Fastlagstisdag 2017

Glad fastlagstisdag allihopa! Jag är för en gångs skull före i "tidsschemat" så att jag redan nu kan visa mina goda fastlagsbullar! Vi fick nämligen besök på fastlagssöndagen, så jag passade på att baka redan då. Det var inte planerat, så de är fyllda med sylt. Det hade jag hemma. Annars hade jag kanske föredragit mandelmassa.... Men jag har egentligen inte så stor skillnad.

Har ni också ätit fastlagsbullar? (Fyllda med vadå?)

Då jag en gång bakade, passade jag på att pröva baka hjärtbullar. Jag försökte helt enkelt forma min "kanelsnurra" som ett hjärta. Det funkade väl så där, eller vad säger ni? Syns det att det är hjärtan?

Jag bakade också vanliga kanelknutar, för det är nog ändå bäst på nå vis. Det är inte alltid lönt att röra till allt så mycket...

Sonen min är mäkta förvånad över vad hans tokiga mamma nu kokat ihop. Det kan man ju förstå; dels serverade jag honom denna "fastlagsbulle" redan för någon vecka sedan, då jag var verkligt tidig o sett fel i kalendern. Dels är det kanske lite konstigt med banan i en semla? Men bananen får likna grädden, och semlan (grötbullar från Lindas brödbok, samma recept jag använde för att göra "lussebullar" i december) ersätter förstås bullen. Visst blev det bra? Man får väl ha lite fantasi ändå, för jag vill förstås inte ge honom en söt bulle med ännu sötare grädde... Receptet till de goda grötbullarna hittar ni för övrigt HÄR. 

Tokiga mamma tycker nog Filip. Men banan och bröd tackar han inte nej till.... 

Tree trunks

Sist ut (?) i mitt senaste reflex-set är mina benvärmare! Tillsammans med mitt pannband, min mössa, mina vantar och min halsvärmarkrage är settet nu komplett. Nu syns jag både när jag är ute "i storstan" (var Filip ivrigt morror åt alla bilar och allt folk), dvs detta set, och ett set när jag är ut och gå här i byn (var vi nöjer oss med att morra åt skyltar - allt uppskattas, vi har kul ändå), dvs mitt orange set från 2013. 

Detta är tree trunk legwarmers, mönstret hittar ni gratis på ravelry. Härligt mönster; spännande resultat men ändå en enkel "tv-stickning". Eller en stickning man lätt kan ha samtidigt som man socialiserar, möjligen håller ett öga på sonen. Jag borde sätta gummiband i resårerna för att de ska hållas ännu bättre på plats, annars är jag hur nöjd som helst. Perfekt när det är kallt, dels lätt att dra över benen, leggings eller kjol som jag oftast har, var de både värmer och och är dekorativa. 

Även dessa är stickade i Novita isoveli, och jag stickade in reflextråd endast i övre kanten. Som vanligt har jag handlat i Latvala. (Om någon undrar, nej jag får inte betalt eller dylikt för att göra reklam - den enda gången det har hänt [se här: {1} {2}] har jag tydligt nämnt det. Jag bara tipsar om vad jag tycker är praktiskt, som i detta fall en butik med stort utbud, ofta förmånligt och vänlig och hjälpsam personal - jag besöker den ofta som ni märkt.)

30 år till?

Tvättmaskinen har gått varm hos oss de senaste dagarna (lillpysen har haft lite tokigt i magen, tack och lov inte så hemsk variant som man läser om men dock), jag trodde jag hängde med - men så plötsligt märkte jag igår att jag inte hade någon ren och torr "reservpyjamas". Man vet ju aldrig vad som händer. Redan att äta gröt i pyjamas, vilket vi gör ibland, kan resultera i behov av tvätt - trots att han äter väldigt duktigt! 

Som tur fanns (Filips) pappas gamla pyjamas i skåpet. Efter 30+ år är den hur fin som helst - förutom några hål vid båda tårna. Det var ju lätt fixat! Jag klippte helt enkelt av fötterna, och sydde dit ny resår. Ett 15-minuters projekt - max! Jag tycker dessutom det är bättre med "fotlös" pyjamas på Filip nu när han är större, och tar sig upp och går lite mest hela tiden. 

