Glad vändag!

Glad vändag allihopa! Jag är lika barnsligt euforisk och kär som jag brukar vara på alla hjärtans dag (och andra dagar). Jag känner mig så lyckligt lottad med min fina familj, som ni förstår. 

Det lilla broderiet är som ni ser främst riktat till min man, som jag varit tillsammans med i snart 10 år (det får ni höra många gånger än - det är ju vårt jubileumsår också, inte "bara" Finlands, men jag kan ju helt larvigt hoppas att kärleken sprider sig (det är väl inte larvigt?). Jag gissar att det var typ 9:e gången jag lovade att "näe, inga presenter så klart", men ändå har jag något smått åt honom, typ ett litet broderi. Och jag fick godis *fniss*, han vet. 

Monogrammet är broderat med kedjestygn i samma stil som det på ena kökshandduken till styvsysters bröllop (fast det var broderat med plattsöm). Jag fick till det med våra bokstäver också!

Då är det väl bara att duka fram med min hjärtliga tévärmare, hjärtliga underlag och allt annat hjärtligt jag har och "go all in". Jag har ju fixat något smått de flesta år och har samlat på mig attiraljer till denna dag. Här ser ni tidigare vändags-inlägg. 

Är ni också "all in", eller hur firar ni? Eller ni kanske väljer att inte fira? 

Glad lilla jul!

I helgen har det firats lilla jul (alltid innan första advent!), och som jag skrev senast har jag gjort vissa förberedelser... Det var ju Filips första lilla jul - och han var den sötaste tomte man kan tänka sig! Han kanske inte kommer att komma ihåg den här lilla julen, men jag kommer alltid att minnas min söta lilla fina tomte! Perfekt timing för nya traditioner med andra ord! Ja, en del nya traditioner är ju oundvikliga i och med en ny familjemedlem i och för sig, andra är mera fria till sin natur. 

Vi har tomtat, vi har tänt julbelysning, vi har druckit årets första glögg, vi har öppnat paket, vi har julpyntat, vi har fått lite besök.... Vi har haft en strålande lilla jul!

Dags för nya traditioner skrev jag, och än en gång lite inspiration från Amerika, men annars firar vi rätt traditionsenligt nog tycker jag....

Jag valde att ha olika motiv på tyget till alla sockor, men alla har ändå vit bakgrund som den gemensamma nämnaren. På det viset matchar de, men ändå inte. De broderade bokstäverna (som jag är särskilt nöjd med, jag tycker de blev fina!) gör ju också att de passar ihop.

Enligt mönstret skulle det vara ett annat motiv uppe vid vikningen och ett tredje till foder. Jag hittade inget lämpligt motiv till vikningen så det blev samma som fodret - ett gammal lakanstyg. Så det är som vanligt inte exakt enligt instruktionerna, men det var ändå jätte bra att utgå från något. Jag tager vad jag haver som vanligt. Inget annat kunde blivit bättre ändå, känns det som. Det trots att de blev ganska snabbt gjorda, men inget fusk, jag övervägde brodera med maskin men övergav tanken när jag såg hur snygga de blev - och det här är ju så mycket snyggare - ordentligt ska det vara!

Jag har varit inspirerad att göra julsockor ett tag. Skulle jag valt att sticka skulle det dröjt länge, i alla fall att göra tre stycken, men att sy (på mammas overlock maskin speciellt) gick fort! Kanske sockorna dessutom håller formen bättre då de är sydda? Jag är verkligt nöjd med resultatet hur som haver!

Torsdag-morgon fick jag för mig att börja kika inspiration på nätet, jag hittade det här mönstret - som var fantastiskt! På morgonen var jag och handla knappar till Filips jultröja (som är på slutrakan - blir klar idag eller allra senast imorgon) till pirjon lanka och hittade då också tygbitar i lämpliga storlekar (50 x 70 cm färdiga bitar i olika julmotiv - visade sig vara perfekt, jag utnyttjade tyget till max och gjorde så stora sockor det gick med det materialet!). Under Filips dagslur hann jag både rita mönster, klippa och sy - samt äta och prata med överraskningsgäster (han hade en skilt lång lur iofs). Följande dag broderade jag våra monogram på morgonen och under dagsluren. Sen har de fått vara i gömman tills jag hade passligt tillfälle att hänga upp dem i smyg. Ibland hinner man med mycket!

Vi har ju visserligen öppen spis, men sockorna passade inte att hänga där, men här blev bra tyckte jag.

Fyllda med julklappar var sockorna också, naturligtvis. Små klappar, som det ska vara till lilla jul. Inget extra, men ändå extra. Tidningar, choklad, tipex och deodorant - en sjungande snögubbe till min lilla gubbe. Ja, och min lilla gubbe hade ju varit så snäll i år så han fick ännu mera paket förutom vad som var i sockorna dessutom. :p

Här gömmer sig tomtar i alla vrår minsann..... :p

M + N = Sant

Som jag skrev i senaste inlägget, blir det nu paus i Fruntimmerssockan, för jag har, tro det eller ej, bättre för mig.

Igår var vi på bröllop! Bröllop är ju alltid vackert, vigsel ute på en rågåker (styvfar kom körandes med en gammal fin traktor med bruden i skopan!) då egen (styv-) syster gifter sig gör ju verkligen inte saken sämre. En lycklig lyckad tillställning helt enkelt! 

Jag har fått lite av fotona min mamma tagit, jag ska låta bilderna berätta hur fint det var då Maria och Niklas gifte sig!

