fredag 10 juni 2016

It's my party and I'll cry if I want to

Den sången skulle passat perfekt senaste lördag, då vi firade Filips dop. Han skrek när han ville (i kyrkan), sov när han ville (hela kalaset) och smilade när han ville (före och efter mest). Men det var hans dag och han bestämde. (Alla dagar är väl i och för sig Filips dagar, som det ska vara antar jag.)

Kalas var det i alla fall, hoppas gästerna var nöjda fast de inte fick se så mycket av Filip. Filip var nöjd då han fick som han ville, och gladde sig åt alla fina presenter.

Och så hade jag bakat förstås:
Jag ville göra en fin men enkel kaka - det är nog med annat att fundera på inför ett dop. Detta tycker jag blev perfekt - en paket-tårta. Jag gjorde helt enkelt två stycken rulltårtsbotten som jag skar i lämpliga bitar, fuktade med rabarbersaft, fyllde med kvarg-gräddblandning och jordgubbssylt, täckte med vit marsipan och så var det bara att fixa till rosetten av blå marsipan. Rätt enkelt, men ändå effektfullt.

Det blå temat fortsatte (jag är ju inte så mycket för det där könsneutralt.... snart säger Filip själv vilken färg han ville ha, den här dagen blev det blått) då jag gjort blå brysselkex inspirerat av Bella på Villa Alén. Som hon skriver är det ju lätt att byta färg. Jag gjorde även blåbärsgrottor (ska det vara blått så ska det), och bytte bara sylt från hallon- till blåbärssylt i klassiska hallongrottor

Båda kakorna är lätt att göra mjölk- och äggfria, vilket var bra då Filips kusiner var på besök. (Klart det när morbror med fru blev gudföräldrar.) Kexen är naturligt äggfria, och så använde jag helt enkelt mjölkfritt "smör". Det märks ingen skillnad alls i varken smak eller utseende.

Bullarna var inte blå. Däremot var även de mjölk- och äggfria. Därför blev det inte kanelbullar, då smöret tog slut, utan det blev rabarberbullar istället - jag hade lite rabarbermarmelad kvar jag fått i present från min klass på jobbet. (Jag gjorde också vanliga bullar med socker på, vilket brorsbarnen föredrog....)

Fotat 13:e maj
Jag kan väl knappast skriva ett blogginlägg om Filips dop utan en bild på huvudpersonen? Nu då namnet äntligen är officiellt (konstigt system att det blir officiellt först med dopet - jag har alltid lärt mig att man inte får namnet i dopet utan "bara" tas upp i församlingen....) passar det väl bra att visa denna fina FILIP-dregellapp jag broderat. Denna modell är mycket bättre än den tidigare jag sydde (jag tog modell av en köpt som passade, och ritade/sydde bara av). Jag sydde i våffeltyg så är det lätt att brodera med korsstygn. Nu vet alla att det är en liten Filip vi har; Filip Kurt Valdemar. 

1 kommentar:

Kerstin sa...

mm, o man ser på Filips min på fotot att han har bestämda åsikter, han smilar inte utan orsak, och tycker han att han inte vill vara med, då protesterar han, högljutt! Men, för en karl i hans ålder är det helt okej