Kul!

Gott nytt år allihopa!

Jag kan ju inte säga annat än att 2016 varit det bästa året hittills - jag har ju fått min lilla pys, och han är det bästa som finns! Vilken tur jag haft. Man måste ju säga att det varit ett annorlunda år. Dessutom har jag fått vara frisk i år, känna mig frisk hela året och få "friskpapper" nu på slutet dessutom.

Sällan har jag varit så arg när jag läst nyheter som i år, igår inget undantag. Det tas så många dumma beslut i det här landet just nu, och tyvärr är det inte bättre om man kikar utanför landets gränser. Annars hade jag varit orolig för framtiden, men jag ska tänka positivt...

Nu ska vi koncentrera oss på sånt som är kul(or). *fniss* Ni har sett båda andra julklappar och några (jul)kulor redan tidigare, men här får ni se flera:

Här ser ni Rudolf-kulan (mönster från Novita Vinter 2016) som blev en julklapp OCH lite prydnader vi har fått i present. Att få en "julgransprydnad" var en uppgift från baby-showern min (ni har sett några andra uppgifter HÄR, HÄR ser ni babyshowern - tänk så jag såg ut för ungefär ett år sedan.....). Mer passande prydnad för oss är svårt att tänka sig ju - "baby's first Christmas". :) Och vilken fin liten dekorationsmössa vi fick. Julgubben (som kan lysa upp i olika färger) är en lillajulsklapp det också. 

En kula med hjärta som blev hjärtligt uppskattad. 

Ni ser, vi har varit snälla i år... Jag må ha stickat många kulor i år, men se så många paket vi har fått. Alla ryms inte ens i bild! Denna kula med snirkligt mönster var dock en julklapp vi gav bort. 

En kula behöll vi faktiskt i huset, men det var en present ändå. Jag behövde ju lite "stocking-fillers" till julsockorna jag sytt, och maken verkade särskilt förtjust i denna kula med dansande figurer. Bra att hålla en hemma, då jag fått paketet med garn och mönster till julkula (som ni såg i det här inlägget) i present att också hålla hemma och minnas vad snälla folk är med oss, fast vi försöka vara snälla med andra också och ge vidare... 

Mönstret till denna kula med skog och stuga kommer ur boken Pääsiäiskoristeet (påskpynt) av Arne & Carlos. Ett tydligt tecken på att "julen varar fram till påska" som man sjunger. ;) Och nu är det inte långt kvar, det är ju strax 2017! Men där emellan kommer nyår. 

Årets julklapp

....är pannlappen!

Här är svärmors pannlapp, på plats i sitt nya kök.

Vi fick 6 stycken (!) pannlappar - och jag gav också bort exakt samma mängd hemsydda pannlappar! Hoppas de som fick våra blev lika glad som jag blev för de vi fick. :) Jag tänker det är en dekorativ och användbar present som gör nytta varje dag. Vill jag "piffa upp" lite i köket men inte storstädar och byter gardiner, så byter jag pannlappar och kökshanddukar. De ger ju också lite färg på tillvaron - bokstavligen.

Årets julklapp ska annars vara virtual reality -glasögon (se HÄR), ifjol var det robotdammsugare. Men om jag frågar så här: klarar ni er utan dylika glasögon och robotdammsugare? Skulle ni vilja vara utan pannlappar?

Känner ni igen tyget? Jodå, det blev över från våra julstrumpor, se blogginlägget HÄR (sydda med samma kombination av tyger, faktiskt.). Här ska inte slösas med tyg inte. Och när det inte räckte till flera "hela" pannlappar klippte jag ut hjärtan som jag applicerade. Det vita tyget (som också finns på baksidan på alla pannlappar) är gammalt uttjänt lakanstyg (men jag använder då inte de delar av lakanet som är för slitna, så klart). Sedan fick jag öva mig att sy kantband. Det märks vilka jag sydde först innan jag han få in tekniken, om vi säger så, hehe.... 

Här ser ni våra nya pannlappar - som jag naturligtvis var ivrig att hänga upp genast. Några i julmotiv, och så några som min farmor stickat. Maken och jag fick två på man av de hemstickade, bra så för vi lagar ju faktiskt båda mat. :) Tjocka fina pannlappar, fast stickade ofta kan vara i tunnaste laget - men de här funkar fint!

När tyget börjar bli i för små bitar för att göra annan nytta, kan de dekorera syltburkar. 

