torsdag 26 maj 2011

The Friday Night Knitting Club

Nu har jag så läst den färdigt, boken jag berättade om i ett tidigare inlägg, The Friday Night Knitting Club av Kate Jacobs (2007). Skulle jag haft möjlighet skulle jag sträckläst den, det är inspirerande, tankeväckande, realistisk och framför allt rörande! Man vet att det är en bra bok, om den kan framkalla tårar! Jag är i och för sig rätt så lätt-rörd, så kanske det inte är en bedrift, men jag minns inte när jag senast gråtit till en bok. Boken framkallade också många leenden, det är ingen tragisk bok på det viset... Men som sagt, verklighetstrogen, med alla upp- och nedgångar som livet innebär.

Jag har nyss skrivit min magistersavhandling om en annan bok, nämligen Fools Die (sv. Hasard) av Mario Puzo (1978). Titeln av min avhandling var "The Status of Women in Mario Puzo's Fools Die" (ja, jag skrev på engelska, eftersom detta är mitt huvudämne), och jag tittade följaktligen på kvinnornas roll i romanen. För att fatta mig kort, beskrivningen av kvinnorna var inte i min smak, och kan inte vara i smaken av någon kvinna som på något vis uppfattar sig ha ett värde och är självständig. För ett en-sida långt sammandrag (på svenska!), se länken till avhandlingens abstrakt här. För alla 112 sidor, ifall någon vill fördjupa sig i min undersökning, maila mig så kan jag säkert skicka hela texten!


Min poäng är, att det är mycket länge sedan jag läst en realistisk verklighetstrogen roman där kvinnor är i fokus! Fools Die var som sagt inte särskilt tillmötesgående för kvinnor, i alla fall när man fokuserar på dem. (Jag har läst och tyckt om The Godfather (sv Gudfadern) av samma författare, men då studerade jag ju inte innehållet så noga över huvudtaget, och fokuserade absolut inte på kvinnor.) Jag läste nyligen Linda - som i Lindamordet av GW Persson, i vilken jag säkert inte alls skulle reagerat på framställningen av kvinnor om det inte varit för att det var den första romanen jag läst efter min gradu. Att läsa om en sexuellt utnyttjad och mördad kvinna, var kanske inte det bästa valet om det var variation jag sökte efter min avhandling... (Tur så "känner" jag GW Persson [= jag träffar han regelbundet i TV-rutan från soffan], så jag vet att han säkert respekterar kvinnor.) Jag kommer också här osökt att tänka på Candance Bushnells romaner, jag har läst Sex and the City (1997) och Lipstick Jungle (2005) (som båda resulterat i TV-serier i samma namn, Lipstick Jungle skall jag inte kommentera, men i fallet Sex and the City tycker jag att TV-serien är 1000 ggr bättre än romanen), var rollfördelningen är helt omvänd: Women rule and men are disposable! Det är inte heller realistiskt i mitt tycke - jag håller inte med. 

Nåja, för att säga något om boken, vilket egentligen var min mening (ni får ursäkta mig, efter min gradu tar jag tydligen allvarligt på litteratur [att fatta mig kort har jag aldrig varit bra på], det lugnar säkert ner sig om ett tag), det var skönt att läsa en bok, som jag faktiskt inte orkade fokusera på att granska så noga, för att jag helt enkelt levde mig in i historien! Jag slappnade av! För att nämna kvinnornas roll här också, kan jag säga att boken riktar sig till kvinnor eftersom huvudkaraktärerna är kvinnor, men kön är i övrigt irrelevant. Alla karaktärer, män som kvinnor, verkar för mig naturtrogna.

I novellens center hittar vi Georiga Walker, som äger garnbutiken Walker and Daughter, var 'The Friday Night Knitting Club' träffas regelbundet. Stickklubben inleds av en slump av ett gäng, till karaktär helt olika kvinnor, som upptäcker att de har mer gemensamt än de först trodde. De har alla sina skäl att återkomma vecka efter vecka, stickningen är egentligen inte det viktigaste, trots att det vad som binder de olika kvinnorna samman. Det handlar om vänskap, om att vi behöver varandra, samtidigt som vi måste vara självständiga och tro på oss själva. Det finns säkerligen någon medlem i klubben som alla läsare kan känna igen sig i. (Bl.a. finns där en karaktär där som håller på min sin avhandling också - fast min är, skönt nog, färdig nu.) Jag vet inte vad mera jag ska våga säga, utan att avslöja för mycket...

För en beskrivning av alla medlemmar i stickklubben, klicka här. Här finns också ett lätt stickmönster och recept....