Bruden anländer med sin främma....

...och åker från åkern med sin äkta man. 

Den här bilden är bara så fin! Lyckan lyser om dem alla!

...vi var också nöjda att vår lilla pys var rätt nöjd på den stora festen, och att han lät oss stanna så länge att vi fick smaka kakan - en bröllopskaka i form av en stubbe (!) - ni ser den bli gjord HÄR om länken funkar. 

Bröllopsgåva är alltid svårt... Nu för tiden har ju folk det mesta de behöver redan då de gifter sig, men gärna vill man ändå ge en present, ett minne, och inte pengar. Jag fick en bra idé!

Kökshanddukar med monogram är traditionellt, men dessa har ändå med en modern touch. En kökshandduk med brudparets initialer med hjärta emellan ( i hopp om att kärlek alltid ska binda samman Maria och Niklas, om vi vill vara lite blödiga - men det är ju sant: önskar dem alla lycka!...), och ett med ett stort S - jag vet hur stort jag också tyckte det var att byta efternamn, och alla tecken tyder på att denna brud tycker lika. 

Dessutom fick de min kokbok, som de (konstigt nog) inte hade. De gillade bl.a. tomatsalsan jag hade med PANGsionärsfesten, min mammas köttbullar var det tal om då dessutom - dessa recept och mycket mera finns det i kokboken. Majoriteten av recept är ju som mamma lärt mig, och mamma är förstås "extra-mamma" också åt Maria, så recepten uppskattas säkert. 

...och ett litet minne av mig i hörnet.... ;)

Läderbröllop

Tre lyckliga år som gifta har gått - vi har fått vara med om både stort och smått

Störst av allt är att vi nu har en liten pys - som också är med i vårt mys

Tre år som gifta betyder läderbröllop - se bara här. Varje år håller jag med om att vi inte ska ge presenter.... men så kommer jag på något perfekt, och då går det inte att låta bli - som det ska vara med presenter egentligen. Bomull första året var ju inte svårt, papper fick vi till ifjol. Lädergåvor kan vara dyra, men jag kom billigt undan (om man räknar pengar, att sy i läder kan kosta några droppar blod - fick nog några stick i fingret...). Jag hittade lite överbliven läder från det här projektet - mitt fodral till läsplattan. 

Klart min make behöver ett fodral till solglasögonen! Och för att han inte skall tappa bort sin fina gåva han fått av sin fru, broderade jag, på maskin, hans initialer. För att glasögonen ska hållas kvar sydde jag fast ett knäppe; för hand - det var då jag fick mig några stick i fingret... Men tadaa! Jag är nöjd, och det var nog maken också! 

Besticken var en bröllopsgåva, liksom de hjärtliga servettringarna kan vi väl säga, som är likadana som de vi hade på bröllopet. De fina tallrikarna är arvegods. 

I övrigt firade vi ju som vi brukar med god mat. Jag blev bjuden på kyckling i pepparsås med pommes anne och egenodlade morötter skördade av sonen (eller iaf var han med i bärsjalen när jag tog upp dem), allt tillrett av maken.  

Kyckling hör till mina favoriter, pepparsås till makens - så det var ju en perfekt kombination.

Pommes Anne är tillrett enligt Morbergs recept.

Morötterna våra växer fint och behövde gallras, därför tog jag upp några små med sonen. 

Vi kan ta en extra titt på det vackra blomsterarrangemanget i hjärtformad skål, som svärmor hämtade åt oss. Hon är så skicklig på att plocka ihop blommor från sin gård. 

Muurikkaplättar på bröllopsdagen har blivit tradition, en bra sådan. 

Sist men inte minst, ett gott färskt bröd till kvällsmål. Jag har blivit väldigt förtjust i kalljästa bröd, som jag tycker är väldigt praktiskt (speciellt ifall Filip och jag inte är överens om tidsplaneringen) - och gott och enkelt dessutom! 

Jag har tidigare lagat nattjästa havresemlor och frukostbullar. Nu var jag sugen att laga en limpa och det blev kalljäst råglimpa enligt Lindas bakskola. Jag har förut använt recept enligt Lindas bakskola, tror jag varit nöjd varje gång. Så också denna gång, super-nöjd. Det var lika enkelt som gott, och då menar jag verkligen jätte-gott!

Vi hade en bra bröllopsdag med andra ord! :)

Nu blommar muffinsen

...och det är inga ovanligheter på Aspen - ni har väl sett det här inlägget. 

Men den här gången har jag inte plockat blommorna jag dekorerat med ute, utan jag har gjort dem själv av sockermassa. Idéen fick jag i senaste numret av Unelmien Talo & Koti.

Jag dekorerade mina blommande muffins genom att ta ut hjärtan av kavlad sockermassa,
sedan halvera hjärtanen för att bilda kronblad. Varje muffins har 5-6 kronblad, som sitter fast på muffinsen med glasyr.
Blommans mitt består av små godisar.

Dessa blommor passar ju på vilka muffins som helst. Jag gjorde kladdkaksmuffins, pröva t.ex. det här receptet.

...på bordet ser ni dessutom vitsopporna jag plockade igår... :)

Ni ska också få en smygtitt på mitt senaste handarbetsprojekt:
Jag skall brodera monogram på kökshandukar i äkta tant-stil med plattsöm.

Idé och material till detta är en tidig namnsdagspresent av min kära mor.
Jag är riktigt ivrig, som ni förstår...