Nu är det rökta fläsket stekt

Det har blivit mycket pyssel i köket på sistone. Jag kan därför dela med mig av ännu ett menyförslag, något mera arbetsdrygt än den det förra (den supersnabba men lika delikata squash-pastan), men väl värt besväret. Ingen annalkande katastrof, som ordspråket betyder. (Tror fläsket var rökt, det var i alla fall inte kokt....)

Jag har nämligen lagat kroppkakor. Jag gjorde exakt som mamma lärt mig, dvs som jag visat på bloggen i ett tidigare inlägg. Som sagt, det är värt att stå en stund i köket en stund för att smaka dessa läckerheter (det är väl oftast kul att stå i köket oberoende?) Och så länge tar det inte heller. Mycket smakligt!

En klassisk dessert till en klassisk måltid? Här blev det pannkaksmuffins med äpple (vilket i princip innebär att hälla pannkakssmeten i muffinsformar - svårare än så är det inte). Dem gjorde jag så här:

Pannkaksmuffins med äpple

(6 st)

1½ dl mjölk

2 ägg

1½ dl vetemjöl

1 msk socker

½ tsk kardemumma

½ nypa salt

2 msk flytande margarin

1 äpple + smör, kanel

225o, ca 30 minuter

Blanda mjöl och ägg i en bunke, vispa i de sinsemellan blandade torra ingredienserna. Ställ smeten svalt, låt svälla i en halv timme. Ringla lite fett i muffinsformarna. Fördela smeten i formarna. Grädda. Pannkakorna pöser i ugnen, men lägger sig då du tar ut dem. Tvätta och tärna äpplena. Stek äppeltärningrna i lite fett i en stekpanna och tillsätt en doft av kanel. Fyll groparna i pannkakorna med äppelblandningen och servera varma med glass eller vispad grädde.

Lady in red

Igår kunde jag ta fram min röda hatt igen! Jag virkade den i början på december, men som bekant har vädret på sistone krävt mössor som värmt öronen lite mera... Den här hatten har jag istället behandlat med sprej som ska göra textiler mer vattentåliga, om det har effekt vågar jag inte uttala mig om... Men det borde det väl ha? Förutom att hatten (eventuellt?) är vattentät, så virkade jag in reflex-tråd i glitterbandet runt hatten, så vattentät och reflekterande, det är väl inte illa? ...och så har den ju en väldigt uppiggande färg, vilket är bra så här i ruskvädret...

Hatten 'Elegant Cloche' är virkad enligt det här mönstret, samma mönster som jag använde en gång tidigare, då blev dock hatten för liten - men det är tur jag har en liten och söt guddotter. 

Dagens mattips!

Igår åt jag så gott att jag tänkte det vore oförskämt att inte dela med mig av idéerna åtminstone!

Jag började morgonen med gott färskt bröd, nämligen Leilas formfranska enligt detta recept. (Själv har jag tagit receptet ur hennes kokbok A piece of cake, som jag ofta låtit mig inspireras av (rekommenderar!), men de flesta recepten finns också på nätet. Det här är överhuvudtaget ett av mina favoritrecept på bröd, utöver morotssemlorna som är ett måste här i huset. 

Den här gången varierade jag brödet lite och bytte ut 3 dl vetemjöl mot jästbrödsmjöl, och smaksatte också med torkad oregano och saskatoon-pulver. Man behöver ju inte följa recepten blint...

Stiger jag upp och gör degen när maken far på jobb (halv 6 - 6-tiden) så får jag färskt bröd i rimlig morgonmålstid. :) Som ni ser hade jag sen lugn och ro att äta med en Kalle Anka (jag har lånat från svärfars Kalle Anka-bibliotek, som är nästan lika stort som min fars.... Gamla Kalle Anka-tidningar, mycket bättre än de nya...). Ni ser också att iaf denna tévärmare passar bra på min nya tekanna, som jag berättade om i föregående inlägg. 

Även lunchtipset kommer från Leila, nämligen ur hennes bok The fresh foodie. Jag är inte lika förtjust i den här kokboken som i den tidigare nämnda, men dagens recept var i alla fall toppen på alla sätt, så visst finns där också pärlor. Även detta recept hittade jag på nätet på en annan blogg, men också här gjorde jag min alldeles egna variant på Squash-pastan. Jag gjorde så här:

Vitlöksrostad squash-pasta

(2 portioner)

Ca 150-200 g pasta, t.ex. tagliatelle

1 squash

2 vitlöksklyftor

Olja

Salt & peppar

Ca 2 msk chilisås

riven ost

Koka pastan enligt beskrivningen på förpackningen. Hyvla squashen med mandolin eller osthyvel. Rosta squashen i lite olja i en stekpanna, pressa över vitlök, salta och peppra. Blanda squashen med pastan och blanda med lite chilisås (enligt smak). Strö riven ost över.