Vi stökar mycket i köket så pannlappar behövs - vi gjorde det också då vi förberedde julklappar. En annan julklapp, förutom pannlappar, var nämligen aroniasylt. Aroniabär ska vara en riktig hälsobomb - ett superbär,  så vi hoppas vi gett god hälsa i julklapp! ;) HÄR kan ni läsa 5 anledningar att äta aroniabär enligt expressen, och HÄR kan ni läsa lite mera växten i skogsskafferiet. "Aroniabäret har tagit plats som ett bärens Rolls Royce och med dessa många välgörande och stärkande egenskaper förtjänar det sin plats i strålkastarljuset." Inte helt fel i influensa-tider. Usch vad folk varit sjuka den här julen! Ja, ÄR sjuka. Receptet på min aroniasylt hittar ni i DET HÄR blogginlägget. 

En GOD jul

Julen var GOD som vanligt. Maten fanns i överflöd - detta år i "knytkalas-stil". Vi firade jul hemma med både makens och (hälften av) mina föräldrar. Varför skulle man stressa desto mera med julen, man skall ju njuta. Klart alla bidrar med något. 

Må hända är det sent att blogga om julens läckerheter. Börjar ni tröttna på julmat? Men jag gör det i alla fall, om inte annat så för dokumentationens skull. ....jag borde seriöst lyfta fram de här blogginläggen inför julen senare, istället för endast efteråt...?

Lådor fanns av alla de slag, jag hade gjort batatlåda, recept hittar ni HÄR. Jag hade också gjort maltlimpa (vilket jag bloggat om HÄR) och ost (min farmors recept HÄR). Nytt för i år var Mannerströms jullax, gjord enligt DETTA recept. Dessutom fanns det köttbullar, stek, rosoll, sill, skinka, stek m.m. på bordet. 

Desserten orkade ingen äta. Nej jag skämtar inte - ja det kan ni förstå förstås när ni såg vårt julbord. Eller tids nog åt vi den förstås, pepparkakstiramisun - och den var god, men då hade gästerna redan gått. 

Tiramisu med pepparkaka och äpple

225 g pepparkakor

Fuktning:

2 msk kaffe

1 msk cognac

Fyllning:

350 g äppelmos

2 dl vispgrädde

200 g tiramisu-kvarg

1 msk cognac eller citronsaft

1 msk socker

Placera hälften av pepparkakorna aningen omlott t.ex. på botten av en rund pajform (24 cm i diameter). Fukta pepparkakorna med kaffeblandningen.

Bred ut hälften av äppelmoset på pepparkakorna. Vispa grädden och blanda kvarg, cognac och socker däri. Bred ut hälften av fyllningen i pajformen. Placera resten av pepparkakorna ovanpå och fukta dem. Tillsätt äppelmoset och fyllningen.

Låt tiramisun stå i kylskåp ungefär en timme före servering. Dekorera med: krossad vitchoklad, kakaopulver och/eller lingon.

Dagen efter kom andra hälften av mina föräldrapar, och styvbror. Bjudningen var något enklare, glögg, hembakta pepparkakor - och dammsugare! 

Dammsugare

100 g smör

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

1-2 msk kakao

Ca 3 dl kekssmulor (t.ex. pepparkaks)

Punsch

Marsipan och choklad för dekoration

Vispa smör, florsocker, kakao och vaniljsocker. Tillägg kexsmulor och rör till en smet. Låt stelna i kylen. Rulla fingertjocka längder och klä över med tunt kavlad marsipan. Doppa ändarna i smält choklad och låt stelna.

Julen var väldigt lyckad. Förhoppningsvis en inledning på nya traditioner. Snälla hade vi varit allihopa - och snällast av alla var förstås Filip. Ingen är väl förvånad över det... 

God jul

Julen står för dörren. Här pysslas in i det sista; igår bakade jag pepparkakor och gjorde julmat åt Filip (dvs puréer på vad vi andra äter som jullådor), idag blir det maltlimpa (som jag bloggat om förut HÄR) och bondost (det receptet hittar ni på min blogg HÄR). Jag har redan tidigare lagat min "berömda" batatlåda som är ett av mina bidrag till julaftonens knytkalas-middag. Jag vågar säga "berömda" för mitt inlägg med recept till batatlåda (som ni hittar HÄR) är det tredje mest besökta inlägget på min blogg någonsin, men 1605 klick hittills. Igår, idag och alla andra dagar smusslas det dessutom med lite hemligheter så här inför julen; mycket som ska bli klart - och det tror jag också att det blir. Det gäller att sprida ut det så att det inte känns stressigt. Jag har lyckats rätt bra. 

