Ljus i mörkret

Mysigare stund får man leta efter:
Tända ljus, brasa, pepparkakor, glögg...

Äntligen är det lilla jul! Julpynt och alla ljus behövs verkligen i detta oändliga mörker - som kan ses på bilden ovan om inte annat. Och budskapet, som jag ser det - gemenskap, givmildhet, närhet och glädje är ju inte fel det heller.

Julpyntet plockades fram under högtidliga ceremonier, och naturligtvis skulle det vara glögg och pepparkakor till kvällen.

Det blev dock inte de "klassiska" pepparkakorna. På grund av lika anledningar (mycket program, en hel del jobb, fortfarande lite energibrist pga min sköldkörtel och så vidare) ville jag inte sätta tid på att kavla deg, utan jag lagade mina snabba pepparkakssnittar - även kallade fuskpepparkakor i ett tidigare inlägg.

Ska det "fuskas" gör jag det faktiskt hellre på det här sättet. Jag har aldrig köpt färdig pepparkaksdeg, heller inte färdiga pepparkakor om jag inte ska krossa ner dem i något annat (och ja, jag tycker mig märka skillnad!) - och egentligen är det väl inte fusk? Som det konstaterades här hemma, enda smakskillnaden är att det är en "mjukare" smak (= mera degsmak = bättre enligt de flesta som älskar pepparkaksdeg), och den andra skillnaden är utseendet. Och att det går snabbare. Det tar totalt en halvtimme ungefär, inklusive 18 minuter i ugnen, och receptet hittar ni härifrån. Jag rekommenderar varmt dessa goda pepparkakor!

I andra fall tycker jag det är mindre skillnad mellan hemgjort och färdigköpt. Jag skall därför passa på att visa en annan dessert från det här veckoslut, en färdigköpt dessert;
 Creme Brulée från Lidl. Lätt, och fruktansvärt gott, vill man kan man bränna sockret utanpå, men man behöver inte ens göra det. (Man kan göra det med en liten brännare som jag gör, eller på grilleffekt i ugn.)

Jag vill ju tro att min hemlagade version (ses i detta inlägg) är godare, men i skrivande stund minns jag inte...

Dessutom har vi gjort denna läckerhet. Det är flera år sen vi gjort den senast, fråga mig inte varför. Detta är varm smörgåstårta, receptet hittas i Flera Favoriter (sid 88), även om vi gjorde några små ändringar.

Det var verkligen fruktansvärt gott - hoppas inte det dröjer lika länga till nästa gång. Det SKA det inte göra. ...fördelen med att det var så länge sedan var förstås att det kändes lite extra festligt...

Innan jag fortsätter mysa här hemma ska jag berätta om en annan ljusglimt i vintermörket, på tal om gemenskap, nämligen bloggkvällen som Linda arrangerade i fredags. Ja, eller jag tänker inte skriva så mycket själv, bara säga att det var en trevlig tillställning som varmt uppskattades. Jag har fått upp ögonen för många lokala bloggare - vilket väl var meningen. Däremot har andra skrivit desto mera, så jag länkar vidare - kika här inlägg av Linda Sandra, Elin, Danni, Alexandra, Anni, Silje, Pia och Cessi. Kanske det kommer mera än. (Jag skymtas faktiskt också på någon bild...)

Dessutom kan jag vissa upp mitt bokstavligen ljusa minne, dvs lamporna som hamnade på en hylla i köket och mitt nagellack som var en del av gåvorna i den fina goodie-bagen, 

Bow before my bow!

Mönster: Crochet Flower Slippers
Virknål: 6 mm
Garn: Novita Isoveli, ett drygt nystan

Beskåda mina nya arbetsskor! De är alldeles perfekta tycker jag;

• de visar min personlighet (egenhändigt handarbetade med lite bling)
• de är diskreta (de ska passa till olika sorters kläder, så väl byxor och kjolar i olika färger)
• de är lätthanterliga (bara att vika ner i väskan, var de lätt ryms med några kg böcker, dator och allt annat som finns i min arbetsväska)
• de är bekväma (boktstavligt talat gjorda till min fot[!])
• de är förmånliga (ett nystan novita isoveli + lite restgarn gick åt)
• de torde passa väl in på den tänkta arbetsplatsen, eftersom handarbete uppskattas särskilt mycket där
• de är dessutom helt unika, eftersom jag frångick mönster med både garnval, färger och dekor

Jag är helt klart väldigt nöjd med mina nya arbetstofflor. Saken är den att jag rör mig i olika byggnader och jag vill varken ha på mig uteskorna inne i klassen (för det första blir det väldigt svettigt så här vintertid, för det andra känns det väldigt klumpigt då jag ofta har klackskor, att sedan "smyga" bland eleverna för att se hur arbetet fortgår, för det tredje drar det förstås in smuts och/eller slask), och jag vill inte heller gå med ett par inneskor i handen från plats till plats... Detta var helt klart den ultimata lösningen! Mönstret har jag redan använt förut en gång.