Leila beskriver pastan så här i sin kokbok:

Mina barn fullkomligt älskar denna lättlagade och fräscha vegetariska pastarätt. Trots sin enkelhet är den faktiskt tillräckligt rolig att bjuda även sina gäster på. Att man gör den på mindre än tioo minuter skadar ju inte heller.

Vad barn beträffar kan jag inte kommentera (men låter troligt så god som den var), men att den var snabb att laga och fullkomligt delikat och därför självklart gästvanlig, det håller jag absolut med om.

Desserttipset är lite fusk; detta åt vi inte igår utan på helgen. Blåbärspannacotta! Men den var så god så jag tänkte jag tipsar i alla fall. Egentligen gjorde jag bara pannacotta för att testa mina gelatinblad efter min tidigare fadäs i köket, och "tyvärr" kan jag inte skylla på dem. Men istället fick jag njuta av pannacotta. Jag gjorde enligt samma recept jag gjord tidigare (blogginlägg här --- receptlänk här), men jag bytte ut toppingen mot 100 g blåbär som jag kokat med 2 msk syltsocker - bara för att jag råkade ha färdig-tinade sådana i kylskåpet. Lite variation även här. 

Nu är jag hungrig och ska gå och äta av brödet som blev över från igår! Idag behöver jag inte vänta!

Ett misslyckande, del 2

Jag berättade ju tidigare om min misslyckade smoothiekaka. Resultatet var ju mindre vackert, om vi säger så, även om den var god (och är nu uppäten - så inget har gått till spillo). Men jag berättade inte allt....

Det var trångt i köket då kakan tillverkades, tékannan stod inte riktigt på plats i sin hylla.... och... krasch! Ni ser! Inte mycket till tékanna mera!

Dock hade vi, redan innan kraschen, planerat en Lojo-loppisdag dagen efter, så det betydde "bara" att jag hade något specifikt att söka efter. Resultatet ser ni de facto i bakgrunden på hyllan i köket (som jag nu plockat om så den nya kannan står stadigt på sin hylla!). (Ni ser också ännu en julklapp, min nya marimekko-kökshandduk [lamppupampula].)

Här ser ni min nya tékanna ännu bättre! En arabia-tékanna, från 50-talet om vi tror den här länken. Om jag tolkar stämpel rätt och tror på den här sidan om arabia-stämplar så stämmer det. :) Kul, jag gillar 50-tal. ...och återgår vi till den första länken, så gjorde jag ett fynd då jag betalade en bråkdel av det priset...

Jag valde kannan dels för att jag sökte en kanna med liknande mått som min söndriga kanna - ni vet ju att jag har en hel del té-mössor som jag vill kunna använda. (Jag har en tékanna till - som ni kan se här, jätte fin också den -  men jag har stickat de flesta till den tékannan som gick sönder.) Måtten är inte exakt samma, den är något högre, men omkretsen är så gott som lika (52 cm), så tévärmarna torde passa bra. En annan orsak att jag fastnade för just denna var att den, som ni ser, perfekt passar till min gula arabia teema -serie. Dessutom så är det här en bra vardags-tékanna som jag kan sätta i diskmaskinen, och som var i bra skick nu när jag köpte den (var frestad av en annan kanna, ungefär samma pris men inte samma fina skick). 

Jag behövde naturligtvis något extra gott till téet vid invigningen av den nya tékannan, och och valet föll på klassikern chokladkex! Jag har bakat dem ofta sen ni sett dem första gången i det här blogginlägget, inklusive recepthänvisning.

Hett & helrätt

Bara ett snabbt blogginlägg för att dela med mig av några intressanta artiklar (om stickning!) jag läst på sistone.

En finlandssvensk, om hur trendigt det är att sticka!

Ni hittar den här!

Jag visste väl att jag var trendig!

Och en engelskspråkig om varför det är bra för barn att sticka, med specifikt varför stickning inkorporeras i waldorf-skolor.

Den hittar ni här.

Vilket skulle bevisa att stickning då rakt inte är bara för gamla tanter?

Här ser ni hur trendig jag är.

Lade upp till en ny tröja igår! :)

Ett misslyckande

Jag minns att det någon gång var tal om att jag borde ha en blogg vid namn "Min misslyckade matblogg", eller något liknande. För sanningen är ju den, att ju mera man prövar på i köket, desto mera misslyckas man också. Det blir inte bra varje gång. Och så ska man ju reta varandra lite också, varav kommentaren om bloggen. Oftast visar jag ju vad jag lyckas med, så klart. 

Jag kunde välja att visa endast den här bilden på min smoothiekaka. Det ser ju helt okej ut. Och jag kan ärligt säga att den var riktigt god. Jag gillar idén till kakan; bara nyttiga ingredienser känns det som; frukt och bär, yoghurt, lite digestive-kex. Men som ni förstår, vad det något som gick fel....