Min lilla tomte är redo i sin juliga tröja, som ni ser! Ni såg ju början redan i DET HÄR inlägget. Jag funderade då att brodera vita detaljer, t.ex. snöflingor (nu när jag är van att brodera på stickat efter makens väst...), men tänkte att användningen då blir mera begränsad och han får gärna använda tröjan så länge storleken passar även om julfirandet tar slut. 

Tröjan är stickad enligt samma mönster som min lilla gentleman bar i DET HÄR inlägget från april, dvs Vintage Car Coat. Titta så han har växt!! Mönstret har publicerats på många ställen som ni kan se HÄR på ravelry (HÄR ser ni många varianter av tröjan, 198 st hittills - två av de 4 stickade 2016 har jag stickat). Den här gången stickade jag alltså i Drops Paris, det gick åt 5½ nystan till storlek 80. 

....och med det vill jag önska alla mina bloggläsare en riktigt 

GOD JUL!

Bättre sent än aldrig

Ett klassiskt mönster som inte går ur tiden - förhoppningsvis trivs maken i den här länge!

Ni minns västen som jag skulle sticka klart till makens födelsedag? Ja, planerna var ambitiösa, jag skulle dessutom sticka en matchande till lillpysen. Makens är klar, lagom till jul! Det är ju faktiskt endast 9 månader mellan hans födelsedag och jul i alla fall... 

Det må ha tagit tid, men jag är nöjd. I början stickade jag i hemlighet, men efter hans födelsedag har jag inte smugit mera. Jag har berättat förut att spetsstickning är betydligt enklare än flerfärgsstickning för mig, här är motiven (de bruna romberna) dessutom så långt ifrån varandra att även om det bara är två färger, så har jag varit tvungen att ha sju (!) trådar i användning på en gång på framstycket. Sedan broderades det orange in efteråt. Det är stickat med 2,5 mm stickor, i karla-storlek, så jo minsann det är klart det tar tid. Men tror maken är lika nöjd som jag så det har definitivt varit värt det. 

Som tur har jag satsat på kvalitetsgarn till ett sådant här projekt, det blev dale garn baby ull. Det ska vara mjukt och skönt (lillpysen ska ju få sin matchande tröja han också), och det ska vara tåligt att tvätta (lillpysen ska också använda, och maken kan förhoppningsvis använda sin flera år än pysen så den kan också behöva tvättas, även om han inte klottar lika mycket).

Mönstret hittade jag i en bok jag lånade på biblioteket, Men's Knits av Erica Knight (2008). På ravlery syns för tillfället 87 andra varianter av samma mönster, kika HÄR får ni se. Alla är olika, det är det som är så kul med stickning. 

Efter snart 10 år tillsammans (hurra) har det blivit en del stickat också åt maken, så klart. Men bara två så här stora projekt. Han har fått en tröja också, som ni kan se i ett av de allra första inläggen på min blogg HÄR.  

Han är jätte stilig i sin väst (som han alltid är förstås) - den passar faktiskt verkligt perfekt, men han vill helst inte synas på bloggen - och det är ju okej. ....det kan ni andra som får handarbeten av mig också komma ihåg, jag sätter jätte gärna upp foton här på bloggen, men det är absolut inget krav. Det ska ju vara kul att få en present, inte följas av en påtvingad fotosession som sedan publiceras för allmänheten. (Man kan också ge mig ett foto som jag sätter i min privata album var jag samlar mina handarbeten, och säga åt mig att inte sätta upp det på bloggen.)

Då var det dags att sätta igång med Filips tröja snart då. :) Vad kul, det ska gå betydligt fortare, dels är det ett något enklare mönster (det är inte exakt lika, men kommer att matcha - ni får se), och betydligt mindre... Trots att han växer, pojken! Och det är ju faktiskt mindre än två månader till hans 1-års dag! Stora pojken!! Då skulle det ju vara lämpligt med en tröja...

Tänd ett ljus

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,

det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.

Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.

Tänd ett ljus för jordens barn.

Det är en så vacker sång, och så passande just idag. Läs hela texten HÄR. (Ja, texter är viktigare än musik för mig, men visst är det en vacker melodi också...)

Som så många andra vaknade jag upp till hemska nyheter. Många andra hann höra om terrordådet i Berlin redan igår. Dessutom ambassadör skjuten i Turkiet, Trump är nu defintivt USAs nästa president, vi har livlig diskussion om vår regering här i Finland, flera mässlingsfall i Raseborg - ovaccinerade barn skall hållas hemma... Elände på elände. Var är julfriden?