Vill ni genast börja med 1:a kapitlet? Klicka då här. Ni kan också klickar er vidare till de första kapitlen i de två uppföljarna, själv har jag böckerna redo och ska snart sätta tänderna i nästa...

Man behöver inte heller tycka om stickning för att kunna njuta av boken, titeln till trots, även om det är en extra bonus eftersom boken innehåller stickmönster --- och recept! (Ni förstår att jag tycker om boken?) Stickmönstren är i och för sig riktigt grundläggande; om man aldrig har stickat förut men blir inspirerad av boken (skulle inte förvåna mig), kan man med hjälp av instruktionerna påbörja sitt första stickade verk.

Nu är jag, som jag kan tänka mig att många blir efter att ha läst den här boken, mycket sugen på att ha min egen "Friday Night Knitting Club", och spinner därför seriösa tankar om en dylik klubb (tillsammans med min mor - precis som i boken: Walker and Daughter") - så seriösa att det nog blir någon form av "Once a Month Knitting Club" isf - men med ett snitsigare namn. (Regelbundet varje vecka verkar mycket - tro det eller ej - men jag gör annat än stickar och lagar mat.) Om någon i Raseborgstrakten är intresserad, ifall det skulle bli av, så får man höra av sig. :)

torsdag 19 maj 2011

Flyttlådor & benvärmare


På bilden ovan ser ni en del av det "kaos" jag lever i nu, med flyttlådor och allmänt stök. Ok, så farligt är det inte än - men råddigare ska det bli!

Trots röran, har jag dock fått mina benvärmare färdiga! De är stickade enligt mönster från Novita kesä 2011: 61. Neulotut pitsilämppärit (mönstret finns tyvärr inte på nätet).

Istället för Novita Nalle, som rekommenderades i mönstret, använde jag dock Svarta Fårets Freja Lamé. Jag gillade garnet - tyckte benvärmarna blev så fint glittriga... Däremot är jag inte ännu helt övertygad om modellen: Det är intressant att de är så smala nere att man inte får dem över hälen - de blir helt enkelt på foten, men de är väldigt breda upptill! Jag sydde in ett gummiband för att få någon fason på dem... Skulle jag sticka dem en gång till, skulle jag börja med färre maskor...

lördag 14 maj 2011

Den sista måltiden!

Våra dagar är räknade, och det var nu därför dags för den sista måltiden...
...eftersom det nu är dags att lämna Åbo!

Som jag skrev i inlägget innan - det är omvälvande tider: slutet på studier (äntligen), början (fortsättning?) på min karriär, miljöombyte... Jag skall fatta mig kort: Jag tar ut min examen i sommar -> jag har fått jobb -> jag flyttar tillbaka till min hemstad!

På grund av en del orsaker, har vi redan varit tvungna att börja flytten och lever nu med flyttlådor. På grund av andra orsaker, blir inte flytten klar förrän mitten på juni. Så, vi kommer nu i ca 1 månad att bo "överallt och ingenstans". Det torde innebära att det åtminstone blir paus med mat-inläggen på bloggen: man behöver ett kök för att kunna baka/laga mat. Eventuellt så hittar jag ändå att hörn att sticka i... :)

Idag har vi, troligen, lagat mat för sista gången i Åbo. Det blev Wallenbergare, inspirerat av programmet Landgång Australien, Germans (kockens) recept hittar ni här. (Det var alltså det receptet vi också använde oss av.) Det står inte i receptet att de skulle paneras, men så gjorde han i programet - följaktligen gjorde vi också så. Den här gången åt vi nypotatis till, men nästa gång skall vi äta mer "klassiskt" med mos eller pressad potatis, är tanken.

Jag har också bakat semlor idag, enligt "använd-vad-som-finns-i-skåpen-så-slipper-du-bära-i-flytten"-metoden (ingen bild). Nästa gång jag bakar, så blir det (antagligen) i mitt nya kök! Ahh!


Eventuellt inga eller glest med inlägg nu på ett tag alltså - men jag hoppas ni tycker det är värt att vänta! Men det kan ju hända jag stickar och lyckas fota ändå, läser ut boken (The Friday Night Knitting Club) jag påbörjat och berättar om den, eller dylikt, så man vet inte om jag kan låta bli och blogga, i alla fall. Den som väntar får se (den som kollar får se?)!

tisdag 10 maj 2011

Choklad hjälper!

Det är, för mig, nu omvälvande tider! Studier avslutas - jobb söks - flyttning är aktuell. Många beslut ska tas, något som för mig alltid varit svårt (även om man också vet vad man bör göra). Choklad hjälper - och det skadar inte med ett glas konjak! Om bloggen tillfälligt, på grund av ovannämnda orsaker, uppdateras mer sällan hoppas jag ni är förstående.

