Ni har kanske förstått på tidigare inlägg (se t.ex.
[1] [2]) att
även om jag stickar och handarbetar, har jag hittills överlåtit sömnaden åt min kära mor - eller till och med min svärmor. Men nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det, då
jag nu är en stolt ägare av en symaskin - en
sådan här!
Förhoppningsvis har jag lärt mig mera sen lågstadiet, då jag först på 3:e försöket fick "symaskinskörkortet" (och delvis tror jag läraren bara gav upp efter det).
Å andra sidan, jag var ju inte särskilt förtjust i att sticka heller på den tiden -
när vi skulle sticka tofflor övertalade jag min handarbetslärare att jag skulle få sticka åt morfar istället, eftersom han bara hade ett ben och jag på så sätt bara behövde sticka en toffla. Efter att ha konstaterat att jag nog inte hinner med så mycket mer på lektionerna (det gick inte precis undan), gick hon sedan med på det, då tofflan ändå skulle komma till nytta. Och
morfar blev glad får vi tro! :)
Nu är det ju en stund sedan jag gick i lågstadiet, och jag kan inte minnas att jag sytt något sedan dess - på maskin vill säga, en och annan knapp har jag väl sytt... :) Så
jag har beställt symaskinslektioner av min mor, och hoppas jag får symaskinskörkortet förnyat!
Jag vill avsluta inlägget med ytterligare ett minne från "min barndom" -
en sång jag minns att vi sjöng i scouterna, de facto om en symaskin - symaskin-skin-skin syma-ma-ma-ma-ma-skin... :) ...och så får vi hoppas att Jocke inte slänger mig i sjön! :p
Det var en gång en flicka som hette Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Hon hade ock en fästman som hette Jonatan,
Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan.
Och han var inte fager men hon var likadan,
likadan dan dan, lika lika likadan.
Han ägde en skuta som uppå böljan for,
böljan for for for, böljan böljan böljan for.
Den hade han fått ärva av sin gamla mor,
gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.
Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Och bjödna uppå skutan med hennes symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö.
De stötte mot en klippa invid den gröna ö,
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.
Och Jonatan han sade: ”Jag tror vi sitter fast.
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast.
Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.
Så slängde han ballasten, och det var symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och efter det så slängde han sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Nu går han där och sörjer sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Som sitter där på havets djup och trampar symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