När jag igår med anledning av senaste julkulan sökte lite på järbo garns sidor hittade jag mönster till detta fina julljus, lämpligt också för de allra minsta. Mönstret hittar ni alltså HÄR. Ett fantastiskt mönster, super lätt, otroligt snabbt, dekorativt och förhoppningsvis en rolig leksak så här i juletider. Det kan till och med stå av sig själv! Medan Filip sover nu på morgonen har jag hunnit leta bland mina restgarner, virka ljuset medan jag sett på nyhetsmorgon - och få se om jag hinner blogga klart också. (Jag påstod att julkulorna är "snabba" projekt i senaste inlägget - det här är snabbt på riktigt!)¨

Som jag skrev i ett annat inlägg nyligen har jag hopp för världen i och med att vi har så många fina barn. Vi måste hålla hoppet uppe! Det gör jag med mitt ljus! Och snart vaknar väl min lilla solstråle. Hoppas han ska tycka om sitt ljus! Man kan inte lösa alla problem med garn, jag vet... Men allt börjar med attityden, den vill jag visa i mitt senaste projekt!

På 4:e advent var jag med svärmor till Raseborgs ruiner var julefrid utlystes och Finlands lucia kom på besök. Det var verkligt stämningsfullt. Nu hoppas jag stämningen ska sprida sig utanför borgen... 

jul-kul(a)

Ännu en visit, ännu en trevlig dag, ännu flera vänner och ännu en julkula.

(Ni läste ju mina tankar efter förra visiten i DET HÄR blogginlägget.)

I år har jag fastnat för julkulorna. Det är ett så lämpligt projekt så här i juletider, ett litet projekt (bokstavligen) som inte tar för mycket tid, samtidigt är det inget hastverk, i alla fall inte för mig, tack vare flerfärgsstickningen. En blandning av koncentration och avkoppling. En fin gåva att ha med (hoppas jag mottagarna tycker). 

För någon jul sedan fick jag det här stick-kit:et med Arne & Carlos kul-mönster från Järbo garn, som väntat på rätt tillfälle att komma i användning. Det är nu! De små mini-nystanen á 10 gram är förvånansvärt dryga, jag tycks få 2-3 kulor av två nystan - och jag har fyra små nystan som ni ser. Så har ni lite restgarn är det bara att plocka fram, ni också När jag googlade nyss hittade jag t.ex. DE HÄR mönstren, också från Järbo garn. 

Tack

Vi var på en liten visit i veckan, så jag passade på att göra en liten gå-bort-present så här i juletider, en julkula! Stickade julkulor känns på ett sätt ”sååå 2011” (när Arne& Carlos var pop med sina), men jag följer ju inte alltid trenderna. Jag stickade iofs en julkula även då, se den HÄR, men inte mer än så. (Blir det mer än så nu, det återstår att se förstås...)

Den här kulan är faktiskt trots det enligt ett års-färskt mönster, ur Novita vinter 2016. Det var något som inte stämde i toppen tycker jag.... Men vi ignorerar det, det funkar bra ändå. Eller hur? Vill ni också sticka julkula men saknar mönster? Googla bara "sticka julkula" och sök på bilder - ni hittar garanterat!

Vilken trevlig visit det var. När jag körde hem tänkte jag på vilket lyxliv jag lever. Här är några av de viktigaste anledningarna - fast jag kunde nämna så mycket mer...

1.     Vilken fin familj jag har! Oberoende om man ser på min egen kärnfamilj (som ju är så himla fin.), familjen jag växte upp med (som jag själv valde när jag hoppade från ett moln, visste jag att berätta när jag var liten), min utökade familj osv

2.     Vilka fina vänner jag har. Jag lever ju lite i min egen värld ofta, bokstavligen, och lever lite ”eremit-liv” ibland - vilket jag trivs med, men vilken tur att jag har sådana vänner att det är okej att ibland träffas mera sällan. Jag har också vänner som hjälper mig med det ena och det andra när det behövs, och så får jag hjälpa ibland. Ni såg ju det HÄR inlägget om när jag hade en kompis på besök nyligen t.ex.

