Pastadagen

Ni missade väl inte att fira pastadagen i lördags? Det gjorde inte jag. Beroende på vilken källa man läser, har vi firat pasta dagen sedan 1995, 1997, eller 2005 (kanske det finns ytterligare alternativ?). Jag vågar inte yttra mig om vilket som är det rätta, och har inte forskat mera än en snabb googling heller - det räcker för mig att alla iaf tycks vara överens om att det är just 25:e oktober vi skall äta pasta. 

Följaktligen blev det naturligtvis pasta jag bjöd på då jag fick besök. Jag hade bestämt mig för att göra Currykyckling med banan, eftersom jag hade några bananer som bestämt ville bli ätna så fort som möjligt, men istället för att servera med ris som jag vanligtvis gör, blev det då alltså med pasta. Det passade precis lika bra!

Tycker det är lite kul att jag bloggade om denna rätt - inklusive recept (kanske det var då jag gjorde den senast?) för ganska exakt 1 år sedan. Jag tycks ha haft samma helg-sysselsättning då också som jag hade den här helgen... Inget ovanligt i det, förstås.




Vem var då min mystiska lunchgäst?

Föga förvånande, var det mamma som kom på besök.
Som synes har jag heller inte bara planerat lektioner, utan hunnit med lite annat också.
Jag hjälpte mamma med ett projekt, som jag gissar att jag kanske bloggar om senare,
och så hann vi med lite stickning dessutom.
Sjalen hon stickar på här blir faktiskt precis lika som den här jag har stickat, men i andra färger.

Höstlöv!

Frisyren här är samma som i det här inlägget (var jag också visar ett projekt i karnaluks-garn), nämligen en "trassel-knåka",
enligt video av Lilith Moon (min variant naturligtvis utan hårförlängning).
Har lärt mig göra "trasslet" lite redigare nu, tycker jag. :) 

Hösten är så vacker och skön; löven ändrar färg, luften är skön och fräsch, våra vänner i skogen syns mera till på åkrarna ikring oss (varför vi bl.a. satt nät runt buskar och träd, som syns lite i bakgrunden ovan - förhoppningsvis syns inte samma vänner på vägarna[!]) - och javisst, höstlovet närmar sig med stormsteg! Nu på helgen pysslade vi en hel del på gården igen i den sköna höstluften och vi är ett steg närmare ordning på torpet igen. Det känns härligt helt enkelt. Jag gillar hösten!

Mitt senaste handarbetsalster är tydligt höstinspirerad; min höstlövssjal. På bilden nedan syns mönstret bättre, och det blir tydligt varför sjalen fått sitt namn, på bilderna ovan syns den i sitt rätta element. (Kjolen tycker jag passar perfekt till i färg, den hade jag råkat packa ner på vinder, men tur jag "fyndade ner" den igen.)

Garnet jag använt, hör faktiskt, på tal om "fynd", till de garn jag köpte i Karnaluks - Angora av Ören Bayan, och därmed har jag nu, två år senare, använt av alla garn jag köpte där. (Använt av, inte använt upp, finns kvar av bl.a. detta.) Just det här projektet har jag stickat på av och till i 1½ år, men förstås stickat en hel massa där emellan. Nu är den klar, och precis i rätt tid.

Fisk-tema!

Ni missade väl inte att fira Finlandssvenska matkulturensdag på torsdag? Det är mycket att hålla reda på så här på hösten, den här veckan har vi ju också firat äggets dag och I love yarn -day - nämnt i ett tidigare inlägg. Förra veckan firade vi ju, som nämnt på bloggen också det, kanelbullens dag.

Årets tema är fisk! Varje år lyfter Marthorna, som instiftat dagen, fram ett tema, en råvara eller dylikt som speciellt berör vår lilla "ankdamm" som man säger.

Ni som känner mig vet att fisk inte hör till favoriterna, men vuxen som ja nu blivit till slut (....?) vet jag att det är hälsosamt och försöker leva som jag lär (ja bokstavligen, jag undervisar ju i både hussa och hälsokunskap) och äta fisk emellanåt. Det sägs ju att smakar man på något tillräckligt många gånger lär man sig tycka om det till slut, och dra mig baklänges - undrar om inte det också är rätt! Vi prövade på ett nytt recept här hemma nyligen, nämligen Torsk med frasigt täcke och citronsås, och det är fullt möjligt att det var den godaste fisk jag ätit! Jag har för övrigt prövat på många ICA-recept på sistone, och om jag inte missminner mig har alla varit goda.