Pyjamasen är redo för 30 år till av användning, minst! :p Och Filip kan fortsätta gå "i pappas fotspår" - ni missade väl inte det HÄR inlägget då Filip också använder pappas kläder. 

Reservpyjamas behövdes inte och nu är de andra säkert torra. Det känns bra att den här mamman var redo ännu en gång. :) Men det ska bli kul att se Filip i denna pyjamas snart ändå! Och jo, vi mår för övrigt bättre om någon funderar, och glada har vi varit hela tiden!

Bamsekramar till 1-åringen

Äntligen ska ni få en skymt av vårt 1-års kalas. För den invigde har det knappast varit svårt att gissa temat: Bamse! Det är nog inte bara jag som tror att han tycker om Bamse, för som han morrar glatt när Bamse kommer i tv eller vi läser en Bamse-bok. Han har otaliga sådana, som tur är så vi får lite variation. Till födelsedagspresent fick han av oss, förutom Bamses pottbok jag nämnde redan, också Lille Skutt, så att han nu har hela gänget att leka med. (Skalman är faktiskt fyndad på loppis, Bamse hämtade pappan hem från en arbetsresa.) 

Ett ljus i kakan, så klart! Min lilla gubbe är ett helt år! Wow!

Jag har återupptäckt min blomkrage (som jag bloggat om HÄR 2013). Perfekt till den "tråkiga" men fruktansvärt bekväma klänningen just inhandlat från Lidl. Jag har använt den. förutom nu, endast på Jannikes första babyshower och Clarissas (vilket är lite kul) vad jag minns, men jag tror jag måste börja använda den mera!

Bamse förberedde jag som nämnt samtidigt då jag förberedde dekorationer till Jennys uggletårta och Clarissas storktårta. Jag är inte så konstnärlig av mig, så jag skrev helt enkelt ut en Bamse-bild som jag hade som mall. Svårare än så är det inte. För att få till bamses ansiktsfärg blandade jag lite gult och orange sockermassa. Konturer är ritat med smält choklad med hjälp av en tandpetare. Jag har faktiskt en reserv-Bamse (och en reserv-stork med baby) om någon skulle behöva sådana? 1-åringen själv åt bröd och päron som ni ser, men han är glad ändå. Övervägde annars att han hade fått smaka, men han har magen lite i olag så det fick avgöra saken. Men ni ser att han är glad ändå. På bilden är han fullt upptagen med att charma och underhålla gästerna, som den goda värd han är. 

Massor med presenter fick han så klart, gullungen min - och han gillade dem helt tydligt. Han kände hur mjuka och sköna hans kläder va, och sa själv "tack tack". Den biten av uppfostran är under kontroll än så länge ;) Föräldrarna är också tacksamma för alla som förgyllt Filips 1-års dag, ja och hela första året för den delen, inte bara med praktiska och roliga presenter, utan också med tid, sällskap, goda råd, tankar och allt annat! 

På ett litet hörn

...var jag med gamlas dans igår. Ett väldigt litet, men det passar mig. Precis som jag tyckte det var så kul att jag fick komma med på ett litet hörn på årets abi-middag, av en ren slump, men åh så kul! Det var alltså då jag såg kollegorna efter bowlingen, som jag bloggade om HÄR.

Bland alla gratulationer till sonen på telefonen, såg jag också bilder från gamlas dans via fb igår, från skolor och frisörsalonger som gjort frisyrer (bl.a. CaMi's salong - min egen frissa och vän). Och jag tänkte att vad kul att jag också skulle få leka frissa! Ni som följt min blogg vet att jag tycker om att pröva olika frisyrer, HÄR sen ni inlägg var jag också fokuserat på det. 