3.     Inte nog med att jag har världens finaste son, helt klart, men mina vänner har så snälla hjälpsamma barn. Inte bara under det här besöket, men också när jag träffar andra vänner så finns det alltid någon hjälpreda som vill hjälpa sköta ”babyn” t.ex. Jätte roligt! Och så sött... Vi går nog en bra framtid till mötes trots allt med så många fina barn! (Ja, jag jobbar ju i skola så visst har jag länge varit medveten om vilken fin resurs vi har för framtiden! Och glad är jag om jag kan bidra lite som lärare.)

4.     Jag får göra vad jag tycker om. Jag har ett jobb jag trivs med, som dessutom är flexibelt så att jag för tillfället har möjlighet att jobba bara en gnutta och mest vara hemma och ”leka”, men ändå har en liten extra inkomst. Den dagen det är dags ska jag nog trivas att gå på jobb igen. Nu är jag tacksam att jag kan vara hemma.

5.     Jag är frisk. Ni läste ju förra blogginlägget om att mina sköldkörtelvärden äntligen är som de ska igen. Jag ropar inte hej ännu, det känns inte som jag är över ån, men jag känner mig, som jag skrev, väldigt hoppfull. Jag är också tacksam att även om mina värden var urususla (!) igen för bara ett litet tag sedan, så kan jag säga att jag varit stort sett symptomfri under hela mammatiden, både när Filip varit inne i, och utanför, magen. Hur snäll pojke jag än må ha, har jag ju ändå behövt min energi. Och jag har ju mått tidvis mycket dåligt pga sköldkörteln...

Jag kan göra ett litet tillägg här, som känns aktuellt. Jag är nämligen också tacksam att jag fått vård på svenska! Det är tyvärr inte självklart när man tillhör en språklig minoritet som jag, läs mera t.ex HÄR, Jag överväger också att skriva till presidenten, se HÄR. Jag är inte särskilt politisk engagerad, men det här oroar mig. Om jag säger så, att angående min sjukdom (hyper- och hypotyreos) har jag inte varit ett lätt fall, och trots att jag undervisar i hälsokunskap och alltså har viss kunskap om hälsovården iaf, och fått informationen på svenska, har det ändå inte varit lätt att hänga med och förstå. Som det är när man är sjuk!

Jag kan också nämna, att vid förlossningen var jag glad att alla ens försökte prata svenska. Jo, då var det vissa som försökte på sin skolsvenska (andra hade tack och lov svenska som modersmål!), och jag försökte förstå på min skolfinska, jag hade maken med som kan finska bättre än jag och kanske var något klarare i huvudet än mig (kanske?), men... Det händer så lätt missförstånd då! Jag i det läget gjorde mest som jag var tillsagd, när jag väl förstått, jag hade tillit och inte så mycket "egna idéer", men situationen behövde inte vara så. Jag vet inte hur mycket man annars förstår av informationen som ges i ett sånt läge, men man förstår definitivt mindre på ett annat språk än sitt eget. Och om finlandssvenskars rättigheter försämras, kommer vårdpersonalen ens att försöka prata svenska i fortsättningen? Kommer deras kunskaper att försämras ytterligare? Efter förlossningen, på avdelningen, var det inte alla som ens försökte prata svenska, och jag fick känslan att jag ibland fick vänta längre för att jag var tvungen att vänta på en skötare som var villig att prata svenska (och då gjorde det vänligt nog). (Jag är för övrigt fortfarande sur att jag missade att få skumppa/konjak efter förlossningen. Det är säkert för att jag hamnade på operation, förstås, men dagen efter fick jag ingen frukost alls heller, före jag begärde. De hade inte tänkt på att man skulle hämta frukost själv MEN att det var lite svårt då jag inte fick lämna sängen pga den extra stora blodförlusten. Hör inte hit, men jag måste bara få klaga någonstans... Jag hade väntat på skumppa/konjak och så fick jag inte ens juice före jag tjatade!)

Jag vet inte om jag förklarar rätt, men vi måste ha rätt att få vård på vårt modersmål! Det är vad jag vill säga! Den här punkten blev mer än lovligt lång, men jag låter det stå.

 Det här skulle ju vara ett positivt inlägg. För att säkerställa den känslan låter jag världens finaste lilla tomtenisse skymta fram... Då kan man inte bli annat än glad.  :)

Lucia

"Vet ni vad, jag tänker inte baka lussebullar i år", sa jag igår.

Men det var innan jag kom på att lussebullar inte måste vara söta... Inte för det, jag är tillbaka till min vanliga diet (om ni minns min "strejk" - se HÄR) och undviker inte precis sötsaker, men just nu kändes det onödigt med mera sött ändå. Dessutom är ju mina "vanliga" lussebullar ändå utan både saffran och russin, för det gillar jag inte, så det är ju bara formen som återstår. 