Än är det inte för sent att fira finlandssvenska matkulturens dag! ....eller att lära sig äta fisk.... Gör det ni också! :)

Skördetider

Dags att skörda alla höstens läckerheter; bär, äppel, svamp.... Våra egna frukter och bär; äppel, rabarber, blåbär och aronia, har ju naturligt inte tagit sig så fort att jag kunnat skörda i egen trädgård ännu, lyckligtvis finns det andra generösa människor.

Tills nyligen hade jag inte ens smakat på Aroniabär, men vi har som sagt planterat aroniabuskar också på vår gård. Jag var därför jätte glad då jag och mamma fick fara hem till hennes bekant och plocka av hennes buskar, som fullkomligt dignade av bär! Som pricken på i:et fick vi dessutom både smakprov, receptidéer och lite äppel. Vad kunde vara bättre?

Jag utnyttjade både bär, recept och tips, och har lagat Aroniabärssylt enligt detta. Aroniabär är dessutom ruskigt nyttigt, rika på så väl vitaminer, antioxidanter och järn, läs mera här. I sylten finns förutom aronia också rabarber och äppel, och allt det kommer jag ju att ha på egen gård bara allt tar sig. Så fantastiskt! Min plan är att aldrig mer bli sjuk när ja får i mig så mycket nyttigheter. (..........)


Receptet på sylten ser du här nedan, tillsammans med lite annan sylt och saft som finns i min nya best-of kokbok Det bästa ur Aspens kök. ...ett tidigare smakprov ur kokboken (förutom alla mängder av "lösa" recept här på bloggen) hittar ni ju här, och mina tidigare kokböcker hittar ni här.

Inspirerat av alla fina "burkar" till salu på Slow Food -mässan, som jag också besökte som hastigast senaste helg, konstaterade jag att burkarna är mycket finare med en tygbit på locket... Och jag lider ju inte direkt brist på små resttygsbitar heller, så - sagt och gjort...

Ni såg bland recepten ovan att jag också har recept på blomstermarmelad? Jo, jag har faktiskt prövat! Jag har i somras lagat Rosenmarmelad, mest på egna rosor men lite på svärmors också. Lite har jag alltså skördat på egen gård också; jag har plockat lite blad i taget, jag vill ju njuta av de vackra, och så har jag stoppat i frysen tills samlingen blivit tillräckligt stor.

Överraskande, på något vis, smakar marmeladen väldigt mycket rosor, smakar som det doftar alltså, och är samtidigt riktigt gott. Men det är ju en ganska "parfymig" marmelad, så man vill inte ha mängder av den. Jag tänker att på något kex eller så kunde det vara lämpligt? Lite mindre "flexibel" på det viset än min aroniasylt som passar på "vad som helst"; gröt t.ex. Tips emottages. Blomstermarmeladen kan förstås också göras på andra ätliga blommor... Maskrosor t.ex., har jag funderat pröva på.

Jag har visserligen gjort äppelmos också, men de burkarna har av anledning eller annan inte råkat fastna på bild. Äpplena fick jag av styvsyster denna gången. Men man kan ju göra så mycket mera med äpplen. Det som fastnat på bild är lite äppelyoghurtglass med äppelchips.

Det känns ju liksom nyttigare när det är yoghurt i glassen. Det är helt enkelt äppelkompott med farinsocker och kanel blandad med yoghurten. Tunna äppelskivor har jag torkat i 100 grader varm ugn (igen med socker och kanel på), vilket blev riktigt smakliga chips.

Sista bilden till detta skördetema blir svamprisotto. Jag har visserligen inte plockat svamp själv, och svamp hör inte till favoriterna (iaf inte kantareller!), men svamprisotto - det är gott det, så det gör jag med jämna mellanrum. Och det är ju de facto säsong nu. Aubergine och sparris tycker jag passar jätte bra med svamp, så det är det som oftast åker med ner i risotton.

I love yarn eggs!

