3-rätters Halloween

Naturligtvis har halloween firats i vanlig ordning. En lämplig förrätt, tänkte jag, är djävulsägg, till namnet om inte annat.

Djävulsägg är fruktansvärt gott, senast jag gjorde djävulsägg var på mitt "sommarjobb", läs inlägget inklusive recept här.

Jag har inte gjort någon pumpa i år (som ifjol - se inlägget), men jag gjorde istället en liten lykta med värmeljus av en apelsin. Tror det var i pirkka-tidningen jag fick den idén.... Det blev halloween-firat på liten skala på många sätt i år. Lyktan förstås gjord enligt samma princip, men självklart, mindre.

Och så kom förstås min halloweeniga tévärmare fram igen. Och smörgåsarna fick miner....

Vad kunde vara lämpligare varmrätt än pumpasoppa, med tanke på temat? Denna, på fotot, gjorde vi faktiskt redan för ett tag sedan, enligt detta ica-recept. Helgens soppa blev aningen lite mer improviserad och kryddigare - passade bra i höstrusket.

Bara halva pumpan behövdes till soppan, andra halvan gjordes det också pumpamos på, som vidare blev till pumpkin pie! Den har ätits på halloween förut, och receptet finns i Flera Favoriter. Egon blev, som synes, väldigt förtjust i pajen, och han gillar dessutom helt tydligt att fira halloween. Den smakar lite om en blandning mellan kladdkaka och kryddkaka, och det låter ju inte helt fel - eller hur?

På tal om det kan jag nämna att det nästa vecka firas kladdkakans dag, på fredag närmare bestämt. Jag tror tyvärr firandet (och med det omnämnande på bloggen) uteblir för min del till förmån för svenska dagen på torsdag (och med det möjligen Gustav Adolf -bakelser) och farsdag på söndag (och därtill lämpliga bakverk) - om tid finns. Man hinner inte med allt...

Pastadagen

Ni missade väl inte att fira pastadagen i lördags? Det gjorde inte jag. Beroende på vilken källa man läser, har vi firat pasta dagen sedan 1995, 1997, eller 2005 (kanske det finns ytterligare alternativ?). Jag vågar inte yttra mig om vilket som är det rätta, och har inte forskat mera än en snabb googling heller - det räcker för mig att alla iaf tycks vara överens om att det är just 25:e oktober vi skall äta pasta. 

Följaktligen blev det naturligtvis pasta jag bjöd på då jag fick besök. Jag hade bestämt mig för att göra Currykyckling med banan, eftersom jag hade några bananer som bestämt ville bli ätna så fort som möjligt, men istället för att servera med ris som jag vanligtvis gör, blev det då alltså med pasta. Det passade precis lika bra!

Tycker det är lite kul att jag bloggade om denna rätt - inklusive recept (kanske det var då jag gjorde den senast?) för ganska exakt 1 år sedan. Jag tycks ha haft samma helg-sysselsättning då också som jag hade den här helgen... Inget ovanligt i det, förstås.




Vem var då min mystiska lunchgäst?

Föga förvånande, var det mamma som kom på besök.
Som synes har jag heller inte bara planerat lektioner, utan hunnit med lite annat också.
Jag hjälpte mamma med ett projekt, som jag gissar att jag kanske bloggar om senare,
och så hann vi med lite stickning dessutom.
Sjalen hon stickar på här blir faktiskt precis lika som den här jag har stickat, men i andra färger.

Höstlöv!

Frisyren här är samma som i det här inlägget (var jag också visar ett projekt i karnaluks-garn), nämligen en "trassel-knåka",
enligt video av Lilith Moon (min variant naturligtvis utan hårförlängning).
Har lärt mig göra "trasslet" lite redigare nu, tycker jag. :) 

Hösten är så vacker och skön; löven ändrar färg, luften är skön och fräsch, våra vänner i skogen syns mera till på åkrarna ikring oss (varför vi bl.a. satt nät runt buskar och träd, som syns lite i bakgrunden ovan - förhoppningsvis syns inte samma vänner på vägarna[!]) - och javisst, höstlovet närmar sig med stormsteg! Nu på helgen pysslade vi en hel del på gården igen i den sköna höstluften och vi är ett steg närmare ordning på torpet igen. Det känns härligt helt enkelt. Jag gillar hösten!