Det var alltså min kollega och goda vän som kom på en liten visit igår medan sonen sov och innan hon skulle vidare på dans. Det är sällsynt att jag lagar håret åt andra än mig själv, men visst har det hänt förut. Jag har ju faktiskt bl.a. haft "frisyrkurs" i skolan på temadagar och liknande, trots att jag bara är en "hemmafixare" också på det området.

Eftersom jag är ovan att fixa håret åt andra tar det lite längre tid än åt mig själv, men vad gör det när det finns så mycket att prata om. Dessutom så ser jag ju bättre vad jag gör, så jag är kanske petigare. Men jag tror vi blev nöjda till slut båda två! Nu väntar jag att höra om frisyren höll hela kvällen och om hur roligt det (antagligen) var, men klockan är ju så lite ännu (inte ens sju), så jag räknar med att vänta lite till. 

Sonen kunde skatta sig lycklig att det råkade vara hans födelsedag, för han fick faktiskt en liten present också. En bok, som jag läste om och om igen på kvällen, han hämtade den själv åt mig. Tydligen är boken om polisbilen roligare än Bamses pottbok, som vi själva gav (bl.a). Jodå, jag förstår det, han är ju inte dum, min 1-åring. Vem skulle vara dum nog att tycka att pottan är roligare än en polisbil? (Mamman tycker dock pottan kunde vara användbar.......)

Det var faktiskt inte första gången jag lekte frissa. I somras fick jag också laga håret på en flicka i byn. Även den gången tog det längre än beräknat, men jag vänjer mig väl att laga åt andra också då jag får öva. :) Tror att alla parter var nöjda även den gången. 

Så där har vi det. Handarbete på beställning har jag gjort några gånger, se dylika inlägg HÄR. Tårtor på beställning har jag inte gjort, sa jag då det varit tal om mina tårtor nu efter de senaste babyshower-tårtorna [Jennys] och [Clarissas], men jag insåg sedan att mumin-kakan (som ni ser HÄR) nog var en beställning. Och nu är jag också frissa. Jag känner mig lite mångsidig och fingerfärdig för stunden. :) Så väl frissa- baknings- och handarbets-tjänster har så gott som alltid varit åt mer eller mindre nära bekanta och vänner kan jag säga. Kul!

Pappas pojke

Nu har jag gjort det igen.

Ni minns att far i huset fick en halv väst till födelsedagen? Om inte, se HÄR. Nio månader senare var västen klar, se HÄR. Planen var förstås att sonen skulle få sin matchande tröja (inte exakt lika, men samma garner, samma färger, samma argyle-mönster) till sin födelsedag... Meeen, vad kunde vara bättre än att han också får sin tröja lite sent? Klart han vill vara som pappa? 

Härmed lovar jag, att eftersom Filip är mindre så ska hans tröja blir max 9 veckor sen, inte 9 månader som pappas - 9 dagar känns inte heller omöjligt. Flerfärgsstickningen är klar, och så gott som hela bakstycket. Det är ju 1-års storlek jag stickar, så klart.

Just idag har vi faktiskt en 1-åring här i huset! Och han är en riktig goding! Vilken tur vi hade som fick en så fin o söt o snäll o glad pojke! Han tränar på att gå och har blivit så pysslig av sig, kan plocka klossar in och ut ur korgen t.ex...

PS! Var inte oroliga! Han fick förstås en annan 1-års present! Den passade till kakans tema, men det kan jag inte visa än - kakan är i ugnen. Vi sprider på firandet.

BONUSBILD!

I brist på foton på födelsedagsbarnet ska jag visa att jag inte skojar: Filip är pappas pojke! Det här är fotat när Filip är ca halvår. Och ja, det andra fotot är för över 30 år sedan. :p

These are indeed the years

Detta är huvudpersonens eget foto

"These are the years" skrev jag i ett inlägg tidigare, och syftade på att det verkar komma barn till höger och vänster nu... Det märks att det är i den här åldern de flesta får barn. I samma inlägg skrev jag att jag hört rykten om flera barn på kommande. Ryktena är bekräftade. Jennys babyshower bloggade jag om tidigare, och igår var det dags för följande väns babyshower. 