Idag har vi två dagar att fira; nämligen äggets dag [1] [2] och I love yarn -day! Dessa dagar går naturligtvis att kombinera, och det är inte ens svårt. Jag "råkade" nämligen köpa Arne & Carlos's bok Pääsiäiskoristeet (hittade ej svenska, men här är norska: Påsk för hele året) för  någon vecka sedan ("råkade" är rätt ord - boken var grymt nedsatt, minns inte exakt men kanske jag betalade 2,50 euro för den eller något sådant), och där finns ju mönster på en massa ägg, bollar och annat kul. Alla ägg är inte påskiga - precis som att vi inte äter ägg endast till påsk - så att hitta passande mönster var inget problem. Att hitta restgarn i mina garnkistor var heller inget problem, mycket lämpligt projekt ur den vinkeln sett....

Följaktligen, då min moster firade födelsedag igår fick hon en lite annorlunda present. Vad ger man till såna som redan har allt, liksom... Förutom äggen fick hon semlor, som - om jag får säga det själv - var ovanligt lyckade till både konsistens och smak just denna gång. Tur för mossi. ;)

Göta-dagen!

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag ju att ballongerna från babyshowern höll väldigt länge, så jag fick komma på nya saker att "fira" varje helg. Både mammas och svärmors födelsedagar inföll ju bland annat under den här tiden. Dessutom råkade det vara mommos namnsdag (Göta, 8.9), så jag fick mamma och svärmor på besök igen. (Jag råkade ju dessutom vara sjukskriven för hypertyreos, o de där mammorna ville se till att jag åt ordentligt, inte helt obefogat.)

Den självklara förrätten när man tänker på mommo min, blev förstås vispgröt. Det brukade hon laga åt mig varje vecka, när hon kunde! På fotografiet häller mommo upp vispgröt på burkar åt mig - när jag jobbade i butik i Karis brukade hon hämta vispgröt (och lite ett som annat) åt mig till matpausen t.ex.... Maten serverades förstås på min kesäkukka-servis (arabia) som jag ärvt. Oftast används den servisen till korvsoppa, som mommo också lagade åt mig regelbundet, men den går ju att använda till annat också.

Huvudrätten denna gång blev förstås en traditionell rätt det också, nämligen kåldolmar. Detta hade vi tänkt ett tag, med svärmor och mamma, att vi ska laga någon gång som husbonden är borta. Tanken var att vi skulle laga maten tillsammans, men det blev nog mest mamma får jag erkänna... Gott var det, men inget annat var ju väntat.

Som avslutning på vår delikata måltid blev det äppelpaj och tant Hannas kakor. Jag var ju väldigt kinkig ännu medan mommo levde, ja kanske jag började smaka på mera sista tiden, men det jag åt hos mommo var just de rätter jag nämnt - och Tant Hannas kakor! ...på bilden syns det ju också vem som är i farten med pajdegen, medan kåldolmarna är i ugnen...

Några veckor senare skulle morfar faktiskt fyllt 100 år, och då blev det att fira igen, denna gång på Brasserie med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn - med respektive. Vi var många på plats trots att alla inte kunde komma. Mycket trevligt. Mommo och morfar är med ännu, fast de är borta...

Höst

Eftersom jag hade fotograf med mig igår (läs: mamma) passade jag på att få ett av mina senaste handarbeten fotograferat - nämligen mina Fabelvantar. Det här garnet (4 nystan: 2 blå- och 2 röd-nyanserade) har jag fått i present då jag ordnade stickkväll en gång. Mina gamla vantar hade fått ett hål för mycket, så det var helt enkelt dags att sticka nya. Jag använde mig av detta dropsmönster, mönstret passar som handen i vanten (haha) eftersom det faktiskt är gjort till detta garn. Det gick inte åt ett helt nystan till mina vantar, men nästan. 3 nystan kvar alltså.... :)

Det som gör de här vantarna lite speciella är sicksack mönstret på skaften. Det syns kanske inte så jätte bra - speciellt som skaften ofta är täckta av tröjor/rockar, men det var lite roligare att sticka iaf. Och visst syns det!

Bilden med höstlöven blev så fin tycker jag. De granna löven lyser så upp med min blåa kjol (som jag just återupptäckt, den har mamma stickat på 70-talet, hela dräkten ses i detta blogginlägg - både på mig och på mamma) i bakgrunden, och mina vantar med röda och gråa ränder passar bra med båda.

Mikaelimarknad & kanelbullens dag!

Till vänster: Försäljningsstånd på rad
Till höger: "Gula huset", huvudbyggnaden.

Till vänster: Ladugården, var det idag var caféverksamhet med väldoftande soppa och delikata våfflor.
Till höger, det omtalade fina "nybygget". 