Mitt senaste handarbetsalster är tydligt höstinspirerad; min höstlövssjal. På bilden nedan syns mönstret bättre, och det blir tydligt varför sjalen fått sitt namn, på bilderna ovan syns den i sitt rätta element. (Kjolen tycker jag passar perfekt till i färg, den hade jag råkat packa ner på vinder, men tur jag "fyndade ner" den igen.)

Garnet jag använt, hör faktiskt, på tal om "fynd", till de garn jag köpte i Karnaluks - Angora av Ören Bayan, och därmed har jag nu, två år senare, använt av alla garn jag köpte där. (Använt av, inte använt upp, finns kvar av bl.a. detta.) Just det här projektet har jag stickat på av och till i 1½ år, men förstås stickat en hel massa där emellan. Nu är den klar, och precis i rätt tid.

Fisk-tema!

Ni missade väl inte att fira Finlandssvenska matkulturensdag på torsdag? Det är mycket att hålla reda på så här på hösten, den här veckan har vi ju också firat äggets dag och I love yarn -day - nämnt i ett tidigare inlägg. Förra veckan firade vi ju, som nämnt på bloggen också det, kanelbullens dag.

Årets tema är fisk! Varje år lyfter Marthorna, som instiftat dagen, fram ett tema, en råvara eller dylikt som speciellt berör vår lilla "ankdamm" som man säger.

Ni som känner mig vet att fisk inte hör till favoriterna, men vuxen som ja nu blivit till slut (....?) vet jag att det är hälsosamt och försöker leva som jag lär (ja bokstavligen, jag undervisar ju i både hussa och hälsokunskap) och äta fisk emellanåt. Det sägs ju att smakar man på något tillräckligt många gånger lär man sig tycka om det till slut, och dra mig baklänges - undrar om inte det också är rätt! Vi prövade på ett nytt recept här hemma nyligen, nämligen Torsk med frasigt täcke och citronsås, och det är fullt möjligt att det var den godaste fisk jag ätit! Jag har för övrigt prövat på många ICA-recept på sistone, och om jag inte missminner mig har alla varit goda.

Än är det inte för sent att fira finlandssvenska matkulturens dag! ....eller att lära sig äta fisk.... Gör det ni också! :)

Skördetider

Dags att skörda alla höstens läckerheter; bär, äppel, svamp.... Våra egna frukter och bär; äppel, rabarber, blåbär och aronia, har ju naturligt inte tagit sig så fort att jag kunnat skörda i egen trädgård ännu, lyckligtvis finns det andra generösa människor.

Tills nyligen hade jag inte ens smakat på Aroniabär, men vi har som sagt planterat aroniabuskar också på vår gård. Jag var därför jätte glad då jag och mamma fick fara hem till hennes bekant och plocka av hennes buskar, som fullkomligt dignade av bär! Som pricken på i:et fick vi dessutom både smakprov, receptidéer och lite äppel. Vad kunde vara bättre?

Jag utnyttjade både bär, recept och tips, och har lagat Aroniabärssylt enligt detta. Aroniabär är dessutom ruskigt nyttigt, rika på så väl vitaminer, antioxidanter och järn, läs mera här. I sylten finns förutom aronia också rabarber och äppel, och allt det kommer jag ju att ha på egen gård bara allt tar sig. Så fantastiskt! Min plan är att aldrig mer bli sjuk när ja får i mig så mycket nyttigheter. (..........)


Receptet på sylten ser du här nedan, tillsammans med lite annan sylt och saft som finns i min nya best-of kokbok Det bästa ur Aspens kök. ...ett tidigare smakprov ur kokboken (förutom alla mängder av "lösa" recept här på bloggen) hittar ni ju här, och mina tidigare kokböcker hittar ni här.

Inspirerat av alla fina "burkar" till salu på Slow Food -mässan, som jag också besökte som hastigast senaste helg, konstaterade jag att burkarna är mycket finare med en tygbit på locket... Och jag lider ju inte direkt brist på små resttygsbitar heller, så - sagt och gjort...

Ni såg bland recepten ovan att jag också har recept på blomstermarmelad? Jo, jag har faktiskt prövat! Jag har i somras lagat Rosenmarmelad, mest på egna rosor men lite på svärmors också. Lite har jag alltså skördat på egen gård också; jag har plockat lite blad i taget, jag vill ju njuta av de vackra, och så har jag stoppat i frysen tills samlingen blivit tillräckligt stor.