Jag fick igen äran att laga tårta! Jag förberedde dekoren samtidigt till Jennys kaka, som ni ju såg HÄR, och Filips 1-års kaka (som ni antagligen ser snart). (Ganska exakt på klockslaget började värkarna ett år innan jag körde hem från showern igår.... Intressant tanke!) Jag tänkte att om förbereder dekoren till alla kakor samtidigt så går det bra att laga tre tårtor på två veckor. Och jodå, uppenbarligen. ....visserligen är den 3:e kvar ännu, men....

Denna tårta blev himmelsblå med en stork och baby. Himlen är ju blå ovanför oss alla, men det var även i övrigt blått tema på gårdagskvällen kan jag berätta... Kakan blev fin tycker jag, och jag tror vi alla var överens om att det egentligen är en trevlig tanke att det är storken som hämtar babyn. Med tanke på hur jag kände mig den här dagen ifjol så... 

Presentöppning, gissning när babyn föds och lite lekar hör babyshower till. Jag hade förberett ytterligare en lek, som inte hanns med. Så nästa babyshower har jag en färdigt! Nu har jag dock inte hört några rykten....

Handsalva och choklad - lite bonus innan fodralet fylls med "nyttigare" grejer.

Clarissa har helt tydligt många händiga vänner, för många presenter var handgjorda, andra var noggrant utvalda - mycket fint som det ska vara. Även jag hade gjort presenten själv, min vana trogen, och hon fick ett blöjfodral. Ett exakt likadant som min kusin fick (som ni kan se i DETTA INLÄGG), även detta alltså sytt i samma gardinstyg. 

Jag tycker själv att blöjfodral är så otroligt praktiskt. HÄR ser ni mitt eget fodral, fyllt med blöjor och reservkläder, som det ska vara. HÄR ser ni sömnadsinstruktionerna jag följde. Än mer praktiskt är fodralet nu när Filip är större, och ibland far på äventyr ensam med far sin. Vi har ingen skild skötväska, utan den som tar Filip tar med blöjfodralet, var det för tillfället finns: byteskläder, reservtutt, blöjor, våtservetter, roskispåsar och tunt underlag. Det viktigaste! Beroende på när/vart man far någonstans kan man också stoppa med i väskan en bok, en leksak och mat. Far man bara en sväng till butiken räcker det med blöjfodralet, som ryms med i min handväska t.ex. ....det brukar inte behövas, men jag vågar iaf inte fara någonstans utan det. Man vet ju aldrig! Scouterna tror att de alltid är beredda, men det borde ju vara mammornas ordspråk - alltid redo. 

Clarissa verkar vara redo för vad som komma skall, så mycket man nu kan förbereda sig. :) Fint inrett baby-rum, många fina presenter, många vänner som hjälper vid behov... Det är bara att hålla tummarna!

Vändagsfirande del 2, 2017

Mönster till drinkunderlagen (som är så fina att de får stå bredvid - vi har ju ändå vaxduk nu för tiden) har jag berättat om HÄR. Mina muggvärmare såg ni för första gången HÄR, redan 2012 tydligen. Korgen har jag förstås också gjort själv (daa-a), läs om den HÄR (också 2012). Korgen tycks ha tappat formen lite på sina 5 år. Okej, jag hade nog fått den slätare omedelbart om jag satt tid på det, men jag hade två hungriga gubbar förstår ni. Och med tvätt går det åtminstone att få den som ny igen. Så det så.

Det är inte första gången det inte räcker med ett blogginlägg för att berätta om vändagsfirandet. Så lyckligt lottad är jag förstår ni, med både snälla vänner och fin familj. Förra inlägget läser ni HÄR, om ni missade det.

Trots det firades vändagen som vanligt i all enkelhet. Men jag bakade, än en gång, hjärtformade semlor, morotssemlor blev det denna gång - min mans favorit (nämndes t.o.m. på vårt bröllop [1] [2] [3]!). Hjärtformade semlor har ni sett t.ex. i DETTA inlägg förut, då jag tydligen firade alla hjärtans -sjätte-dagen. Hehe. Få se hur många dagar det blir i år. 