Idag var jag för första gången på Mikaelimarknad "här i byn" (detta firas naturligtvis i närheten av Mikaelidagen....), i sällskap av mamma som också tagit bilderna ovan. Det föll sig förstås naturligt att det var dags att ta sig en titt, även om det inte var en arbetsdag för mig i och med att jag jobbar i två skolor - men det var verkligen värt en visit. Det verkade också många förstått i det soliga vädret. Det var också ett utmärkt tillfälle att njuta av den vackra miljön, något som kanske undgår en ibland i den hektiska vardagen...

Väl hemma tillbaka dukade jag fint med min nyinköpta duk och skar upp mitt nyinköpta bröd (med lingon och aronia - väntar på att min egen aroniahäck skall växa till sig....). Detta serverade jag till Squash-soppa och Quiche Lorraine. Inte så illa.... 

Den goda soppan gjorde jag så här:

1 (500 g) squash

½ (100 g) purjo

3 potatis

1 msk olja

7 dl vatten

1 buljongtärning (grönsaks)

1-2 vitlökskluftor

1 tsk basilika

3 msk vetemjöl

2 dl mjölk

100 g färskost med örtsmak

½ tsk salt

Gräslök

Skölj och skär squash och purjo i mindre bitar. Skala och skär potatis i bitar. Bryn purjon i lite olja, tillsätt vatten och koka upp. Tillsätt buljongtärning, vitlök och potatis. Låt koka ca 5 minuter. Tillsätt sedan squashen och koka den mjuk. Puréa och smaksätt. Blanda mjölet med lite vatten och häll i soppan under omrörning. Låt koka några minuter. Smält i färskosten (och dekorera). Servera med färskt bröd

....och det viktigaste av allt, just idag, var förstås kanelbullar till efterrätt! Det första jag gjorde imorse när jag vaknade var att baka - för idag firar vi ju faktiskt också kanelbullens dag. Hurra, hurra, hurraaa! Tydligen 15:e året detta firas nu. 

Livet är en fest!

Äntligen ÄNTLIGEN börjar jag återfå energi och livsglädje! Visst har jag "orkat", men nu börjar jag tycka att livet ler igen. Det är en väldigt skillnad, en skillnad man lätt glömmer om man mår dåligt länge. Efter att ha mått lite upp och ner i ca ett år nu (jag började må dåligt förra hösten, erkände det i februari = hypertyreos x2 konstaterades, så fort jag började må bra fick jag behandling för att jag skulle slippa detta, mådde först dåligt av behandlingen och sedan då hypertyreos x 3 konstaterades) känns det otroligt skönt att bara vara glad och njuta av livet igen. Så här ska det ju vara! Eleverna sjunger, jag får visa ID i kassan då de uppenbarligen tror jag är under 18 (jag tänker inte analysera sönder varför de frågade ID, det måste ju varit därför.......), blir överraskad med gott här hemma.... Ingen dålig dag inte! (Funderar på hur berg-och-dalbanan skall fortsätta en annan dag...)

Jag ska visa bilder på några andra trevliga stunder jag haft på sistone: Här till höger kakan jag lagade till svärmors födelsedag: Sachertårta! Som jag bloggade, återanvände jag ballongerna från babyshowern till mammas födelsedag och lagade ny skylt. Till svärmor, bara en vecka senare, ändrade jag bara på en siffra i skylten och bakade en ny kaka. (Mum-in-law blev så långt.... Mum som mum.)

På tal om babyshowern - babyn är här nu och hon är så söt. Här ser ni en skymt....

Några veckor efter det var ballongerna fortfarande hur fina som helst. (Där emellan tog mödrarna hand om mig, det kommer i ett skilt blogginlägg senare...) Då firade Egon med Banankladdkaka - bästa sortens vardagsgott. Choklad hjälper mot allt. Denna kaka har jag bloggat om förut här och här (åtminstone).

Både recept på banankladdkaka och Sachertårta finns för övrigt i Flera Favoriter, naturligtvis. 

....sen fick jag lite "barnbesök" som fick ta hand om ballongerna...... En månad av ballonger räckte ju till, trots allt.....

Hovdessert, mera choklad. Undra på att jag mår bättre!
Tänk att maränger, glass, banan, jordgubbar och chokladsås kan vara så fantastiskt gott!?

Vi fortsätter på temat: Chokladmousse och ett glas rött.
Livet är en fest indeed.

Jag har blivit väl omhändertagen här hemma. :)