Sommardress

Igår tog jag min sheriff med mig på visit igen. Denna gång hade även jag en ny outfit - jag har sytt mig en riktig sommarklänning! Jag sökte och sökte i mina sömnadstidningar tills jag hittade vad jag sökte, i Moda 5-6/2014 hittade jag äntligen den, omlottklänningen. 

Varför sökte jag just en omlottklänning? Främst för att det är praktiskt vad gäller amning, bara ett snöre i sidan att lösa upp så att Filip kan få mat, om ens det behövs (urringningen är lämplig oberoende), och jag är ändå klädd. Förutom den bekvämligheten är den annars också skön, och inte så figursydd, vilket är bra om min figur ändrar så här efter födseln. Visst är jag glad att jag sydde min mammakjol också, men jag undviker helst att sy något bara för en kort tid - denna funkar som ammande mamma, men också till vilken sommardag som helst, barn eller inte. ...och just nu känner jag att jag behöver lite omväxling i min garderob som är praktiskt just nu också, men inte uppenbart bara därför.

Här har jag ett rosa bälte som accessoar, men under bältet finns knytbanden som hör en omlottklänning till, så bältet behövs inte.

Jag är så nöjd med min klänning! Sommarfräscht, svalt och luftigt! Blommigt! Exakt vad jag var ute efter! Ibland är det tur att man kan sy, för sökte faktiskt först efter färdiga klänningar, innan jag började söka mönster. Dessutom kan jag bara hålla med om vad det stod i mönstret, det var verkligen "erittäin helppo" (väldigt enkelt). Den tog bara någon timme att sy och klippa till (när jag väl fick trådspänningen på maskinen att funka.....). 

Jag har dessutom äntligen, tycker jag, bemästrat iaf en variant av låg knut i nacken. Det har jag länge försökt mig på...

Nu... Jag vet att jag har många bloggläsare jag sällan hör av, och nu skulle jag vilja höra lite kommentarer. Hur många tänkte, när ni såg min klänning, att det ser ut som jag grävt fram ett par gamla gardiner ur skåpet och slängt på mig? Jag menar, jag vill ju inte bli blind för vad jag kan och inte kan, och tro att jag kan omvandla något jag inte kan, om ni förstår vad jag menar... 

Packad och klar, redo för min sommar i England som au pair. 

...men det var de fakto vad jag gjorde; sökte fram ett par gardiner som legat i skåpet i mer eller mindre 10 år, och återanvände dem. De har inte passat i något hem sen mitt första egna hem (det enda hem var jag bott ensam) i Lauste, varifrån jag flyttade för 9 år sedan. Den här bilden är från maj 2006, så mer eller mindre jämt 10 år sedan. 

Då inledde jag mitt sista år som singel i Åbo, nu är jag en gift småbarnsmamma ute på landet. Tänk vad livet ändras. Och tänk att det blir precis som det ska bli.

Som jag ser det, är enda tecknet på klänningen att jag använt gardiner som material, att jag var tvungen att skarva tyget lite då det inte kom i ett enhetligt stycke. Det syns på bilden här ovan. Men när jag har klänningen på, vem ser då att det undre framstycket är skarvat? Och visst är det en bonus, att det enda den här klänningen kostade mig var lite sytråd, vad ska vi tro, 1 euro totalt? (Jag är ju inte snål, men ibland är det ju extra kul att räkna...) Dessutom var det ju bra att ha tyg hemma i skåpet, då det är lite besvärligare än förut att gå till tygbutiken. :p

...det är ju för övrigt inte första gången jag använder gamla favorit-gardiner. I det här inlägget ser ni både gardiner och klänningen jag sydde till guddottern min, och i det här inlägget ser ni en kjol jag sydde förra sommaren av samma gardiner.