Uppenbarligen skall en lärare ha rosetter på fötterna... Jag minns det inte själv, men jag har hört att jag uppenbarligen var väldigt förtjust i min lärares skor då jag gick i årskurs 1. De ska ha varit röda, och haft en rosett baktill ovanför de höga klackarna... Få se nu om mina elever lägger märke till mina rosetter, eller fäster mera uppmärksamhet vid undervisningen... :) (Och på tal om undervisning, visst lade ni märke till homonymen i rubriken [uttalet inte riktigt lika, men...]?)

Hjärtligt glad!

För några dagar sedan fick jag en bild på den här glada tösen!

Det leendet smittade snabbt av sig. Inte nog med att man blir glad av att se en sån sötnos,

det känns extra kul att höra att hon trivs så bra i tröjan jag stickade åt henne som nyfödd. 

Hon har växt, den såg nog jätte stor ut i juni...

(Mössan och sockorna har min mamma stickat, men i samma garn.)

Äntligen hemma!

Så här glad blev Egon när maken min äntligen kom hem från en nästan vecka lång arbetsresa! Han klädde upp sig i sin nya fina vinter-tröja.

....från förut har ju Egon sommar-skjorta och Finlands-outfit, tomteluva har han självklart till jul också (och halloween-hatt), men nu börjar det ju bli dags för varmare kläder igen utan att Finlands-tema är särdeles aktuellt... Lyckligtvis var det ett lätt- och relativt snabb-löst problem.

Jag använde lite restgarn, det gick inte åt mycket, totalt 70 m Gjestal Raggsoft som jag hade över från ett par pippi-sockor. Jag stickade bara raka stycken, bak- och framsticke respektive var ärm var 30 m (m som i maskor, inte meter) bred. Jag gjorde inte ens nå "förbättringar" vid halshålet denna gång. Behövs ej.

...det verkar som att årets skiftningar hos oss kan ses både på Egon och på tévärmarna... Bra så.

Så långt föll det äpplet...

Säga vad man vill om hur äpplet föll, men min längd fick jag av min far, inte av min mor...

Här sitter vi och stickar - igen.
I dessa tider stickar man högst antagligen på julklappar (mamma),
eller "finkläder" (jag).

Vi tog foton på när vi stickade tillsammans också till artikeln om mig i Simply Knitting,
vilket jag bloggat om här, där framkom också vårt gemensamma intresse.

Alla är väl mer eller mindre bekanta med uttrycket "äpplet faller inte långt från trädet"... Jag tror både brorsan och jag "föll ganska nära trädet"... Allt är relativt förstås - det beror på om man fokuserar på fordon eller maratonspringas eller matlagning eller fotograferas eller.... Väldigt få äppel föll längre bort hur man än ser på saken. (Både bror min och jag blev för övrigt lärare också, där "förr vi nära varann", det är inte våra föräldrar iofs, men väl styvmor...)

Och mamma och jag... Mina stora hobbyn i livet har jag helt klart "ärvt" av henne, både matlagning och handarbete - vilket de facto är vad den här bloggen handlar om. Det är hon som lärt mig hur man bakar och lagar mat, och det är hon som lärt mig sticka, virka, brodera och sy. Och det är jätte kul att vi har det gemensamt! ...att vi titt som tätt dessutom råkar köpa samma kläder, att vi är förtjusta i samma färger, mönster, artiklar etc, tja, för det mesta gör det livet enklare. (I det här inlägget berättar jag lite mera om hur jag började sticka...)

På bilderna ses exempel på hur långt äpplet i mitt fall sist och slutligen föll... Mamma och jag har stickat sjalar av samma mönster (det är inte första gången vi använt samma mönster) - min sjal visade jag ju också tidigare på bloggen. Och i det här inlägget ses mamma sticka på sin sjal - hemma hos mig. Dessutom har vi på oss likadana kjolar från lindex. ...den här gången var vi visserligen medvetna om att vi båda hade den, men det har också hänt att vi både köpt och använt samma plagg samtidigt utan varandras vetskap... Vi har också använt samma garn, Ören Bayan Angora, som vi köpte på vår karnaluks-resa.

Här har jag dessutom på mig ett par örhängen jag virkat. Färgerna passar alldeles fantastiskt bra ihop med sjalen.
Mönstret till örhängena är från Käsityö - viron suuri käsityölehti, syksy 2014 (örhängena syns på pärmbilden). 

