen mot överfunktion. Under det senaste året har jag haft rejäl överfunktion två gånger, och rejäl underfunktion en gång (blodvärdet som ska ligga mellan 0,5 och 5 har växlat mellan 0,001 och 65 - och det märktes!) så det har varit en rejäl bergochdalbana som totalt varat i 4 år... Må det räcka med det!

No brainer!

Denna buslätta tröja började jag sticka då jag var trött och hängig pga hypertyreosen. Jag har ju konstaterat förut och kan konstatera igen med hjälp av denna artikel, att stickning de facto är hälsosamt, och något lite smått måste man ju göra för att inte bli ännu tröttare.

Enklare tröjmönster är svårt att hitta - och ni hittar det här via ravelry, direktlänk till mönstret på lion brand yarns patterns här! Tröjan stickas uppifrån och ner, först ökas maskor till lämplig bredd (4 per varv i regelbundet mönster), sen sätts maskorna för ärmarna att vänta medan det stickas slätstickning tills lämplig längd. Tröjan kan man ju enkelt dessutom prova efterhand då den stickas på det här viset. Sedan stickas resår. Plocka upp maskor längs med framkanten och sticka några varv. Plocka upp maskorna för ärmarna, sticka slätstickning runt till lämplig längd. Vill man så följer man längd-direktiven i mönstret för en kortare tröja, eller så gör man som jag o följer sin kropp (och täcker in den för det är kallt ute i världen!).

Jag använde dessutom ett själv-randigt garn, novita usva som fortfarande säljs superbilligt hos latvala, så inte ens färgbyten behövde jag fundera på. Eftersom bak- och framstycken stickas samtidigt i detta mönster blev ränderna garanterat jämna. Kan det bli enklare? Detta är ett perfekt mönster för en nybörjare, för någon som vill ha ett lätt projekt, eller t.ex. en mötesstickning då man ska koncentrera sig på annat samtidigt.

Eftersom jag var inne på ämnet lite här i början, ska ja dessutom passa på att ge en liten uppdatering om min hypertyreos. Jag mådde ju bättre redan, men nu har det tyvärr "hoppat till andra sidan", och jag har underfunktion istället för överfunktion. Det kan på sikt vara en bra grej eftersom det är lättare att behandla, bara mina värden inte "hoppar tillbaka" till överfunktion igen. Så här i stunden tycker jag väl inte att de här symptomen är något roligare än de jag hade förut, och som jag tyvärr känner ganska tydligt av, men jag hoppas ju, som sagt, att det blir bättre på sikt. Jag är trött igen, men det är bara att vänta på bättre tider... Jag får ju vård iaf. ...och som tur finns det no brainer -mönster då hjärnan inte fungerar som det ska... (haha)