...jag kan nämligen också välja att visa den här bilden. Bilden ovan är den enda godkänt snygga biten jag lyckades rädda. Och det här skrapade vi sen ner i en burk, går ju att äta, men ser som ni förstår inte ut som tänkt.

Vad gick då fel, trots att jag följde receptet till punkt och pricka? Det ser ju inte ut som i receptet... När jag googlade hittade jag både en och annan som lyckats laga smoothiekaka. Jag hittade både en och annan som lyckats med smoothiekaka när jag bloggade. (Den andra hade länkat till samma recept, den första länkade inte till något recept, men ser ju i övrigt likt ut förutom dekoren.)

Jag lutar åt att det var något fel med gelatinbladen, eller borde man kanske haft mera? Öppnade nämligen en ny påse gelatinblad, datumen är okej kollade jag, men kanske de förvarats tokigt? Nyfiken att laga något annat med gelatinblad för att se om de funkar där... Eller borde jag haft mera gelatin? Eller vad annat kan det vara? Smaken är som sagt bra, det är konsistensen som är problemet...

Junior

Som så många gånger förr, avslutade jag ett projekt (som ni får vänta lite på att se...), och kvar hade jag lite restgarn (Sandnes Garn mini duett). Vad skulle jag göra? Jag kan förstås stoppa det i skåpet med resten av min enorma samling restgarn, men....

Ja, om ni ser på bilden nedan, vad tror ni jag gjorde?

Pusslet... (Ett lätt sådant!)

Kanske ni redan ser, att det blev en liten nalle! 

Samma mönster som Egon (Drops design Teddy), men denna gång i den garntjocklek som mönstret är avsedd för, så det blev ett litet och pilligt projekt.... Ändå är han något större än de 10 cm som nämns i mönstret. Men därmed också ett mycket lämpligt restgarnsprojekt - ett snabbt sådant dessutom. Och en liten nalle är ju aldrig fel. :)

Svansen är ett utmärkt litet "sitt-stöd".

Här har vi han. Lilla Elvis!

Det gick åt lite mindre än ett halv nystan. Därmed har jag ännu ca ½ nystan kvar. Kanske Elvis får ett syskon? ...eller något annat...

Till skillnad från Egon har Elvis broderade ögon istället för knappar. Säkert hade jag hittat tillräckligt små ögon (eller?), men så här är ögonen dessutom barnsäkra när trådarna är väl fästa, och det kan ju vara bra.

Här har ni dem båda: Egon och Egon Junior, Elvis!
Tänk att båda har virkats enligt samma mönster! Ändå ser man ju helt klart att de har olika personligheter - och storlek..... :)

Jag kan ju också nämna, att jag gjorde om ansiktet tre gånger innan jag var nöjd.

Först satte jag ögonen för högt, andra gången blir det som bilden här ovan, dvs lika som i mönstret med kryss som ögon. Men precis som i tecknade serier, så ser man ju inte ut att må riktigt bra om man har kryss som ögon....

Men efter att ha sett på lite andra nallar som inspiration, gjorde jag som ni ser tidigare i inlägget. Nu är jag nöjd och tycker både Egon och Elvis är så fina så! :)

Gott & blandat

Den här helgen har bjudit på en hel del läckerheter. Bl.a. detta:

Operasmörgås

Ett rostat bröd, en köttfärsbiff, ett stekt ägg (gärna stekt bara på ena sidan med gulan något rinnig, möjligen också kryddsmör / en ostskiva), i det här fallet serverat med klyftpotatis. Jätte gott! Och en lite annan variant på köttfärs en "bara" köttbullar eller köttfärsbiffar.

Banan-kladdkaksmuffins

En favorit hemma hos oss. Om jag inte vet vad jag ska laga, men jag vill laga något, är det mycket troligt att det blir dylika muffins. Ni har ju sett dem förut, i olika varianter. Alltid lika fantastiskt! Denna gång var det ju extra festligt, när jag sökte fram de här fina muffinsformarna med "rekvisita". Så ska en söndag se ut! :)

Chips

En självklar del till fredagsmyset? Ni vet säkert alla att jag är en riktig chips-fantast! Dessa är dock hemgjorda, då jag råkade stöta på det här receptet för att göra chips i mikron. Potatis, olja och salt har man ju alltid hemma. I vår mikro rymdes det skivor av en potatis i gången, det ni ser i skålen (stor som en dippskål) är resultatet av totalt två potatisar = 2 ggr i mikron á 5 minuter. Det är med andra ord en nyttigare variant på många sätt: mindre olja, bättre olja, mindre salt och betydligt mindre mängd överhuvudtaget. 

Valda delar

Nu har halva januari gått (lite på t.o.m.), och jag fortsätter kika i min köksalmanack. 

Jag säger "kika i" och inte "följer" för hittills har jag bara tydligt inspirerats två dagar. Den 4:e januari åt jag en liknande kycklingrätt och fruktsallad som beskrivs i kalendern, och så var det igår. Jag åt inte broccolisoppa och rågbröd med leverpastej och hummus, jag åt kycklingsås med paprika och squash (som inte fastnade på bild, tyvärr...), men efterrätten, Ålandspannkaka, tänkte jag att jag prövar på! Man väljer ju vad man tycker om av recepten, så klart! 