Se tidigare års lussebullar HÄR. Det var kul att se fjolårets inlägg, var min stora mage skymtar bakom bordet - om man vet att titta... Och året innan beklagade jag mig tydligen över min sköldkörtel som varit så väldigt besvärlig, men just idag har jag fått veta att jag för andra blodprovet i rad har normala värden, något år sen det hänt senast! Normala blodvärden i vad kan det vara, två månader? (Symptomfri har jag varit t.o.m. längre, lyckligtvis, hela mamma-tiden.) Känner mig hoppfull och överväger korka skumppa-flaskan som väntar på lämpligt tillfälle i kylen.... 

Nåja, jag tog fram min senaste kokbok, Lindas matbröd, och bläddrade. Valet föll på grötbullar, receptet hittar ni också HÄR om ni inte ännu förstått att införskaffa denna fantastiska kokbok (ni kanske väntar att julgubben hämtar den?). Så det blev ju faktiskt bullar ändå, och inte semlor som jag tänkte, hehe.... Bulle kan ju vara så väl matbröd som kaffebröd. Och semla är ju inte samma sak på finlandssvenska och rikssvenska om någon blev och fundera.

Här är dagens lunch: Majssoppa och lusse-bröd. För att "lucifiera" bröden lite extra, penslade jag dem med ägg och satte pumpakärnor var russinen skulle sitta. Annars följde jag receptet till punkt och pricka.

Hon är så fin, min Lucia, med levande ljus i håret....

Grötbullarna var ett perfekt val, fantastiskt gott! Så har ni inte ännu bakat/ätit lussebullar och ni funderar vad ni skall äta till kvällsmål? Nu vet ni!

Majssoppan jag åt till lunch, som också ses på bilden, var så delikat att det vore elakt av mig att inte dela med mig av receptet så ni också får smaka. Håll till godo:

Majssoppa

1 brk (320 g) majskorn

1 schalottenlök

2 msk fett

1 buljongtärning

3 dl vatten

1 liten potatis

Salt, peppar, timjan

Låt majsen rinna av i en sil. Fräs lök och majs i en kastrull med lite matfett. Tillsätt fond och vatten. Skala och riv potatisen och lägg med i soppan. Koka på medelvärme i ca 5 minuter. Mixa soppan och smaka av med salt och peppar.

PS! Jag har ju faktiskt gjort så här förut, gjort en saltig variant av den traditionella sötsaken, ni minns väl vad jag gjorde på Runeberg?

Julmarknad

Mamma och jag i våra nya hattar/mössor!
Glada hjälpsamma försäljare som sålde både dem och annat åt oss. Då köper man gärna!

(Som en parentes kan jag nämna att när jag köpte bröllopsklänning, ett av de mest minnesvärda köp jag gjort naturligtvis, valde jag lätt klänningen som presenterades av en hjälpsam glad dam jämfört med klänningen som presenterades av en sur kärring med bitchig attityd som bara pratade om hurdan klänning hennes släkting passade i. Hur klänningen såg ut spelade också roll naturligtvis, men... Och det blev ju rätt val förresten, HÄR ser ni den om ni är nyfikna.)

I helgen var jag och mamma på julmarknaden i Ekenäs. Jätte trevligt; mycket fint att titta på, massor med folk, mängder av inspiration - och en hel del fynd. Roligt hade vi, trots att vi inte hittade vad vi sökte, nämligen Mellangårds honung (finns helt enkelt inte, kan man läsa HÄR, bättre lycka nästa år). Kan någon tipsa var vi hittar smaksatt honung, eucalyptus är min favorit, här i Raseborg?

Jag brukar förstås mest titta på andras hantverk, och föredra att inspireras av andra. Som sagt blev det handlat ändå, dock sådant jag inte skulle göra själv. Hattar köpte vi, se ovan, och så blev det varma roliga leggings (se nedan), en and (ser ut som den här men tyst - perfekt åt pojkarna mina att leka med) och lite annat smått o gott - överraskningar överraskningar. 