För tillfället är jag "fängslad" hemma pga skavsår (6 st blåsor/sår sammanlagt, så det tål att passas på, även om det samtidigt känns löjligt att stanna hemma för en sådan sak) --- jag undviker att sätta mina fötter i ett par skor, så långt som möjligt. Jag har alltid lärt mig att "man tager vad man haver" och så är fallet också nu. Hemma hittade jag 1 rad choklad (vägd till 25 g) och en öppnad burk vispgrädde. De ingredienserna tillsammans med en skvätt cointreau skapade  mig chokladdesserten i bilden, ledd av receptet i Flera Favoriter sid 53.

Ahh. Jag upprepar mig: Choklad hjälper - och det skadar inte med ett glas konjak!

Distraktion, och avkoppling framför allt, är också välkommet. Jag har nyss läst ut Linda, som i Lindamordet av GW Persson ("personligen" bekant från programmet Efterlyst på Sveriges TV3), spännande förstår ni, och med tanke på namnet var det kanske inte helt konstigt att jag fastnade för titeln...
Nu ska jag jag snart börja läsa på  The Friday Night Knitting Club av Kate Jacobs, högst lämplig på denna blogg med tanke på att ämnet här är handarbete, bl.a.. Jag har hört av min mor, som också nämnde att den finska översättningen är minst sagt har brister (varför vi båda föredrar den engelska versionen), att den ska vara väldigt intressant, rolig och lätt att förknippa med eget liv. Jag tycker mord är väldigt intressant, så länge det är fiktivt, men jag ser fram emot att läsa något annat nu. :)

tisdag 3 maj 2011

Torgvantar

Efter att ha stickat mina tåsockor kunde jag konstatera - att kan jag det så kan jag även sticka fingervantar; det är samma teknik - bara lite fler "fack"! Av någon anledning har jag trott att det är komplicerat att sticka fingervantar. Jag förstår inte varför - ännu mindre nu efter att jag stickat ett par!

Jag var rädd att garnet inte skulle räcka till; jag hade bara ett nystan till godo, och det har slutat tillverkas så kan vara problematiskt att få mera. Så det fick bli torgvantar! Lite garn blev det över - så kanske det hade hunnit till? Men jag tänker mig, att någon sen sval kväll vid grillen i sommar är jag glad att jag kan värma mina händer och samtidigt äta oproblematiskt med mina torgvantar! :)

Undrar varför så många garn jag stickar med har slutat tillverkas...? Kan det bero på att jag alltid försöker köpa billigt garn? Exempel är min väst och min väska stickade i Novita Paola, eller renvantar och -mössa i Novita Stina. Dock har Novita bra service - när jag hade för lite Novita Paola skrev jag mail till Novita, som genast skickade mig 2 nystan på posten!

Nedan - mönstret till mina torgvantar!

måndag 2 maj 2011

Jag är mig lik!

Efter att ha gått igenom fotoalbumar, går det inte annat än att konstatera att jag är mig lik! Jag är lite äldre och lite längre - men annars ser jag ut som jag alltid gjort, och framför allt gör jag fortfarande vad jag alltid har gjort!



Att det finns många foton på när jag bakar redan från liten, visste ni som har Lindas Favoritrecept redan, eftersom boken innehåller många av de fotona. Här är i alla fall ett exempel till: Första gången jag lagar maränger 1989 (jag är alltså 5 år). Jag fick en bok till födelsedagen, var en mor och dotter lagade maränger bl.a.... Boken vet jag inte om finns kvar, men det tillhörande kortet med samma karaktärer inklusive recept har jag kvar - det är på kylskåpet!



Handarbetat har jag också alltid gjort! Jag har kanske haft några års paus emellanåt, men av och till i alla fall... På det här fotot, taget 1990, tycks jag vara mycket koncentrerad över något virkat projekt! 


Tydligen är inte heller läraryrket något oväntat för mig! Baserat på frisyren jag har på bilden är jag 4-5 år gammal (det är enda gången jag haft kort hår)! Jag var alltså inte så gammal när jag lärde mig skriva... Under många år var jag "omedveten" om att jag skulle bli lärare, men se där! Kanske det var meningen hela tiden?

Man kan undra, 
hur på vis jag egentligen har ändrats de senaste 20 åren?

söndag 1 maj 2011

Glad 1:a maj!


Här har 'glada vappen' firats med munkar & skumppa!
Skumppan for, men (det mesta av) munkarna återstår!
Let's eat... :p

Har ni inte bakat egna munkar (eller smakat på mina) så hittar ni recept i Flera Favoriter, sid 158.

Tack alla för trevlig vappen! :)