Eftersom huvudingrediensen till Ålandspannkaka är mannagrynsgröt inledde jag morgonen med just - mannagrynsgröt! En sällsynt läckerhet i vårt hem, trots att det är så enkelt. En god start på morgonen både bildligt och bokstavligt! Jag planerade inte i tillräckligt god tid, min kalender till trots, och hade inte tillräcklig mängd mjölk hemma, men jag hade vassle i frysen så jag använde det. Funkade bra.

...ja, jag förstod någonstans att det är en tvist om det ska vara mannagrynsgröt eller risgrynsgröt i Ålandspannkakan, men då förstod jag på samtidigt att den äkta ålänningen väljer mannagrynsgröt (?), Michael Björklund väljer mannagrynsgröt och det var mannagrynsgröt det stod i min kalender. Ska jag säga det en gång till? Mannagrynsgröt!

Här har ni den, täckt av grädde och sylt (för den var inte så vacker annars - men god, om jag ska vara ärlig) - min Ålandspannkaka! Vägledd av receptet i kalendern gjorde jag så här:

Ålandspannkaka

7 dl mannagrynsgröt

3 ägg

½ dl socker

½ tsk kanel

1 tsk kardemumma

225^o, ca 30 minuter

Vispa ihop ägg, socker och kryddor. Tillsätt gröten och rör blandningen jämn. Häll i en smord form och grädda i ugnen tills gyllenbrun. Servera med sylt och grädde.

...det stod 2-3 ägg, jag använde två, men tänker att resultatet kunde vara bättre med 3 ägg. Socker och kryddor skulle vara enligt "smak", så här skrev jag också upp hur jag tänker göra nästa gång...

Bra idé om det blir gröt över! Eller, om man som jag vill ha en orsak att äta gröt på morgonen! 

Värm dig!

Vi har ju verkligen fått en riktig vinter till Finland till slut, med både snö och kyla. (Fotot ovanför taget när det var kallt, men ännu ingen snö...) Det gäller att ta till olika knep för att hålla sig varm. 

Ett bra sådant är benvärmare! Särskilt lämpligt om du har leggings eller kjol, men passar också till byxor! Inte nog med att det värmer förvånansvärt mycket, det är dessutom lätt att ta bort när man kommer in i värmen om man så tycker.

Dessa benvärmare är stickade enligt ett mönster ur Myssystä sukkiin (från mössor till sockor) - en bok med många bra basmönster (jag har t.ex. stickat svägerskans mössa, guddotterns halsduk, och brorsonens halsduk och "tigersvans" enligt mönster ur denna bok - speciellt halsduken mycket användbart mönster, bra att jag blev påmind om det!). Den här gången har jag alltså stickat Säärystimet (=benvärmare), ursprungligen ett mönster tänkt till män, så jag minskade några maskor för att det skulle passa mina ben. Jag stickade i novita nalle, främst restgarn jag hade hemma.

Ost-experiment

För ett tag sedan stötte jag på ett recept på brödost, till vilket det krävdes löpe. Jag hittade inte löpe, så idén liksom receptet föll i glömska.Förra veckan hittade jag, utan att söka, löpe! Naturligtvis köpte jag genast, sökte på nytt upp ett recept på brödost, och testade! ...jag tyckte för övrigt det var intressant, när jag googlade recept, att om jag googlade på svenska "brödost" så hittade jag endast recept i stil med "köp brödost, värm i ugnen och servera med hjortronsylt till kaffet", men om jag sökte på finska "leipäjuusto" så hittade jag några recept hur man de facto gör själva osten. Brödost är tydligen främst finsk (iaf om vi tror denna källa). 

Jag följde det här receptet, och är stort sett nöjd med resultatet. Det vill säga, jag är nöjd med så väl smak som konsistens, men utseende vill jag jobba på.... Tips mottages? Nu hade jag ugnen på 200 grader (grillfunktion) i 20 minuter, kanske det är något som kan justeras.... Vi ska se. :)

Finskt, svenskt, italienskt & franskt

Som jag berättade såg vi äntligen färdigt filmen Julie & Julia (2009) i veckan (även om jag sett den i sin helhet också tidigare, förstås - både hemma och på bio om jag inte missminner mig), och  det är klart att det leder till en massa inspiration i köket! Jag fick ju Det goda franska köket av Julia Child (2015) till födelsedagen dessutom, så jag har ju vad jag behöver, om man säger så. 