Överraskande, på något vis, smakar marmeladen väldigt mycket rosor, smakar som det doftar alltså, och är samtidigt riktigt gott. Men det är ju en ganska "parfymig" marmelad, så man vill inte ha mängder av den. Jag tänker att på något kex eller så kunde det vara lämpligt? Lite mindre "flexibel" på det viset än min aroniasylt som passar på "vad som helst"; gröt t.ex. Tips emottages. Blomstermarmeladen kan förstås också göras på andra ätliga blommor... Maskrosor t.ex., har jag funderat pröva på.

Jag har visserligen gjort äppelmos också, men de burkarna har av anledning eller annan inte råkat fastna på bild. Äpplena fick jag av styvsyster denna gången. Men man kan ju göra så mycket mera med äpplen. Det som fastnat på bild är lite äppelyoghurtglass med äppelchips.

Det känns ju liksom nyttigare när det är yoghurt i glassen. Det är helt enkelt äppelkompott med farinsocker och kanel blandad med yoghurten. Tunna äppelskivor har jag torkat i 100 grader varm ugn (igen med socker och kanel på), vilket blev riktigt smakliga chips.

Sista bilden till detta skördetema blir svamprisotto. Jag har visserligen inte plockat svamp själv, och svamp hör inte till favoriterna (iaf inte kantareller!), men svamprisotto - det är gott det, så det gör jag med jämna mellanrum. Och det är ju de facto säsong nu. Aubergine och sparris tycker jag passar jätte bra med svamp, så det är det som oftast åker med ner i risotton.

I love yarn eggs!

Idag har vi två dagar att fira; nämligen äggets dag [1] [2] och I love yarn -day! Dessa dagar går naturligtvis att kombinera, och det är inte ens svårt. Jag "råkade" nämligen köpa Arne & Carlos's bok Pääsiäiskoristeet (hittade ej svenska, men här är norska: Påsk för hele året) för  någon vecka sedan ("råkade" är rätt ord - boken var grymt nedsatt, minns inte exakt men kanske jag betalade 2,50 euro för den eller något sådant), och där finns ju mönster på en massa ägg, bollar och annat kul. Alla ägg är inte påskiga - precis som att vi inte äter ägg endast till påsk - så att hitta passande mönster var inget problem. Att hitta restgarn i mina garnkistor var heller inget problem, mycket lämpligt projekt ur den vinkeln sett....

Följaktligen, då min moster firade födelsedag igår fick hon en lite annorlunda present. Vad ger man till såna som redan har allt, liksom... Förutom äggen fick hon semlor, som - om jag får säga det själv - var ovanligt lyckade till både konsistens och smak just denna gång. Tur för mossi. ;)

Göta-dagen!

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag ju att ballongerna från babyshowern höll väldigt länge, så jag fick komma på nya saker att "fira" varje helg. Både mammas och svärmors födelsedagar inföll ju bland annat under den här tiden. Dessutom råkade det vara mommos namnsdag (Göta, 8.9), så jag fick mamma och svärmor på besök igen. (Jag råkade ju dessutom vara sjukskriven för hypertyreos, o de där mammorna ville se till att jag åt ordentligt, inte helt obefogat.)

Den självklara förrätten när man tänker på mommo min, blev förstås vispgröt. Det brukade hon laga åt mig varje vecka, när hon kunde! På fotografiet häller mommo upp vispgröt på burkar åt mig - när jag jobbade i butik i Karis brukade hon hämta vispgröt (och lite ett som annat) åt mig till matpausen t.ex.... Maten serverades förstås på min kesäkukka-servis (arabia) som jag ärvt. Oftast används den servisen till korvsoppa, som mommo också lagade åt mig regelbundet, men den går ju att använda till annat också.

Huvudrätten denna gång blev förstås en traditionell rätt det också, nämligen kåldolmar. Detta hade vi tänkt ett tag, med svärmor och mamma, att vi ska laga någon gång som husbonden är borta. Tanken var att vi skulle laga maten tillsammans, men det blev nog mest mamma får jag erkänna... Gott var det, men inget annat var ju väntat.