Purple rain

Ett litet inlägg om ett litet projekt: Mina örhängen som jag döpt till purple rain - ja ni ser ju själv varför.

Mönstret till dessa örhängen hittar ni här via ravelry eller far direkt hit. Det är det andra paret av Moiras örhängesmönster jag använt, det första ser ni här, och jag blev lika nöjd denna gång.

Jag har gjort ganska många örhängen vid det här laget (kika ravelry och skriv "earrings" i sökfältet, eller se mina blogg-inlägg för en översikt) och tycker det är ganska kul. Det är lite pilligt, men det går undan och blir en bra blandning mellan "hemgjort" och "elegant". I alla fall dessa.

Jepp, jag är nöjd igen.

PS! Naturligtvis har jag, som vanligt, stärkt örhängena så att de blir stela med sockervatten.

Närbild.

Glad farsdag på svenska! :)

Jag har i några år nu haft som tradition att "baka presenter" till farsdag. Vad skulle jag annars ge till han som har allt? Och kan allt och vet allt och är snabbast (speciellt på cykel och skidor...), starkast och bäst? För det är ju så pappor är. :)

Världens bästa pappa fick en toscakaka. Det är nämligen hans favoritkaka. Dessutom hade vi en jätte trevlig kväll redan tidigare, då jag förde kakan lite i förskott.

De andra "papporna" mina, dvs farfar, svärfar och styvfar - fantastiska också de naturligtvis (jag är lyckligt lottad), har fått Gustav Adolf -bakelser, svenska dagen till ära. 

Det finns ingen "standardiserad" Gustav Adolf-bakelse, men smakerna brukar vanligen vara de samma (vaniljkräm och svarta vinbär tycks ingå i alla varianter) även om formerna lite varierar. Vanligen brukar det finnas en siluett av Gustav Adolf på kakan, men det är lite svårt att göra hemma med mina konstnärliga talanger... Läs mera här. 

En lätt hem-gjord variant på Gustav Adolf -bakelse, inspiererad av recept från t.ex. coop och skövdenyheter,  får du genom att göra rulltårta och fylla med vaniljkräm och svärtvinbärssylt, rulla in den i gul (eller grön?) marsipan och toppa med vispad grädde smaksatt med punsch och dekorera med "chokladkronor". Ni såg väl att det var kronor?

Enkla delikatesser

God mat är inte alltid "fancy". Hederlig potatisgröt, gjord på de enkla ingredienserna potatis, rågmjöl, salt och vatten är faktiskt himmelskt gott. Det lämpar sig dessutom alldeles ypperligt i detta småkalla gråa och trista väder. Detta var dagens härliga måltid! Med riktigt smör-öga, så klart. Här duger inga fusk-margarin...

Jag funderade lite på mängden av ingredienser då jag gjorde potatisgröt denna gång, och konstaterade att lite på 1 dl rågmjöl för vart kilo potatis blir ganska lämpliga proportioner. Och nästan en tesked salt per kilo satte jag också. ....och det blev några kilo potatis, så mannen har att steka i veckan.... :)

En annan klassiker som alltid går hem är förstås köttbullar. Till pasta, kokt potatis, ugnspotatis eller vad som helst - med tomatsås, gräddsås eller utan sås, för barn eller för vuxna. Det blir liksom så fint som  man gör det, men gott är det alltid.

Det här gjorde jag redan för några veckor sedan, då vi fick en överrasknings-gäst. Ljus har jag som synes haft på bordet redan ett tag - det behövs i dessa mörka tider.

Jag visar några rätter till när jag ändå håller på: En annan annan rätt som jag gjorde för ett bra tag sedan redan vid det här laget är La Terrazetta. Låter ju fint, iofs, och jag tycker jag fick det ganska fint dukat den gången också med en basilika-blomma som dekor i pastan och blommor på bordet dessutom, men rätten är de facto gjord på ogräs. Ja, nässlor då alltså, men orsaken att nässlorna plockades den gången var för att jag (och mamma) plockade ogräs.

Receptet fick jag från kotivinkki, det receptet har jag inte lätt tillgängligt just nu, men här hittar ni ett motsvarande från Helsingin Sanomat.

Det kallar jag att kombinera nytta med nytta! Ogräset bort och som belöning en delikat måltid!

Sist men inte minst (eller jo kanske?) när jag nu visar "enkla delikatesser" är detta lilla tilltugg jag bjöd på en gång när jag fick besök. Gurksnittar! Alltså, smörgås med gurka och en majonnäs-gräddfils-vitlöks-blandning. Varför känns något så enkelt så exklusivt? Är det för att jag skärt bort kanterna på brödet? Är det för att man, eller jag iaf, osökt tänker på England och tea-parties, i kombination med denna rätt (och då tänker man vidare att de har kungligheter och det blir plötsligt väldigt fancy i fantasin?)? Eller kanske det är jag som är inbillningssjuk?