Valet föll på Boeuf Burguignon, som Julia också gör i filmen. (Ja, eller hon gör ju alla recept, men alla visas ju inte...) Boken utkom ju för första gången på 1960-talet, och receptet är skrivet i gammalmodig stil, väldigt utförligt om vi säger så... Med lite franska ord här och där dessutom, så kändes väldigt tjusigt att göra på alla vis - och lite svettigt, det tog ju en stund. Resultatet blev i alla fall riktigt gott! Jag har skrivit om receptet här nedan på "mitt" sätt, om ni också vill pröva.

Beouf Burguignon

200 g rökt grissida

1 kg magert grytkött

1 msk olivolja

1 skivad morot

1 skivad lök

Salt, peppar

Ca 20 g mjöl

5 dl fylligt rödvin

3-4 dl mörk oxbuljong

1 msk tomatpuré

2 krossade vitlöksklyftor

½ tsk timjan

1 lagerblad

Ca 12 smålökar

1 msk olja

1 dl vin

Salt, peppar

Lagerblad, persilja, timjan

250 g champinjoner

Smör

persilja

225^o 4+4 minuter    +   175^o, 3-4 h

Skär bort svålen på grissidan och skär baconbiten till lardons (strimlor ca ½ cm tjocka 4 cm långa). Sjud i ca 10 minuter, sila upp och torka. Stek sedan baconstrimlorna i oljan så att de blir lätt brynta, lägg i en eldfast gryta.

Torka köttet noga på hushållspapper, och bryn sedan i baconfettet tills de är vackert brynta på alla sidor. Lägg i grytan. Bryn de skivade grönsakerna i samma fett och lägg med i grytan. Krydda grytan och pudra över mjöl, skaka om så att allt är täckt av ett tunt lager mjöl. Sätt in grytan utan lock i ugnen och låt stå ca 4 minuter så att mjölet bryns, skaka om grytan och låt stå ca 4 minuter till.

Ta ut grytan och sänk värmen till 175^o. Rör i vinet och så mycket buljong att köttet nätt och jämt täcks. Lägg i tomatpuré, vitlök och örter. Sjud upp alltsammans på spisen, lägg locket på grytan och lägg in den i ugnen på lägsta falsen. Låt stå 3-4 timmar tills köttet är mört.

Bräsera löken (Oignons glacés á Brun):Skala löken och stek i måttlig värme ca 10 minuter så jämt som möjligt. Häll på vätska, salta och peppra samt lägg till en örtbukett. Lägg på lock och låt sjuda 40-50 minuter tills lökarna är genommjuka. Ta bort örtbuketten. Stek även champinjonerna i lite smör (i en skild panna).

När köttet är mört häller man innehållet i grytan genom en sil över en kastrull eller skål. Lägg tillbaka köttbitarna i grytan (eller i kastrullen), och tillsätt de bräserade lökarna och champinjonerna. Såsen bör vara så tjock att den täcker en sked tunt. Om såsen är för tunn, koka ihop den, om den är för tjock, späd ut med några skedar buljong. Dekorera med persilja.

Rätten kan förberedas dagen innan och bara sjudas upp innan serveringen. 

En så fin huvudrätt kräver naturligtvis en god dessert. Gärna en enkel sådan, om man inte förberett i god tid. Så jag gjorde en pannacotta. Det var så gott med pannacotta i julas, så jag lagade gärna igen. Denna gång utan vitchoklad, jag prövade det här ica-receptet. Därav "svenskt" recept, men panna cotta ska väl betyda kokt grädde (?), så ursprung itaienskt? Min pannacotta var på 2½ dl grädde, ½ dl socker, 1½ gelatinblad och någon "exotisk juice" jag hade hemma (kokade 1 dl juice med ½ dl syltsocker istället för att igen använda gelatinblad). 

Passar samtidigt på att visa bakelsen jag gjorde i veckan (på trettondagen): Alexanderbakelse. Denna bakelse torde vara finsk; jag har läst på flera sidor samma två meningar: "Denna bakelse skapades i början av 1800-talet när Alexander I skulle komma till Helsingfors på besök. Konditor Menn var den första som tillagade den.", men något mera än det har jag inte hittat.... Får tro på det. :)

Det var valda delar av den här veckans internationella meny. :)

Jag tar ju inte bara inspiration från köksalmanacken jag berättade om i början av veckan. 

Snällt

Julens sista hemligheter

Innan vi helt lämnar julen bakom oss (tjugondag Knut är ju trots allt inte ännu passerad) tänkte jag att jag skulle visa upp några till av de handarbets-relaterade julklapparna jag fick. Jag har tydligen igen varit väldigt snäll, hur det nu kan komma sig. :) Mina fina da capo -vantar har ni ju redan sett.

Jag fick också lite lektyr, bland annat lite gamla tidningar från 60-talet (om inte annat kul att se på bilderna!) och så en handarbetsbok: Sagornas stickbok (2015). "Att öppna dörren till sagornas värld är att träda in i ett förunderligt universum av hemliga stigar, fantasi och äventyr" - i den här boken finns en massa att läsa, och också stickmönster från mängder av sagor; Pippi Långstrumps strumpor, Alfons Åbergs tröja, osv. Här nämns en massa sagor jag inte känner igen så det gäller att fräscha upp minnet lite dessutom. :)

Ni ser också på bilden den fina lilla tavlan av en stickande flicka, den handgjorda korgen, I korgen finns vad jag behöver för att pyssla ihop en liten ängel själv, med hjälp av pärlor, säkerhetsnålar etc....