Som avslutning på vår delikata måltid blev det äppelpaj och tant Hannas kakor. Jag var ju väldigt kinkig ännu medan mommo levde, ja kanske jag började smaka på mera sista tiden, men det jag åt hos mommo var just de rätter jag nämnt - och Tant Hannas kakor! ...på bilden syns det ju också vem som är i farten med pajdegen, medan kåldolmarna är i ugnen...

Några veckor senare skulle morfar faktiskt fyllt 100 år, och då blev det att fira igen, denna gång på Brasserie med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn - med respektive. Vi var många på plats trots att alla inte kunde komma. Mycket trevligt. Mommo och morfar är med ännu, fast de är borta...

Höst

Eftersom jag hade fotograf med mig igår (läs: mamma) passade jag på att få ett av mina senaste handarbeten fotograferat - nämligen mina Fabelvantar. Det här garnet (4 nystan: 2 blå- och 2 röd-nyanserade) har jag fått i present då jag ordnade stickkväll en gång. Mina gamla vantar hade fått ett hål för mycket, så det var helt enkelt dags att sticka nya. Jag använde mig av detta dropsmönster, mönstret passar som handen i vanten (haha) eftersom det faktiskt är gjort till detta garn. Det gick inte åt ett helt nystan till mina vantar, men nästan. 3 nystan kvar alltså.... :)

Det som gör de här vantarna lite speciella är sicksack mönstret på skaften. Det syns kanske inte så jätte bra - speciellt som skaften ofta är täckta av tröjor/rockar, men det var lite roligare att sticka iaf. Och visst syns det!

Bilden med höstlöven blev så fin tycker jag. De granna löven lyser så upp med min blåa kjol (som jag just återupptäckt, den har mamma stickat på 70-talet, hela dräkten ses i detta blogginlägg - både på mig och på mamma) i bakgrunden, och mina vantar med röda och gråa ränder passar bra med båda.

Mikaelimarknad & kanelbullens dag!

Till vänster: Försäljningsstånd på rad
Till höger: "Gula huset", huvudbyggnaden.

Till vänster: Ladugården, var det idag var caféverksamhet med väldoftande soppa och delikata våfflor.
Till höger, det omtalade fina "nybygget". 

Idag var jag för första gången på Mikaelimarknad "här i byn" (detta firas naturligtvis i närheten av Mikaelidagen....), i sällskap av mamma som också tagit bilderna ovan. Det föll sig förstås naturligt att det var dags att ta sig en titt, även om det inte var en arbetsdag för mig i och med att jag jobbar i två skolor - men det var verkligen värt en visit. Det verkade också många förstått i det soliga vädret. Det var också ett utmärkt tillfälle att njuta av den vackra miljön, något som kanske undgår en ibland i den hektiska vardagen...

Väl hemma tillbaka dukade jag fint med min nyinköpta duk och skar upp mitt nyinköpta bröd (med lingon och aronia - väntar på att min egen aroniahäck skall växa till sig....). Detta serverade jag till Squash-soppa och Quiche Lorraine. Inte så illa.... 

Den goda soppan gjorde jag så här:

1 (500 g) squash

½ (100 g) purjo

3 potatis

1 msk olja

7 dl vatten

1 buljongtärning (grönsaks)

1-2 vitlökskluftor

1 tsk basilika

3 msk vetemjöl

2 dl mjölk

100 g färskost med örtsmak

½ tsk salt

Gräslök

Skölj och skär squash och purjo i mindre bitar. Skala och skär potatis i bitar. Bryn purjon i lite olja, tillsätt vatten och koka upp. Tillsätt buljongtärning, vitlök och potatis. Låt koka ca 5 minuter. Tillsätt sedan squashen och koka den mjuk. Puréa och smaksätt. Blanda mjölet med lite vatten och häll i soppan under omrörning. Låt koka några minuter. Smält i färskosten (och dekorera). Servera med färskt bröd

....och det viktigaste av allt, just idag, var förstås kanelbullar till efterrätt! Det första jag gjorde imorse när jag vaknade var att baka - för idag firar vi ju faktiskt också kanelbullens dag. Hurra, hurra, hurraaa! Tydligen 15:e året detta firas nu. 

Livet är en fest!