Ni ser också den fina godisfyllda glaskorgen jag fick av en vän på bilden. Wow, det hade jag verkligen inte väntat mig. Vilken glad överraskning! Tur att jag råkat använda "smörfritt smör" (dvs flytande vegetabilisk fettblandning) så att jag kunde tacka med några semlor. Jag stämde också träff med en vän jag sällan träffar igår, så vi har roligheter att se fram emot också.

På tal om goda vänner, så kan jag nu så här ett år efter min babyshower berätta att mina goda vänner har utfört största delen av uppgifterna de tilldelades då. De flesta har inte kommit med på bloggen, men några har smygit sig med - de kan ni se HÄR. Här ser ni den sista av uppgifterna (januari-månads uppgift) som var att "hämta en påse chips". En påse chips alltså. Ni ser hur väl utförd uppgiften blev - hon gjorde ju t.o.m. oktobers uppgift (hämta en platta choklad) samtidigt som sin egen. Vad bra för den var annars ogjord. :p Det känns som att cirkeln är sluten nu, i och med att jag var på en ny babyshower förra veckan. (Det var iofs den andra sen min egen, HÄR ser ni den första.)

Tack mina fina vänner för att ni finns. Ni behöver iofs inte hämta godis åt mig för att jag ska veta det... Men tack för det också, jag klagar inte. :p

PS! Bästa vändags-presenten var nog att Filip för första gången gick till mig igår! Oj oj oj, mammas stora pojken! Tre dagar inför 1-årsdagen.... 

Glad vändag!

Glad vändag allihopa! Jag är lika barnsligt euforisk och kär som jag brukar vara på alla hjärtans dag (och andra dagar). Jag känner mig så lyckligt lottad med min fina familj, som ni förstår. 

Det lilla broderiet är som ni ser främst riktat till min man, som jag varit tillsammans med i snart 10 år (det får ni höra många gånger än - det är ju vårt jubileumsår också, inte "bara" Finlands, men jag kan ju helt larvigt hoppas att kärleken sprider sig (det är väl inte larvigt?). Jag gissar att det var typ 9:e gången jag lovade att "näe, inga presenter så klart", men ändå har jag något smått åt honom, typ ett litet broderi. Och jag fick godis *fniss*, han vet. 

Monogrammet är broderat med kedjestygn i samma stil som det på ena kökshandduken till styvsysters bröllop (fast det var broderat med plattsöm). Jag fick till det med våra bokstäver också!

Då är det väl bara att duka fram med min hjärtliga tévärmare, hjärtliga underlag och allt annat hjärtligt jag har och "go all in". Jag har ju fixat något smått de flesta år och har samlat på mig attiraljer till denna dag. Här ser ni tidigare vändags-inlägg. 

Är ni också "all in", eller hur firar ni? Eller ni kanske väljer att inte fira? 

En till isprinsessa

Glad på morgonen efter en trevlig kväll

Ett enkelt flätmönster piggar alltid upp

Vilket härligt väder det var igår! Då jag vaknade lyste den stora månen ännu vackert trots att det höll på att ljusna! Jag passade på att gå ut och fotografera - och tog då också foton på några av mina senaste alster.

Vanligtvis är det mörkt ännu då jag stiger upp, men igår sov jag lite längre då nattsömnen annars blivit rätt kort. ("Lite längre" är alltså till halv sju -tiden...) Sov jag dåligt för att sonen höll mig vaken? Nej då, han var hemma och sov då vi första gången lämnade honom en kväll med barnvakt. Mammas stora pojke tog duktigt hand om mommo sin utan problem innan han somna sött! Själva hade vi så roligt, så det var väldigt lyckat m.a.o. Det råkade sig dessutom så att jag stötte på en hel hög med kollegor och elever förutom vårt annars mycket trevliga sällskap, så jag kan knappast beskriva kvällen med något annat ord än "perfekt".