Sist men inte minst, några riktigt fina handarbeten: brorsbarnen har gjort dynvar åt oss! Brorsonen ritade ett monster och brorsdottern/guddottern min ritade en prinsessa - Törnrosa! 

Lakanen är för övrigt också en julklapp kan man säga, för vi fick lite julklappspengar som vi bl.a. köpte de här lakanen från ikea för. 

Som sagt, jag har varit snäll. :) Tack alla.

Finns t.o.m. mera att visa, så få se om det kommer på bloggen en annan gång.

Fredagsmys!

Här sitter jag framför brasan, i mina nya varma sockor, och bryr mig inte ett dugg om hur kallt det är där ute. "Pizza-perjantai" (=pizza-fredag) har vi firat för en liten stund sen (enkel variant på överblivna tortillaskal, ger dock helt klart fredagskänsla), och när jag bloggat klart ska jag återgå till min stickning, eller kanske bläddra i Kotiliesi käsityö som kom med posten idag. 

Mina nya sockor blev klara imorse; mönstret hittar ni tillgängligt på nätet i teetee 3/2015, och varför inte bläddra igenom alla teetee-tidningar som finns på nätet om ni har tid (finns på så väl finska som svenska!). Sockorna finns i båda dam- och barnstorlek, och min guddotter fick faktiskt likadana till julklapp av farmor sin. :)

Jag har inte använt teetee-mönster särskilt flitigt tidigare, men varför inte. Vackert mönster och kul med "inhemskt". Jag stickade helt enligt mönster inklusive att jag använde mig av  teetee-garnet pallas enligt beskrivning. Men lite förvånad var jag ju att det i mönstret stod att till vuxen storlek behövs 350 gram garn, och jag använde endast 200 gram! Sockorna passar mig som ni ser, så torde inte stickat för spänt eller något. Nåja, ingen fara, hellre så än att garnet tog slut halvvägs - och jag har köpt garnet hos Pirjon Lanka och får säkert byta det resterande garnet mot annat garn jag behöver till nya projekt, som jag brukar. :) Bra med trevliga garnbutiker. (Restgarn har jag ju minsann så det räcker ändå...)

Har ni någon erfarenhet av teetee-mönster?

Nu ska jag fortsätta med min mysiga fredag. :)

Gör ni det samma!

Kärleksvantar

Julens hemligheter del 6

Sista delen av mina egenhändigt tillverkade julklappar.

Den självklara julklappen till de nyförlovade och kära måste naturligtvis vara parvantar! 

Inget må skilja dem åt, inte ens kölden! :p

Jag har antagligen sett bilder på dylik vante någonstans, men något direkt mönster hade jag inte att utgå ifrån. Istället utgick jag från Novitas "persuslapanen", och gjorde sedan nödvändiga förändringar:

Den vita är stickad enligt mönster, kvinnostorlek, den beige stickad enligt mönster, mansstorlek. Jag valde vantar med kiltumme, så att de ska passa på båda händerna och inte vara någon skillnad om man håller älsklingen i vänster- eller höger hand.

Skaften till parvanten är också stickad enligt grundmönstret. Efter att ha stickat skaften skilt för sig lade jag naturligtvis ihop dem för att fortsätta; jag stickade en sticka från var vant ihop med varandra för att "binda dem samman". Sedan var det bara att fortsätta som vanligt, jag gjorde dock denna randig (4 varv per rand) och ta ihop som vanligt i toppen - det var bara mera maskor än för de enskilda vantarna. 

Eventuellt kommer det foton på vantarna i användning senare, annars får ni använda er fantasi.

Jag vet i alla fall att de är flitigt använda redan! :)

Varmt om öronen

Julens hemligheter, del 5

Samma rubrik använde jag 2014 till ett pannband väldigt likt detta; ett klassiskt pannband i patentstickning, som i detta fall blev julklapp till styvsyster. Vissa mönster tål ju helt enkelt att upprepas, och just det här är ypperligt om man har lite restgarn, i det här fallet använde jag garn från min bolero jag stickade i höstas. Förhoppningsvis är det varmt och skönt - uppiggande färg är det ju i alla fall. (Kanske inte varmt nog till minusgraderna vi har just nu, men....)

Stickskydd

Det första sömnadsprojektet 2016 är klart! Och det var ett snabbt projekt.  Jag har nämligen sytt "stickstopp", eller "stickskydd" eller vad man ska kalla det, dvs något som hindrar maskorna att ramla av stickan om man t.ex. vill ta med sig sin stickning i väskan - och det vill man ju? Har jag en rundstickning på gång, kan man oftast stoppa in ändarna i själva stickningen, eller sätta på "gummiklumpar" för ändamålet på ändarna, men har du en strumpstickning så är det 5 stickor och 10 ändar.....