När jag ser på hantverk är jag oftast väldigt medveten om prissättningen. Inte som många tycker "vad dyra sockor" utan tvärtom - hantverk säljs ju på tok för billigt! "Det där täcker knappt garnkostnaden" brukar jag tänka, och hur är det med betalningen för nedlagt arbete? Inte bara tiden det tar att sticka, ofta sätter man ner mycket tid på att hitta det perfekta mönstret, rätt garn till arbetet, man måste kanske göra vissa förändringar i mönstret för att det blir perfekt - så som handgjort ska vara, bara fundera på arbetet. Det är tyvärr så att kvinnohantverk, speciellt stickning och virkning, tyvärr knappt värdesätts alls, trots att det är en konstform kan man säga. Av en del, kanske jag måste tillägga, visst är det ju många som uppskattar handgjort och förstår vad det innebär. I det HÄR blogginlägget av madebyCecilia finns många tänkvärda tankar, och en uträkning där maskinstickat jämförs med handstickat kostnadsmässigt. 

Leggingsen jag köpte kostade 15 euro. Maskinstickat, skitbilligt - och så fina varma och bekväma. Det hade tagit mig en evighet att sticka hela leggings i ett sådant här mönster, och garnkostnaden hade dessutom varit mycket hög, för att inte tala om tiden det hade tagit. Frågan är om det inte är bekvämare också, jag föredrag spets- och flätsticking framför färgstickning själv, jag är så "dålig" på att tvinna trådarna och sticka lämpligt löst trots det. 

Slutsats: ibland kan maskinstickat vara att föredra (tycker jag), oftast gillar jag ju hemstickat. När ni köper handarbeten, tänk på vad de är värda! Tänk på alla tankar som är "nedvävda" i hantverket. Tänk på hurdana tankar ni vill att det ska vara om ni gör en beställning.... Själv har jag enbart positiva erfarenheter av att sticka/virka på beställning, men så har jag bara sålt till sådana som inte enbart kan kallas "kunder" utan också är goda vänner och bekanta. Men min mamma som har betydligt mera erfarenhet av att sälja handarbeten har också därför mera blandade upplevelser. Känslan när man lagt tid, möda och kärlek på ett arbete, som sedan inte uppskattas alls - fruktansvärt. Visst stickar vi för att det är roligt, men det är inte roligt när det inte uppskattas, och uppskattning kan visas på många sätt men syns också i betalningen (om det är en beställning). Så är det bara. Och så syns det i att det kommer till användning, så klart! :) Det är så roligt att se när sånt jag gjort kommer till nytta och användning, det är ju det allra bästa!

Med detta sagt, hoppas ni får många hantverk av julgubben i år, som ni uppskattar och blir glada för! Hantverk kan ju vara så personliga och så rätt, minns ni t.ex. mina da capo -vantar jag fick i julklapp ifjol? (Ett av) mina favoritgodis blandat med min favorithobby i present - perfekt. Hoppas den här tomten lyckas göra någon glad i jul också.... Ho ho ho ;) 

Dagens projekt

Jag förbereder mig för dagens projekt medan lillpysen ännu sover. Jag äter det sista av rågsiktskakan (se tidigare inlägg) och funderar vad jag ska baka till nästa. Men pysen vaknar, jag får skynda mig och väljer ett recept ur egen kokbok - som jag inte behöver läsa så noga...

Att baka går så smidigt med min hushållsassistent. Min lilla assistent är nyfiken och vill titta på, till skillnad från mixern (bredvid), vars oljud han ogillar skarpt. Jag knådar ju degen bokstavligen utan att jag märker, kan plocka undan i köket eller byta en blöja under tiden - båda har hänt. 

Lunchen blev baguette med kycklingröra (röran är vitlöksfräsch blandat med brynt kyckling) serverat med gurka och ost. Gott. Enkelt. Snabbt. Ja, och ni ser att jag fått sällskap?

Min kompis skrev till mig förra veckan och funderade på att sy byxor till flickan sin. Jag hjälper gärna att visa. Så jag hittade tyg i mitt lager (som bara växer utan att jag ens behöver handla - magiskt!) som vi båda kunde sy byxor av; jag sydde till min lillpys och visade, hon gjorde lika men någon modell mindre till sin tös. Tänk, det var ju inte länge sedan mamma visade åt mig hur man skulle sy....

Här syr min kompis sina första baby-byxor

Tanken var att barnen skulle sova när vi sydde. Nu gick det ju inte riktigt så, men bra gick det ändå. Tösen låna vagnen, och vi turvisades om att busa med Filip. När inte båda var nöjda i övrigt vill säga. 