 Pannbandet heter Ice Princess och mönstret är av Drops. Jag hade ännu kvar av Red Heart Reflective (som jag också stickat vantar och mössa av åt mig, samt mössor åt så väl sonen som maken), och ville utnyttja det även till ett pannband. Jag är för övrigt inte den enda isprinsessan här i trakten. Jag tyckte väl att mönstret såg bekant ut, och jodå, jag har stickat ett sådant i present förut, det ser ni HÄR. 

bonusbilds-dags: 

Så klart man är på gott humör då man vaknar och ser utsikten vi har här hemma!
Mindre glad är jag idag då jag hört att man sett vargspår också riktigt vid våra husknutar. Det finns fördelar och nackdelar med alla platser, förstås.... Hoppas vi inte ser något annat än spår. 

Första barnfria dejten sedan Filip blev det bowling och parmiddag. Fråga inte hur det gick i bowlingen, det är oviktigt. ;) Däremot kan jag berätta att jag har på mig min orange bolero som jag stickade förra vintern, delvis för att kunna variera min klädsel med min växande mage. I inlägget då jag först visade upp boleron, som ni ser HÄR fick jag fundera hur jag skulle posera då jag ännu inte avslöjat på bloggen att Filip var på kommande.

Baby shower -dags!

Min kompis foto som jag helt fräckt snott från FB. ;)

"Nu skulle det vara dags att ordna babyshower för Jenny och bebis nr 2" plingade det till i inboxen för ett tag sedan. Det skulle det. Igår var det så dags. Vi smög oss in då huvudpersonen var utlurad på promenad (helt lurad var hon inte, men lite passligt överraskad ändå) och ställde fnissandes igång.

Även detta foto är snott. ;)

Jag fick till en kaka även denna gång. Med lite planering och genom att sprida ut de olika skedena av bakning och dekor på flera dagar, inspiration från internet och hjälp från maken får man till en snygg tårta även med en busig "jätte-snart" 1-åring i huset - i alla fall med en snäll sådan. Denna gång blev det uggla, tutt och skallra som prydde tårtan. Ni ser på färgerna vad det väntas "för sort", eller hur?

Detta var nu min 4:e baby shower tårta. Jag har gjort två blå och två rosa, till två mammor - båda har nämligen väntat två barn. Här ser ni min blå magkaka, min rosa fotkaka och min rosa nalle-kaka med baby-byksträck. Klickar ni på länkarna ser nu ju dessutom de handgjorda gåvorna, fast första gåvorna hade jag i skilt inlägg, de ser ni här: [1] och [2].

Denna gång valde jag att sy istället för att sticka, och gjorde så till både baby och storasyster! Syskon-matchade byxor är väl aldrig fel, och roligt för storasyster hoppas jag. Samma mönster jag brukar ha, ur Ompele lapselle (1987). Minsta storleken var 70, men jag sydde utan sömnsmån (så jag hoppas det blev typ 62-68), och med rejäla resårer som man kan vika upp vid benen och ner vid midjan - då går det med lite tur att använda från ca 56. Man får väl se vad det kommer för en guldklimp. :) Förr eller senare passar de, men jag hoppas så klart på lång användningstid. Storasyster fick storlek 100, hoppas även det passar.

Jennys eget foto. Det var också Jenny själv som vann Filips tuttflaska, som han endast prövat en gång. Hon gissade nämligen EXAKT rätt antal godis. Visst brukar hon vinna, men med sådan stil! Helt otroligt! 

Det var en super-trevlig kväll! Mycket gott att äta (också saltigt gott förutom kakan) och mycket hade vi att prata om - både om barn och annat. Och när jag väl kom hem sov pojken, och maken gjorde uppdateringar på min dator. Hur perfekt är inte det?

Så lätt men ack så rätt!