Äntligen ÄNTLIGEN börjar jag återfå energi och livsglädje! Visst har jag "orkat", men nu börjar jag tycka att livet ler igen. Det är en väldigt skillnad, en skillnad man lätt glömmer om man mår dåligt länge. Efter att ha mått lite upp och ner i ca ett år nu (jag började må dåligt förra hösten, erkände det i februari = hypertyreos x2 konstaterades, så fort jag började må bra fick jag behandling för att jag skulle slippa detta, mådde först dåligt av behandlingen och sedan då hypertyreos x 3 konstaterades) känns det otroligt skönt att bara vara glad och njuta av livet igen. Så här ska det ju vara! Eleverna sjunger, jag får visa ID i kassan då de uppenbarligen tror jag är under 18 (jag tänker inte analysera sönder varför de frågade ID, det måste ju varit därför.......), blir överraskad med gott här hemma.... Ingen dålig dag inte! (Funderar på hur berg-och-dalbanan skall fortsätta en annan dag...)

Jag ska visa bilder på några andra trevliga stunder jag haft på sistone: Här till höger kakan jag lagade till svärmors födelsedag: Sachertårta! Som jag bloggade, återanvände jag ballongerna från babyshowern till mammas födelsedag och lagade ny skylt. Till svärmor, bara en vecka senare, ändrade jag bara på en siffra i skylten och bakade en ny kaka. (Mum-in-law blev så långt.... Mum som mum.)

På tal om babyshowern - babyn är här nu och hon är så söt. Här ser ni en skymt....

Några veckor efter det var ballongerna fortfarande hur fina som helst. (Där emellan tog mödrarna hand om mig, det kommer i ett skilt blogginlägg senare...) Då firade Egon med Banankladdkaka - bästa sortens vardagsgott. Choklad hjälper mot allt. Denna kaka har jag bloggat om förut här och här (åtminstone).

Både recept på banankladdkaka och Sachertårta finns för övrigt i Flera Favoriter, naturligtvis. 

....sen fick jag lite "barnbesök" som fick ta hand om ballongerna...... En månad av ballonger räckte ju till, trots allt.....

Hovdessert, mera choklad. Undra på att jag mår bättre!
Tänk att maränger, glass, banan, jordgubbar och chokladsås kan vara så fantastiskt gott!?

Vi fortsätter på temat: Chokladmousse och ett glas rött.
Livet är en fest indeed.

Jag har blivit väl omhändertagen här hemma. :)

Familjefiras

När det firades babyshower för ett tag sen här på Aspen, så dekorerade jag med både ballonger och skyltar (ballongerna syns tydligen inte i inlägget, märker jag nu, men skylten syns ju...). Jätte fint tyckte jag iaf, och när mamma fyllde år en vecka senare, var ballongerna fortfarande jätte fina! Finemang tänkte jag, finns väl ingen åldersgräns på ballonger? En ny skylt gjorde jag naturligtvis också! Ingen hejd på firandet, här sitter mamma och öppnar paket!

Här är alla kalasfirare: brorsan, mamma och jag. Ovanligt, speciellt eftersom brorsan bor i Sverige (men han råkade ha kurs i Finland just den här veckan - sicken tur!), men också ovanligt kul! Vi visade att det är sällskapet som avgör, och fick lite enkel tortillas - tillrett tillsammans naturligtvis - och några ballonger att bli till århundradets fest! (Typ....)

Inget födelsedagsfiras utan kaka, inte i mitt hus iaf, så vi firade med denna Cheesecake med tre sorters choklad. En kaka så god att jag bloggat om den förut både en och två gånger. En bra avslutning på ett bra kalas. Misstänker att bästa presenten för mamma var lite kvalitetstid med både brorsan och jag...

Välkommen höst!

Det känns som att jag har levt i dvala några veckor (pga tidigare nämnda hypertyreos). Jag vet att det har varit en riktig indiansommar de senaste veckorna, men jag har verkligen inte dragit nytta av det. Idag däremot må det vara mörkare ute, riktigt höstrusk, men det känns ljusare inne, trots att jag fortfarande är väldigt trött. (Tips för att lösa sömnproblem mottages gärna!)