Här ser ni resultatet! Två par fina byxor i lysande gult! Man vill ju inte tappar bort barnen sina... ;)

Avslutningsvis en throwback-bild från slutet av 80-talet. Jag, brorsan och styv-syrrorna (jag är den minsta.....). Vi hade ofta hemma-sytt vi också. Det tycks vara ärftligt. :p

Blåvitt

Idag har jag blå-vitt på virknålen - mycket lämpligt då vi firar Finlands självständighet! 99 år i år, tänk vilket jubileumsår det blir nästa år! Här firas traditionsenligt, samma blåvita pentik-mugg, samma slags ljus och samma ljusstakar som ifjol - se inlägg HÄR. Flaggan har vi i topp naturligtvis. Blåvit dessert har förberetts, nämligen blåbärspannacotta - det har jag gjort förut (många gånger), se inlägget HÄR. Det går så snabbt och enkelt, ni hinner ännu laga så den hinner stelna om ni känner er inspirerade. 

Se också inlägg om Egons fina Finlands-dress, inlägg om dynan till en finne utomlands (som tänker flytta lite närmare fäderneslandet men inte helt hem - den dynan blir väl perfekt för en britt och en finne som bor tillsammans utomlands när jag tänker efter) och inlägget om en Finlands blomma.

Vad det ska bli av det blå-vita garnet får ni dock vänta på. Det är kanske inte det ultimata ur blogg-perspektiv, men jag vill faktiskt inte avslöja julgubbens hemligheter innan presenterna är mottagna. Så ni får ge er till tåls. Men gissa kan man ju alltid ;) Ni kan ju alltid kika på mina blogginlägg i december 2015 (HÄR!) så ser ni en del av julklapparna jag både fått och gett som inspiration istället. Eller december 2014 (HÄR) osv...

Mysig morgon! 

Lindas matbröd

Oj vad det varit glest på bloggen på sistone. Det har varit mycket annat på gång. Så är det ibland - särskilt i juletider förstås. Men vi har det bra, om någon undrade.

För någon dag sedan kom jultidnings-leveransen. Till mig hämtades Lindas matbröd, och oj vad den passar mig, jag menar också förutom namnet *fniss*. Varenda recept gör mig ivrig! Annars brukar jag skriva ner lyckade recept i min ultimata kokbok, men det kan jag ju inte göra med en hel kokbok, så det får vara den här gången. (Det är det bästa betyg jag kan ge - jag rekommenderar varmt om någon vill ha julklappstips!)

Först prövade jag rågsiktskakor - och de blev så underbart goda, och vilken härligt fluffig mjuk konsistens! De flesta (eller alla?) av recepten finns (antagligen) på nätet, så också detta recept, men då alla recept är bra har man de ju lika bra snyggt och praktiskt i en bok, tycker jag. Och jag gillar att boken är full med matbröd, det vill säga inget dåligt samvete när man vill baka. Jag i alla fall kan väl försöka undvika sött ibland (borde undvika oftare...), men i övrigt orkar jag inte dra strikta riktlinjer åt mig vad gäller diet. Jag bara orkar inte.... Jag är helt enkelt inte motiverad, varför?

Undrar om en bidragande faktor till den goda konsistensen kan ha varit att jag nyss fått en hushållsassistent, så degen blev rejält "knådad" (medan jag bytte en blöja, hehe)? Men hade ju oberoende inte fungerat utan ett bra recept.

Ah, och så finns det mycket fakta i boken också. Jag visste inte att en liten mängd socker i degen hjälper jäsningen och ändå "bränns upp" i processen (säger hussaläraren *host*). Jag gillar boken, ni märker.

Jag är inte den enda som gillar boken. Filip kunde ha bläddrat i boken en god stund. Han gillar iofs de flesta böcker, en riktig allätare. Ibland bokstavligt också, men han kan faktiskt sitta och bläddra i en bok en god stund också. Redan! Jag är så stolt. 

En nackdel med boken ska jag berätta. Det visade sig nämligen att jag, trots mina överfulla skåp i köket, saknar en kruskavel. Så det får jag väl be tomten om, om jag kan vänta så länge (det är inte sagt jag kan det....)

Detta ber jag tomten om:

kruskavel

en synål (jag har tappat min favorit [perfekt tjocklek, trubbighet och längd], och jag hoppas innerligen jag inte tappat den så att Filip kan hitta)

ett måttband (mitt gamla, ett sånt här, har också fungerat som leksak, och får nu fortsätta med det då inte "svansen" går in mera)

en kylväska-korg (den jag har, typ sådan här, är väldigt sliten - och väldigt välanvänd)