Snart har vår Filip varit med oss ett år, och jag har hunnit sy allt möjligt om honom! Båda sådant som är praktiskt, och sådant som är roligt. Om jag nämner några (förutom byxor då så klart, de HÄR fick han senast) - ni kan följa länkarna för att se mera:

• Baby-nästet var så praktiskt när han var liten! Det hade vi verkligen nytta av det, han kände sig trygg - men växte ur det ganska snabbt
• Säng-ormen Bodil. Det känns bra att ha något mjukt mellan pojken och spjälorna, och det är ju dessutom lite roligt med en orm. Det var ju verkligen inte svårt att sy, och går bra av vilket resttyg som helst. ....dessutom tycker jag det är enklare att sätta på plats än spjälsängsskydd man ska knyta fast med en massa band och rosetter.
• Den gosiga dinosaurien Dino. Förlåt att jag sagt att Dino är ful. Dino är perfekt och Filip älskar honom! De myser tillsammans varje dag.

Redan så här långt ser vi att det är LÄTT att sy sådant som verkligen uppskattas. Babynästet kan man behöva kika på lite instruktioner för att lyckas (jag behövde) men i övrigt behövs inget mönster. De andra projekten jag nämnde nu räcker det med att se på en bild som inspiration (så var det för mig i alla fall). Också det här projektet jag nu skall berätta om, som helt klart är det bästa jag någonsin sytt, går som en dans hur ovan man än är att sy.

Här kommer det: 

Bilden är en gnutta suddig, men det var fart på förstår ni. Här får ni istället se den äkta första glädjen. Jag tror att om Filip hade haft en uppfattning om himmelriket, så hade han tänkt att det är så här det är.

Filip har fått en mysig rolig mjuk bolster. Lekpark och mysplats på samma gång. (Jag ville inte säga varken madrass eller dyna, ni förstår varför - funkar?)! Han är (för det mesta) en glad pojke, men jag tror jag aldrig sett honom så lycklig förut, som han var då han fick sin bolster! Han var glad redan då vi i Jysk köpte de fyra dynorna á 3 euro styck, och kunde mysa lite med dem då de svämmade över kundvagnen. Han var på gott humör då han åt mellanmål med pappa sin medan jag sydde ihop fyra "gamla" dynvar (ja så snabbt gick det att sy), men sedan... Oj oj oj! Han snurrade, han morrade, han rullade, han skrattade, han myste, han pratade - han lekte på hur länge som helst. Först for han bara bort korta stunder, och så tillbaka igen...

Jag tog alltså fyra dynvar. Jag strök dem, speciellt sömmarna så jag får nya jämna sömmar då jag syr ihop dem. Jag svängde alla dynvar på samma led, placerade dem som jag ville ha dem. Jag sydde först ihop dem två och två (enkel raksöm) (jag sydde långsidorna först, vet inte om det är någon skillnad), och sedan sydde jag ihop bägge delarna (sväng öppningarna "uppåt" så att de även fortsättningsvis går att öppna). Sätt i dynorna och tivolit kan öppna eller sagostunden börja!

Té-dagen 2017

Idag firas té-dagen, och jag kan väl inte påstå att jag firar dagen något särskilt. Samtidigt är det en dag jag gärna uppmärksammar - jag var särskilt noggrann att se till att jag skulle dricka té då jag steg upp idag. Men så här börjar jag nämligen 99 % av mina dagar (och det här fotot är de facto inte från idag, trots att jag även nu har samma fina mugg bredvid mig). Hinner jag med en kopp té på morgonen (det gör jag så gott som alltid för tillfället), så är det en lugn skön början på dagen. "Tillbehören" varierar, det kan vara stickning, tidning, dator, jobb eller vad som helst... 

Jag brukar ha lite tid för mig själv på morgonen, och då dricker jag té. På något vis symboliserar téet för mig att nu har jag en lugn stund; jag dricker sällan té när jag är stressad (om jag inte har sjukt i halsen). Det kan vara bara paus på jobbet, en lugn stund då jag läser uppsatser, en träff med kompisar, men hur som helst blir det inte té "to go" (om jag inte har sjukt i halsen - då har jag nog tagit min témugg med mig in på lektioner t.ex). (Värst vad jag börjar tänka på jobb med jämna mellanrum märker jag. Men, min nätkurs hemifrån är snart klar, och sedan har jag ännu nästan ett halvår hemma ännu innan jobbet kallar till hösten - lite kräver det min uppmärksamhet ibland nu också, men mycket lite trots allt...)