Jag tog modell av ett stickskydd min mamma fått i gåva, och så satte jag igång. Allt du behöver är ett brett gummiband lika långt som strumpstickan, och en gnutta resttyg. 

Här har ni mina instruktioner för att sy stickskydd / stickstopp:

1. Klipp ut 2 st bitar, 8-9 x ca 15 cm av ditt resttyg.

2. Vik ihop bitarna på avan och sy raksöm längs med långsidan, nära kanten.

3. Vänd tygbitarna rätt, vik in "ändarna" (du kan vika in ganska mycket om du haft 15 cm långa tygbitar, återstående längd kan vara 8-10 cm) och sy raksöm över kortsidorna. 

4. Klipp till ditt gummiband. Det ska vara lika långt som strumpstickan, eller kanske ca 1 cm kortare.

5. Vik dina sydda tygbitar på hälften. Gummibandet sys fast någon millimeter innan den mittgränsen. Se till att sy på "insidan" av din tygbit, dvs där du har sömmen. Sy gummibandet runt alla kanter och dessutom ett kors så håller det bra. 

6. Vik över tygbiten över gummibandet, och sy raksöm längs sidorna. Ditt stickskydd är klart.

Snabbsytt öven för en novis och väldigt praktiskt! Nu hålls alla maskor på plats när jag tar med mig min stickning i min stickpåse - den är flitigt använd och där har jag allt jag behöver. Här får ni dessutom tjuvkika på ett pågående projekt innan det är färdigt. Kan tillägga att ju bredare sockor (sockor till en karl t.ex.), desto flera maskor och desto skönare att ha ett sånt har stick-skydd!

Det var som sagt ett snabbt projekt, och eftersom jag sydde tidigt imorse hade jag sedan hela dagen kvar. Bra med tid att fara ut på en liten promenad. En liten en, för det är kallt; -20 grader har vi här idag! Men lite frisk luft är ju alltid bra.... Och har man sällskap är det ju trevligt fast kylan biter en i näsan. 

Här berättar jag mera om tévärmaren ni ser på bilden.
Det kändes så fräscht att ersätta min tomte-tévärmare att jag plockade bort resten av julgrejerna när jag blev ensam hemma efter mitt besök. Sjärnor och ljus lämnade jag - mysbelysning fortfarande välkommet i vintermörkret. 

...och efter promenaden är det gott med lite varmt té. Om ni gissar mitt promenadsällskap rätt, är ni inte förvånade att det sedan också var dags för stickning. Vi såg färdigt filmen vi började se på, i tro det eller inte - början på augusti! Jag bloggade även då, om ni vill titta. Sällskapet var förstås det samma den gången, så där kan ni bekräfta att ni gissade rätt dessutom. :)

Den 4:e januari 2016

Mera julhemlighets-inlägg är på kommande, men här emellan tänkte jag berätta om min julklapp till mig själv: Köksalmanack 2016! Jag köpte två böcker iofs av jultidningsförsäljarna som knackade dörr här (oj så det var rusning!), den och Sticka nordiskt, som jag också är riktigt nöjd med. 

Jag fick köksalmanack till julklapp för några år sedan, och tyckte det var kul att ha idéer för vad man ska äta varje dag, även om det ganska sällan blir som förslaget i alla fall. 

Idag, den 4:e januari, t.ex. Förslaget var Kinesisk kycklinggryta, chop suey. Jag lagade kycklingsoppa med nudlar. De flesta ingredienser var samma i de båda rätterna iaf, mest kryddningen som var annorlunda. 

Perfekt efter en trevlig shopping-förmiddag i Lojo. :) Min shopping-partner (mamma så klart) gjorde mig också sällskap vid lunch, och vi tänkte att det är sällan vi äter såå nyttigt. Det blev för övrigt tyg inhandlat igen, så blogginläggen kommer att komma också i år, var inte oroliga! 

Efterrätten var väldigt lik förslaget i almanackan tycker jag. Det stod "mandarinsallad med granatäppelkärnor och pumpafrön", men granatäpplet blev utbytt mot passionsfrukt och banan (och lite citronsaft) istället, och så lyxade vi till det med lite bulgarisk yoghurt. Gott, fräscht, nyttigt och hur bra som helst!

Bra dag så långt. Inget onödigt inhandlat, hittade allt jag skulle ha, ätit gott. Har en tidningshög att bläddra i medan jag antagligen också ska se på ishockey. Egon är lika redo som ni ser i det här inlägget. (Hittade också det här och det här ishockey-inlägget på min blogg då jag sökte det föregående...)