Till det serverade jag för övrigt också tuc-kex med en mozarella- och kiwi-skiva. Lika enkelt det, och en favorit för mig just nu! Tadaa - gästerna kan komma!

No brainer!

Denna buslätta tröja började jag sticka då jag var trött och hängig pga hypertyreosen. Jag har ju konstaterat förut och kan konstatera igen med hjälp av denna artikel, att stickning de facto är hälsosamt, och något lite smått måste man ju göra för att inte bli ännu tröttare.

Enklare tröjmönster är svårt att hitta - och ni hittar det här via ravelry, direktlänk till mönstret på lion brand yarns patterns här! Tröjan stickas uppifrån och ner, först ökas maskor till lämplig bredd (4 per varv i regelbundet mönster), sen sätts maskorna för ärmarna att vänta medan det stickas slätstickning tills lämplig längd. Tröjan kan man ju enkelt dessutom prova efterhand då den stickas på det här viset. Sedan stickas resår. Plocka upp maskor längs med framkanten och sticka några varv. Plocka upp maskorna för ärmarna, sticka slätstickning runt till lämplig längd. Vill man så följer man längd-direktiven i mönstret för en kortare tröja, eller så gör man som jag o följer sin kropp (och täcker in den för det är kallt ute i världen!).

Jag använde dessutom ett själv-randigt garn, novita usva som fortfarande säljs superbilligt hos latvala, så inte ens färgbyten behövde jag fundera på. Eftersom bak- och framstycken stickas samtidigt i detta mönster blev ränderna garanterat jämna. Kan det bli enklare? Detta är ett perfekt mönster för en nybörjare, för någon som vill ha ett lätt projekt, eller t.ex. en mötesstickning då man ska koncentrera sig på annat samtidigt.

Eftersom jag var inne på ämnet lite här i början, ska ja dessutom passa på att ge en liten uppdatering om min hypertyreos. Jag mådde ju bättre redan, men nu har det tyvärr "hoppat till andra sidan", och jag har underfunktion istället för överfunktion. Det kan på sikt vara en bra grej eftersom det är lättare att behandla, bara mina värden inte "hoppar tillbaka" till överfunktion igen. Så här i stunden tycker jag väl inte att de här symptomen är något roligare än de jag hade förut, och som jag tyvärr känner ganska tydligt av, men jag hoppas ju, som sagt, att det blir bättre på sikt. Jag är trött igen, men det är bara att vänta på bättre tider... Jag får ju vård iaf. ...och som tur finns det no brainer -mönster då hjärnan inte fungerar som det ska... (haha)

3-rätters Halloween

Naturligtvis har halloween firats i vanlig ordning. En lämplig förrätt, tänkte jag, är djävulsägg, till namnet om inte annat.

Djävulsägg är fruktansvärt gott, senast jag gjorde djävulsägg var på mitt "sommarjobb", läs inlägget inklusive recept här.

Jag har inte gjort någon pumpa i år (som ifjol - se inlägget), men jag gjorde istället en liten lykta med värmeljus av en apelsin. Tror det var i pirkka-tidningen jag fick den idén.... Det blev halloween-firat på liten skala på många sätt i år. Lyktan förstås gjord enligt samma princip, men självklart, mindre.

Och så kom förstås min halloweeniga tévärmare fram igen. Och smörgåsarna fick miner....

Vad kunde vara lämpligare varmrätt än pumpasoppa, med tanke på temat? Denna, på fotot, gjorde vi faktiskt redan för ett tag sedan, enligt detta ica-recept. Helgens soppa blev aningen lite mer improviserad och kryddigare - passade bra i höstrusket.

Bara halva pumpan behövdes till soppan, andra halvan gjordes det också pumpamos på, som vidare blev till pumpkin pie! Den har ätits på halloween förut, och receptet finns i Flera Favoriter. Egon blev, som synes, väldigt förtjust i pajen, och han gillar dessutom helt tydligt att fira halloween. Den smakar lite om en blandning mellan kladdkaka och kryddkaka, och det låter ju inte helt fel - eller hur?

På tal om det kan jag nämna att det nästa vecka firas kladdkakans dag, på fredag närmare bestämt. Jag tror tyvärr firandet (och med det omnämnande på bloggen) uteblir för min del till förmån för svenska dagen på torsdag (och med det möjligen Gustav Adolf -bakelser) och farsdag på söndag (och därtill lämpliga bakverk) - om tid finns. Man hinner inte med allt...