Nu ska jag njuta av min kopp té. Jag hinner ju göra något extra för att fira dagen ännu också förstås. Klockan är ju bara barnet, inte ens sju. Jag kunde baka något gott tébröd kanske? Vad föreslår ni? Hur firar ni tédagen?

Så här firade jag té-dagen ifjol. 

Sådan dotter, sådan mor

Det här äpplet föll ju inte långt från trädet, som bekant, minns ni t.ex. det här inlägget från 2014 om sjalarna? Nu har det hänt igen. Mammas vantar är misstänkt lika mina, som ni såg HÄR, eller hur? Det var hon som apade den här gången, kan jag berätta. Det är helt enkelt så att Red Heart Reflective (hittas t.ex. i Latvala här i trakten) passar väldigt bra till Piirakkalapaset, som ni hittar mönster till HÄR. (Kan också säga att när vi var och simma i veckan, vilket jag berättat om HÄR, så råkade vi båda ta med oss vit-svart randiga jumprar att dra på oss efteråt... Dylika jumprar är förstås inte sällsynta, men i alla fall - möjligheterna är ju oändliga kan man tycka...) 

Det är förstås mommo som skuffar vagnen den här gången...

Mjukt men stadigt under lilla rumpan

Som jag nämnt vid ett flertal tillfällen, t.ex i det här inlägget, är vi mycket ut och gå. Filip gillar naturligtvis att se sig omkring i byn, är vagnen stilla så sitter han och gungar ifall det skulle få fart på vagnen. Dock har jag tyckt att han lätt "hasar ner" och jag har fått dra upp honom regelbundet så han kan sitta bekvämt o vinka åt bilar och morra åt skyltar. Vi hittade en lösning. En dyna under rumpan gjorde susen! Men jag tyckte ju att en dyna i spetsstickat mohairgarn inte var det lämpligaste att ha ute i vagnen, även om den storleksmässigt passade perfekt, mera om den dynan i det här inlägget från 2012. 

Jag har ärvt en massa udda tygbitar av mamma. Den här biten hade fint motiv tyckte jag, men en så konstig bit att det var svårt att veta vad man kunde sy för klokt av detta. Att sy byxor, som jag gjort mycket, gick ju t.ex. inte. Men ni ser, en dylik dyna blev perfekt, jag fick precis till en dyna i samma storlek som modellen när jag klippte på bredaste stället. 

Dynan passar perfekt i vagnen som ni ser! Där har nu Filip det bekvämt när han åker runt byn. Jag sydde en knapp i mitten, mest för att jag ville pröva på det, och för att Filip gillar att peta på knappar (dynan är ju inte alltid i vagnen). Men det blev ju dessutom en perfekt grop i dynan var lilla rumpan sitter stadigt. Knappen täckte jag in i i samma tyg, som ni ser. 

 Andra sidan på dynan då? Den är om möjligt ännu coolare. Jag har ett tag sparat på utslitna jeans och bara väntat på ett lämpligt projekt. Det blev ju perfekt att ha tyg som suttit på pappas rumpa under Filips rumpa. Inte nog med att det är slitstarkt och lämpligt som vagnsdyna, dessutom är där en ficka som inte bara är en rolig detalj, utan var man också kan gömma något kul.

Jag sydde även en (sista) dregellapp åt Filip. Det har ju blivit några såna också - se flera HÄR. Jag använder rätt sällan nu, men ibland har han dagar som han spyttar lite mera, och då är det bra att skydda kläderna så man inte behöver byta allt. Och när vi har en sådan dag så går det åt dregellappar, så det är bra att ha flera....

Mina vana trogen sydde jag med motivet upp och ner. Det har hänt för ofta. Nåja. Det är ju bara en dregellapp. Jag märkte innan jag sydde men klippte inte ut en ny bit. Det får vara. Tacka vet jag dynor, det är bara att snurra på den om det är upp och ner. ;)