Varde ljus

Julens hemligheter, del 4

Tyvärr har jag ingen snygg bild på detta projekt (jag föreställer mig iaf att jag brukar ta bättre bilder), utan det här är fotograferat lite "mitt i".

Vi har stöpt ljus!

Vi samlade ljusstumpar i ett år ungefär. Jag plockade sedan ut de som matchade varandra i färg något så när, och smälte i en o-öm kastrull (som det inte gör nåt ifall man inte får ren....). Vi hade också hittat lite diverse udda glas (har man inte hemma hittar man på loppis för en billig peng), och köpt vekar från adlibris. Du behöver också en kanna/flaska och en tratt. Vi klotta och rådda lite först, men vi märkte att man gör så här:

1. Smält ljusen på låg temperatur i kastrullen. Det går snabbt.

2. Fäst vekarna i bottnen på ljusen med sinitarra, så de hålls mitt i ljusen.

3. Häll ljusmassan genom tratten i flaskan/kannan. Du behöver inte plocka bort de gamla vekarna, de hålls bra i bottnen på kastrullen.

4. Från flaskan/kannan kan du hälla snyggt i glasen som ska hålla ljusen. (Utan att spilla allt för mycket, som vi gjorde först då vi försökte hälla direkt från kastrullen......)

5. Då de börjar stelna (10-15 minuter senare...), dra lite i veken så den är rak.  Vid behov kan man ställa någon pinne eller så tvärs över glaset för att hjälpa veken hållas rak (men behövs inte om man drar i veken i rätt läge, märkte vi).

6. Låt stelna, vi lät stelna över natten.

7. Paketera in fina julklappar, eller njut själv av dina mysiga ljus. Eller båda. :)

Moebius

Julens hemligheter, del 3

Moebius, det är när man med flit "svänger" på stickningen så att det inte blir som en tub, utan att där blir en liten "twist". Något man absolut inte vill göra när man stickar sockor t.ex. med andra ord, men som kan bli riktigt snyggt på en buff.

Och denna svängiga buff blev julklapp åt en svängig tant. Hehe. Min moster. :)

Det är första gången jag stickar moebius, men i övrigt påminner det vågiga mönstret mycket om den här buffen - men i annan typ av garn så syns det kanske inte så bra...

Aspens nyårs-karemeller

...och lite till...

Liksom ifjol hade vi en riktigt fin nyårsmiddag! Inte riktigt lika många rätter, men dock.

Vi skippade förrätten och gick direkt på huvudrätten; Älg-pepparbiff med klyftpotatis!

Inte illa må jag säga. 

Jag funderade av och an vad som skulle bli dessert i år, men slutligen så blev det Créme brûlée!

Jag har bloggat om det förut, och då också länkat till receptet. 

Så enkelt och så gott! Och väldigt festligt på nå vis.

Sist, men inte minst - nyårskaramellerna!

Jag skrev ju tidigare på bloggen att även om jag redan  gjort julgodis, såg jag ett så intressant recept i TV av Mette Blomsterberg att jag måste göra mera... Jag vet inte vilket program det var, jag har inte sökt receptet, men jag gjorde så gott jag kunde enligt vad jag sett:

1. Jag kokade en burk kondenserad mjölk för att göra dulce de leche - se nogrannare instruktioner här. Jag skrapade över kinuskin i en spritspåse och lät svalna.

2. Jag smälte choklad i vattenbad (och fick använding för mina nyinköpta metallskålar från ikea), tempererade så noga jag kunde. Totalt använde jag ca 2 plattor hushållschoklad, men det räcker om man smälter hälften i det här skedet.  (Jag brukar bara se till att jag smälter hälften av chokladen, och rör i andra hälften, så brukar det bli bra.) Jag fyllde mina chokladformar jag fick i julklapp ifjol (sådana här) såg till att det inte fanns luftbubblor ("dunkade" de i bordet) - och hällde tillbaka chokladen i skålen. Då blir det ändå så mycket choklad att "ytan" av formarna är täckta. Sedan lät jag chokladen stelna. (Rumstemperatur fungerar bra om den är rätt tempererad - Mette lät sina stelna upp och ner så att chokladskalen skulle bli så tunna som möjligt.)

3. Jag spritsade dulce de leche i "chokladgroparna". Se till att kinuskin inte kommer för högt upp i pralinerna, då bottnen ännu ska utanpå, och pralinerna blir snyggast om man kan dra en skrapa över formen så att bottnen blir raka.

4. Jag smälte/tempererade mera choklad, hällde över pralinerna, drog jämt över med skrapan. Sedan lät jag chokladen stelna i formarna.

5. Jag knackade ut chokladen ur formerna, smakade och njöt.

Senare på kvällen blev det nyårsfiras med familjen, tortillas, raketer, nyårslyckor osv. Och, vi njöt av choklad - både Aspens nyårskarameller och annat smått och gott.

På bilden ovan syns våra nyårslyckor; till vänster min och till höger makens. Hjälp att tolka tages nyfiket emot. :)