Naturligtvis har jag orkat sticka lite iaf, tur det eftersom det är väldigt hälsosamt, speciellt då det gäller att lindra stress, och stressad är ju de facto precis vad jag varit (fast det är lite mer komplicerat än så). Se t.ex. följande länkar

• The truth about knitting
• This is your brain on knitting 
• Health benefits of knitting

Mitt senaste projekt är denna fina tevärmare (den 10:e [!!!] i ordningen - se de övriga här) ur Arne & Carolos Knitting Scandinavian Style (2014). Passar bra till hemmamys med tända ljus och varmt té - och kringlan som svärmor hämtade (trots att hon inte heller varit på marknaden, men javisst, höstmarknaden är förbi). 

Fina texter

Denna fina vers kunde läsas i gårdagens HBL.

Jag är förstås alltid svag för sånt som på minsta vis kan kopplas till stickning (besatt?),

men tycker den här versen ändå är fin på många sätt...

På tal om fina texter, så hittade jag ett väldigt beskrivande blogginlägg om hur det är att leva med hypertyreos, som jag också kort nämnde igen i mitt förra blogginlägg. Den texten hittar ni här. 

Back to the 80s

Om de som sett mig i verkligheten tycker jag ser ut som en zombie, och mina bloggläsare i cybervärlen tycker blogginläggen glesnat, så finns det en förklaring. Jag har för tredje (!) gången fått hypertyreos, och jag är så trött på detta, i ordets alla bemärkelser: Trött på att vara trött helt enkelt. Trött eftersom hela min kropp går på högvarv (pulsen, matsmältning, humör, hormoner etc etc), trött för att jag inte kan sova (för att hjärtat inte förstår att jag vill vila ibland), trött för att jag tar ut mig själv (jag darrar och svettas av minsta lilla), och framför allt trött på att må så här. Ja, jag fick behandling i somras som skulle göra slut på detta, och nej, det tycks inte ha fungerat denna gång - better luck next time.

Jag glädjer mig dock åt min fina familj och mina snälla vänner. Denna blogg ska handla om handarbete och mat, sjukdomar får bara nämnas i förbifarten, det råkar bara vara en stor del av mitt liv just nu. (Där vill jag också nämna att det finns de som har de betydligt värre. Jag vet vad det är frågan om, jag vet att medicinerna hjälper - jag känner redan effekt, jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag mår bättre, och jag har hopp till att det finns behandling så att jag på sikt inte ska må så här regelbundet som de senaste åren.)

Här vill jag visa vilken fin överraskning jag fick av en god vän förra veckan: Mina favoritchips (chips är det bästa jag vet när det gäller att skämmas bort!!), choklad och sticktidningar! Jag kan inte tänka mig något bättre! Jag blev så otroligt glad och tacksam, för så väl vänner och omtanke som chips, choklad och tidningar. Dessutom tycker jag det var jätte kul att tidningarna var inköpte på loppis och det handlade om handarbetsmönster från 80-talet. Det är mera "nytt" för mig med "gamla" mönster.

Jag ska visa några mönster jag tycker att jag när som helst kan sticka ur denna samling: (...jag har också fått en sticktidning från 50-talet, och mera choklad (och blommor etc, jag är väl omhändertagen), så kanske det blir flera blogginlägg...)

Barnkläder generellt tycks vara tidlösa.
Detta är bara ett exempel av alla fina barnkläder.

Jag har stickat en tröja förut på tvären, den här, och det var mycket lyckat.
Kan bra tänka mig att sticka denna somriga variant.

Också detta set för hela familjen tycker jag om.
Jag gillar att de matchar, fast de inte är lika.

Wild Flower

Det är så vackert runt oss på Aspen, vilken årstid som helst...
(Tröjan fotograferades redan då den blev klar, i juli.)

Vi börjar gå mot höst, på gott och ont. Den kom tidigare än vanligt tycker jag, och inte mig emot. Alla färger syns så mycket bättre jämfört med det gråa regniga väder vi haft, och vem kan klaga på värmen hemma med tända ljus? Skönt med lite svalare dagar dessutom.

Äntligen får jag användning för min nya tröja, som jag faktiskt fick klar redan i juli. Wild Flower, som den så vackert heter, är virkad enligt detta drops-mönster, dock i ett annat (drops-) garn: Drops loves you III. Lämplig sensommar/förhöst -tröja; lite glest långärmat....

PS! Det var alltså den här tröjan som liknade mina tallriksunderlägg i ett tidigare skede, som kan ses på den här bilden. Samma "wild flower" i båda...